Reflektioner inför seriestarten
Våren är här och det assyriska nyåret (året är 6761 för de utomstående som inte har en aning) har passerat med en enorm glädje både i vårt avlånga land och i övriga världen. Allsvenskan har redan börjat och fotbollskänslorna börjar komma igång allt mer och mer. Det är nu man längtar till premiären på Jallavallen. Det är nu man längtar till att sätta hjärtat i halsgropen ett bra antal gånger under seriens gång. Det är just därför jag älskar mitt Assyriska, vårt Assyriska.
Vi har en gjort en bra försäsong. Våra egna produkter visar att de vill framåt och därför måste vi som supporters ge dem chansen att lyckas. Att de kommer att begå vissa misstag är en risk, men en risk som kan båda så mycket gott. Det gäller att vi stöder våra egna produkter när de behöver vårt stöd, och inte enbart när de har lyckats. För vad ger vårt stöd när de har lyckats, om de inte fått det i sina yngre dar när de känt att allt går åt helvete? För kärleken de får från oss supportrars är ovärderlig, det är en ömsesidig relation.
Norling och styrelsen har även balanserat truppen ofattbart bra. Den tyngden har vi saknat ett antal år. Det är mycket möjligt att det blir ett mellanår med en utveckling av våra unga spelare genom den tiden. Men det finns även en stor chans för oss att gå upp. Assyriska är ett starkt lag och vi kommer inte att falla på mållinjen. Vi kommer dock alltid att stötta vårt Assyriska, oavsett om vi ligger först eller sist i tabellen. Det är inte förhandlingsbart.
Glöm nu inte att köpa biljetter till premiären mot Hammarby och åter igen njuta av en säsong med laget vi alla har i våra hjärtan!
Assyriska FF i vått och torrt!
