Krönika: Du är Assyriska
Brutna förtrollningar och sålda själar? Ja, absolut. Men när en ny säsong startar kan du antingen vara en del av problemet eller av lösningen. Du är Assyriska, Assyriska är du.
Jag skriver direkt till dig, just precis dig, som någon gång under din livstid kallat dig för Assyriska-supporter.
Varje slut har sin början. I höstas talade jag om en natt utan gryning, om ett mörker utan ljus i slutet av tunneln. Jag skrev om hur försäljningen av Stefan Batan var det sista steget mot en såld själ och om en förtrollning som brutits efter tunga år av evighetslånga plågor. Kanske just därför borde jag hålla käften nu – men kanske just därför borde den här texten fungera som ett bevis på att till och med den störste pessimisten försöker se möjligheten i problemet snarare än tvärtom. Anledning? Assyriska är inte spelarna som kommer och går, Assyriska är inte ledningen som styr och ställer, Assyriska handlar inte ens om huruvida arenan heter Bårsta IP och kokar över, eller Södertälje Fotbollsarena och är en kylslagen luftkonditionering med minusgrader året runt. Nej. Assyriska är någonting annat. Fansen. Familjen. Folket.
Assyriska är du. Du är Assyriska.
Häng med på realismens resa. Vi börjar i skarven mellan 1990- och 2000-talet. Assyriska FF blomstrade och blev en röst för det assyriska folket, en stolthet för assyrierna att älska villkorslöst. Nu är laget snarare en plikt, en övervuxen gamling som åker snålskjuts på det faktum att fotboll intresserar så många människor. Tiderna är förbi då Assyriska var ett unikum. Vi kommer aldrig kunna chocka Fotbollssverige på samma sätt igen, aldrig gå i bräschen för en offensiv och teknisk fotboll som världen redan lärt sig, som Erik Hamrén redan försökt pränta in i ett vinglande svenskt landslag. Någonting mer? Idag styrs fotbollen av sedelbuntar. Det är ingen slump att Paris Saint-Germain och Manchester City klättrar från ingenstans till stjärnorna, eller att storklubbar som Milan går åt motsatt håll. Cash is king. I längden och i nittioåtta fall av hundra vinner klubben med starkast ekonomi – den som säljer flest tröjor, får flest tv-tider och har de skickligaste affärsmännen. Så. Nu tittar vi på tabellen nedan – ordentligt och en gång för alla.
Källa: Svenska Fotbollsförbundet.
Ser du? Så här enkelt är det. Assyriska underpresterar inte nu. Assyriska överpresterade förr. Pengar styr fotbollen. Assyriska har inga pengar. Assyriska har aldrig haft pengar. Snacket om att stålar strömmar in i fel fickor kan stämma, men tabellen ovan talar ett så tydligt språk att den döve hör. Det har aldrig funnits några stora summor för Assyriska att spendera, och därmed har möjligheterna att avancera till Allsvenskan alltid varit minimala. Varje gång AFF inleder säsongen strålande ser du i själva verket en klubb som överträffar sig själv. Du ser en bunt lirare som gör narr av den moderna fotbollens verklighet. Du är dessutom så bortskämd med framgångar från storhetstiderna att du inte förstår hur skenet bedrog, hur Assyriska spelade på en nivå där man egentligen inte hörde hemma. I år? Förutom den ekonomiska biten är truppen tunn, trots en stark startelva. Om du ändå vill hylla vår möjliga uppgång under våren får du vara beredd på fallet under hösten. Med en budget på 14,2 miljoner kronor i år skulle klubben må så mycket bättre om du slutade tro på allsvenskt avancemang efter fem inledande vinster. Du kan sätta en förlorarstämpel på min mentalitet, eller så kan du fråga dig vart jag egentligen vill komma, varför jag ser det här som den realistiska vägen att gå när Assyriska firar 40 år som fotbollslag.
Assyriska handlar inte om spelarna. Assyriska har aldrig handlat om spelarna. Visst var Stefan Batan din symbol, Göran Marklund din kapten och Ceyhun Eris din gigant – men i slutändan växte hela klubbkroppen tack vare musklerna som fansen byggde. Assyriska är ingenting utan supportrarna, ingenting utan dig. I stället för att peka på blottade brister kan du försöka rätta till dem, i stället för att strö salt i såren kan du hjälpa till att hela dem. I stället för att vara en del av problemet kan varje assyrier ta sitt ansvar och bli en del av lösningen. Hit vill jag komma. Just precis hit. Jag tycker inte att klubben förtjänar ditt hjärta. Jag tycker att klubben förtjänar en rasande publiksiffra, en tydlig markering och en lysande frånvaro. Det finns ingen krönikör eller bloggare som kritiserat Assyriska så mycket som jag gjort. Tro mig, jag förstår att du tröttnat. Jag har själv tröttnat. Då slås jag av två saker: för det första må klubben förtjäna det här – men klubben behöver inte det här. För det andra? Det är vi som är klubben. Fansen. Familjen. Folket.
