Camp Mozartkugeln: Åter till Salzburg
Malmö FF beger sig åter mot alptrakter, för att på onsdag ännu en gång ta sig an Red Bull Salzburg. Här har ni lite spridda minnesbilder från fjolårets tripp till Österrike.
Ifjol var det jag och Fabian Kruuse som representerade Himmelriket. I år åker Martin Grahn. Så vad kan han, och alla ni andra som ska åka till staden som också är huvudstad i den österrikiska delstaten med samma namn, vänta er?
Salzburg är en stad med en stillsamt trevlig atmosfär, tjusigt belägen vid floden Salzach. Där finns ett fint slott man kan begapa, men mest känt är Salzburg förmodligen för att Wolfgang Amadeus föddes och växte upp här. Hans gamla bostad är numera ett museum, men mest märks kompositörens ande på att praktiskt varje butik skyltar med det som gett årets camp dess namn - det vill säga drösvis av Mozartkugeln. Kulorna innehåller lager av mandelmassa, pistage, sötmandel och nougat. Hela härligheten är sen överdragen med choklad och inslagen i guldfärgat staniol med Mozarts ansikte på. Om ni frågar mig, påminner kulorna mig mest om de äckligaste bitarna i Aladdinasken … men sånt där är ju, i allra högsta grad och i ordets rätta bemärkelse, en smaksak.
Vidare spelades storfilmen ’Sound of Music’ in i trakten i mitten av sextiotalet. Inte för att jag riktigt vet hur detta skulle märkas, men det gjorde det i alla fall inte. Märktes av, alltså.
2014 skedde supportersamlingen på Shamrock Irish Pub på Rudolfskai. Vad jag förstår är det samma ställe som gäller i år (rätta mig gärna nedan annars). Puben är lätt att hitta - den ligger i centrum på gatan som löper längs floden.
På samma pub träffade vi också David Re, engagerad i supportergrupperingen Union 99 Ultra Salzburg - en grupp som på intet vis stöttar Red Bull, utan den ursprungliga Salzburgklubben, SV Austria. I korthet: Violettfärgade Austria övertogs av Red Bull för tio år sedan, varpå energidrycksföretaget helt sonika bytte klubbfärger. Fansen kände sig överkörda - och såg istället till att den ”gamla” klubben återföddes (läs hela historien här).
För egen del innebar mötet att jag fick ytterligare ett andra/perifert favoritlag. Tillsammans med Wolverhampton (via Tipsextra på sjuttiotalet) och Dunfermline AFC (via en skotsk kamrat) står nu även Austria Salzburg på den där lilla favoritlag-i-andra-länder-listan. Och minsann, i våras vann de Violetta Regionalliga West och gick upp till österrikiska andraligan. Där inledde Austria Salzburg säsongen med 2-2 borta mot St Pölten i fredags.
Jag ombads förresten skicka ner en MFF-tröja till en kamrat till David Re, och som tack för det fick jag en Austria-t-shirt. Den bär jag nu med stolthet när mina kollegor springer i åttor runt mig under jobbets innebandyaftnar.
Det första minnet av matchen är att kullarna runt stadion, som ’Sound of Music’ annars antyder, inte alls gjordes levande av ljudet av musik. Istället utgjordes ljudkulissen av en sorts klappor som publiken smattrade med. Någon kanske fann detta rätt stämningshöjande, men personligen tillhörde jag inte dem.
På plan gjorde Red Bull det jobbigt för Malmö FF också, men avslutningen blev som bekant magnifik. Man kan förstås hävda att vi egentligen inte behövde det där målet … vi vann ju ändå med 3-0 hemma, menar jag. Men som alla vet tillåter inte fotbollen alltid sådana enkelt matematiska slutsatser. Bjudningen Forsberg fick bidrog till ett psykologiskt övertag som, enligt min uppfattning och i kombination med Åges häxprat, var rätt så rejält.
Så efter matchen var det glada miner hos oss malmöiter nere i ’Mixed zone’, där spelarna vandrade förbi och lät sig intervjuas. Där var Adu som pratade om vikten av att ”work hard”, där stod Tinnerholm och mös över att han fått Mané lite grinig och där vajade Kevin Kampls Kajagoogoo-frisyr. Den spelare som stannade längst där nere i intervjuzonen var emellertid Red Bull-målisen Peter Gulasci, som fick svara på frågor om vad som egentligen hände vid vårt mål. Via TV har man lärt sig att spelare kan se ut på olika sätt efter ett misslyckande. De kan vara ilsket rosenrasande. De kan vara irriterat revanschsugna eller verka lamslaget chockade. Men stackars Gulasci föreföll liksom bara genuint ledsen. Genombedrövad. Han försökte prata positivt, att hans lag spelat bra och hade goda chanser i returen. Men hans röst sa en sak, hans ögon en annan. Det lät inte trovärdigt. Rösten bar inte riktigt, och mest såg det ut som om han stod och kämpade med tårarna. Det var som om han stod kvar där för att bikta sig. Få förlåtelse. Och så var hans sista lyssnare bara några få svenskar, som mest var svinglada över att han dabbat sig. Det var svårt att inte känna med honom, särskilt som målet ju inte bara var hans fel - hans mittback hjälpte till också.
Gulasci är förresten inte kvar i Salzburg. Den här säsongen återförenas han med Emil Forsberg i den tyska Red Bull-satsningen RB Leipzig.
Vad gäller matchen ifjol måste man erkänna att två mål var en rätt klen utdelning för Red Bull, med tanke på alla chanser de skapade. Fast att vi också fick in bollen var faktiskt inte orättvist - Markus Rosenberg hade två jättechanser som Gulasci gjorde makalösa räddningar på.
Red Bull Salzburg har förvisso tappat i slagstyrka jämfört med fjolåret, och de förlorade som bekant ligapremiären mot nykomlingen Mattersburg. Men de är helt säkert fortfarande ett bra lag.
Så: Alla ni som åker ner förtjänar att onsdagen bjuder på ett riktigt nåt-att-berätta-för-barnbarnen-minne. Låt oss hoppas på en ny mirakelmatch.
