Krönika: Vägen tillbaka…
Assyriska FF, ett lag som har haft upp och nedgångar men som alltid kommer ha sina fans vid sin sida. De har varit på toppen men har sedan dess fallit. Efter några år har det ännu inte gett upp, med deras styrka på och utanför planen kommer de tillsammans att lyckas bygga ett starkare Assyriska. Supportrarna som inte förlorat hoppet skriker sig hesa från läktaren, och slutar aldrig tro på sitt lag! Och nu är Assyriska påväg tillbaka…
Assyriskas forum
Att få bygga upp denna sida igen och få tillbaka glöden för Assyriska är något, jag tror, många vill uppfylla.Att skapa en gemenskap utanför plan är en viktig del av fotbollen. Vi får inte glömma bort att hålla ihop. Målet med denna sida och forumet är att få fler fotbollsälskare som brinner för samma lag, att engagera sig för bidra till den gemenskapen.
Varför ska det inte finnas ett forum när man har den chansen? Att samlas på ett och samma ställe för att få möjligheten att diskutera med personer som man kan relatera med är viktigt. Om man inte har någon som är fotbollsintresserad eller intresserad av Assyriska kan man alltid vända sig till Assyriskas egna forum. Forumet har varit väldigt tyst lite för länge nu och därför är det dags att vi tillsammans ska få den i rullning igen! Här kan man även läsa artiklar, se matchresultat, vilka spelare som lämnar, vilka spelare som är kvar och även nyförvärven. Detta vill inget Assyriska fan missa!
När hoppet behövs
Pandemin gjorde många fans besvikna då de inte fick chansen att heja på sitt lag på plats. Man får inte glömma att spelarna inte fick deras support - deras fans på läktarna. Den support de behövde. Som alla lag egentligen behöver. Det måste ha känts tomt att få gå ut på en plan där tystnaden tog över. Men varken spelarna eller fansen får glömma att så länge man har Assyriska och fotbollen i hjärtat, så kommer det märkas ute på planen. Vi förlorade inte hoppet då och vi förlorar inte hoppet nu, vi visste att vi skulle komma tillbaka!
Det viktiga är att aldrig tappa hoppet. När hoppet är tappat, då har allt fallit och kan aldrig resa sig igen. Men detta har inte hänt med Assyriska FF. Ända sen barnsben har man följt och sett laget kämpa. Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många matcher jag har kollat på ända sen jag var liten. Alla minnen som man inte vill glömma, de minnen som man vill föra vidare till nästa generation. Jag fick tyvärr inte chansen att uppleva Assyriska i Allsvenskan, vilket jag mer än gärna hade velat. Absolut att det inte gick som man tänkt sig, men ibland är det så och vi gav inte upp.
När hoppet behövdes stod vi starka och förlorade aldrig glöden, vilket är det viktigaste.
Sedan barnsben
När pappa berättade för mig och mina systrar att vi skulle åka till Södertälje för att kolla på när Assyriska spelade så blev vi överlyckliga. Att få chansen att åka och kolla när Assyriska spelade minns jag väldigt tydligt och att hela släkten samlades där. Man kan säga att det blev samlingsplatsen för oss. Det handlade inte om de vann eller förlorade, eller jo såklart att vi ville vinna, men det handlade om så mycket mer. Hur stämningen var innan match, under match och efter match. Känslor som flög från alla håll och kanter. Alla ramsor som sjöngs och låtar som spelades, ibland danser som dansades. Ända sedan jag var lite förstod man ibland inte vad som hände, men man kommer väl ihåg hur glad man var. Ju äldre man blev och när fotbollsintresset ökade, var det ett plus i kanten att spelet var fint. Som sagt, det var så mycket mer än bara fotboll. Gemenskap, minnen som skapades, fotboll, stämningen. Dessa ord kan man kort säga beskrev en Assyriska - match.
I somras var jag på min första match på länge. Och självklart var det derby, Assyriska mot Syrianska. Det kunde inte vara en mer intressant match. Ja, det jag kan säga är att vi fick lämna arenan innan matchen hade startat på grund av för mycket rök från bengalerna. Är jag förvånad? Nej, men jag anser att det ingår i fotbollstittandet och stämningen. Efter många minuter i solen, fick vi äntligen återgå till läktaren och där vi fick se matchen som vi hade kommit för att se. Jag vet än idag hur nära Assyriska står mitt hjärta.
Om du glömmer, vem ska då komma ihåg?
Exakt, om du glömmer, vem ska då komma ihåg? Ingen. Det viktiga är att vi ska föra vidare vårt fotbollsälskande och Assyriska till nästa generation. Varje individ har lika stort ansvar. Hur du gör är helt upp till dig, men du måste bara göra det!