Genom att klaga över hur klubben är på kollisionskurs mot nederlagsberget skadar du inte bara Assyriska – du misshandlar dig själv. Klubben behöver dig, nu mer än någonsin. Det låter nästan som att styrelsen skickat ut mig för att smeta över en sorglig sanning, men snarare har jag bestämt mig för att ge vårt lag lite stöd. Det är inte välförtjänt, men välbehövligt. I år väntar derbymatcher och den förmodligen största premiären Assyriska någonsin spelat i Superettan. Sitter du hemma och klagar över utvecklingen så har du förmodligen inte fel när du pekar på vissa frontfigurer, men du måttar samtidigt ännu ett slag mot en redan skadad symbol – och mot dig själv. Assyriska är ingen annans. Assyriska är ditt, Assyriska är du.
Det handlar inte om uppflyttning, det handlar om upplevelsen. Ta tillbaka din själ och skapa en ny förtrollning. Lid och jubla på riktigt. Gör Assyriska till Assyriska igen. Kom på matcherna. Acceptera läget. Tro på det bästa. Du behöver inte döda dina principer som talar om för dig att klubben inte förtjänar din närvaro, men begrav dem levande just för att du är anledningen till att klubben andas. Släpp alla tankar på att ”nu ska jag markera att utvecklingen är på väg åt helvete, nu ska jag stanna hemma och sakna storhetstiderna”. Ta dig i stället till arenan och dra ditt strå till stämningsstacken, ta med dig passionen så att luften vibrerar av prestige. Det är upp till dig att se charmen med klubben, att ordentligt uppskatta den stinkande röken och den kraftiga kebabdoften du suger in när du passerat grindarna. Det är din uppgift att beundra alla kostymfarsor som självutnämnda experter och spricka upp i ett leende varje gång en liten unge vajar den assyriska flaggan. Ta tillbaka det som är ditt innan det tas ifrån dig för alltid. Beklaga dig inte över situationen om du inte tänker göra något åt saken. Bidra till en underbar upplevelse med precis allt i din makt medan spelarna jagar bollen på konstgräset. Om AFF sedan går och överträffar sig själva igen är det bara en bonus.
Inte förrän på senare år har Hammarby gått förbi Assyriska i serietabellen.
Jag vill att du tänker på gamla minnen och förstår att du måste skapa nya snarare än att vänta på dem. Minns du hur Andreas Haddad knorrade in 2-0 i derbyt och hela den gungande läktaren höll på att välta medan han flög mot publikhavet? Minns du när Göran Marklund tryckte in bollen i kvalet mot Djurgården och ville ta dig i sin famn? Minns du att du faktiskt upplevt så glödande stunder på Jallavallen att vilken arena Assyriska spelar på knappast håller som förklaring till svunna tider? Jag vill att du föreställer dig hur Christopher Brandeborn kan bli en ny Haris Laitinen, hur Jens Jacobsson kan ta Dennis Östlundhs roll som fältherre på mitten. Jag vill att du förstår att även om det aldrig handlat om spelarna så har du faktiskt spelare som kan spotta blod för din skull om du bara gör detsamma för dem. Du förstår väl att hur mycket klubbmärket på vänster bröst än tappat i skönhet och styrka så fortsätter hjärtat på samma bröst att bulta för det enda fotbollslaget du någonsin älskat. Eller ja, fram tills sekunden du ger upp kärleken. Då slutar hjärtat att slå.
Jag tror att tiden du saknar finns i ditt eget hjärta och bara väntar på att återfödas. Jag tror att alla problem är ett enda stort lejon och din närvaro en tråd – och älskar ordspråket om att när spindelns trådar går samman kan de binda lejonet. Jag tror att det är dags att börja tro igen. Assyriska kommer inte att avancera i år, Assyriska kanske kommer att kämpa på undre halvan, men det spelar ingen roll. Du måste bara tro på att Assyriska kan bli Assyriska igen. Glöm tabellplaceringar, skapa förtrollningar. Den här texten är skriven av samma skribent som skrikit sig hes över sålda själar och som alltid sågar Assyriska i hopp om att konstruktivt förbättra klubben. Du kan också se det här ljuset i mörkret. Du har allt i dina egna händer. Du borde vara bland dina landsmän – det vet du. Det är dags. Fatta ett beslut. Gör ett val. Du har en fri vilja och du definieras utifrån hur du använder den. Ger du upp Assyriska har du i samma slag gett upp dig själv. Tror du på Assyriska? Då tror du på dig själv. På fansen. På familjen. På folket.
Assyriska är du. Du är Assyriska.
