GAIS - Halmstads BK
2 - 1

Att förlora i Sten Sax Påse. GAIS - HBK 2-1

Det var med oro jag begav mig till pressläktaren på Gamla Ullevi. En känsla av att HBK skulle ha en massa boll men att GAIS skulle kunna kontra in mål. Nåt sånt hände också.

GAIS – HBK 2-1 (1-1)
Publik: 1894

Laguppställning
Stojan Lukic – Jesper Westerberg, Fredrik Liverstam, Marcus Mathisen, Adnan Kojic – Alexander Henningsson, Ivo Pekalski, Rebin Asaad, Andreas Bengtsson – Sead Haksabanovic, Alexander Ruud Tveter

Byten:
73. Henningsson ut, Gabriel Gudmundsson in
82. Pekalski ut, Alexander Berntsson in
87. Kojic ut, Antonio Rojas in

Inför-anteckningar:
Hypotes: Bollinnehav vinner matcher, i alla fall om det finns kreativitet. Om inte ett lag får kontra. Då vinner kontringar matcher. Sten sax påse?
Farhåga. Den vanliga bristen på tacklingar framför eget straffområde.

Det började direkt med ett streck bredvid min farhåga. Gais kom lite lojt bolltrillande uppåt i mitten och nådde in i straffområdet mot ett HBK som återigen var tunna i närkamperna utanför straffområdet. Det höll på att bli farligt på ren passivitet.

Sen tog det sig. HBK hade några mycket starka minuter där Bengtsson först fixade en frispark på vänsterkanten där f.d. Skägget, numera Stubbet Westerberg, sköt lågt och hårt på målvakten. Några minuter senare slog Westerberg inlägg till en ganska fri Bengtsson som på en ganska låg boll nickade mitt på målvakten. HBK fortsatte med bra bollinnehav och vaskade fram chanser och halvchanser. Ett skott från Asaad, en fantastisk rak långboll från Stubbet till Haksabanovic och ett bra inlägg från honom som kunde studsat in. Ett par minuter senare ett bra inlägg av Henningsson. En bra bit senare dunkade Mathisen ett lågt skott utanför från kanten.

Sen small det till. Först fick Rexhapi en bra boll, det såg farligt ut, men täcktes rätt enkelt ut till en hörna, men på den hörnan nickade GAIS ner och Ramhorn kunde slå in returen i öppet mål i 33:e minuten. Det kändes futtigt.

Efter målet följde lite spel utan dominerande lag. Haksabanovic trixade på vänsterkanten och försökte hitta bortre delen av målet. Och plötsligt från ingenstans fick HBK en kontring. Haksabakovic slog en fantastisk krossboll med vänstern från högerkanten snett framåt till Ruud Tveter som sög in bollen och utan tvekan fortsatte framåt och kliniskt satte den i bortre hörnet i 42:a minuten.

Pausanteckningar: Bra bollinnehavsfotboll men inte bra fotboll för att skapa målchanser. Förutsägbart, för lätt för Gais att förstå att rulla ut till en kant är förstaalternativ. Mycket bollrullande i sidled mellan mittfältare och ytterbackar, ett långskott då och då, men mest från stillastående mittfältare. Men mest av allt hela tiden ut på kanterna för att försöka hitta inlägg. I bästa fall inlägg från nära straffområdeskanten, men inga inspel som aktivt siktade på någon spelare. Mot lag så snabba att komma bakom bollen som Gais måste det till rörlighet i både djupet och i småytorna i utkanten av straffområdet. Långbollar? Jag saknade som vågar sätta fart och utmana in mot straffområdet (Haksabanovic ligger för högt upp), eller Olsson som rör sig ner mot mittfältet för att få igång skarvspel på små ytor. Alldeles för lite direktspel, alldeles för lite som bryter mönstret. Oro för att Kontring skulle slå Bollinnehav.

I andra halvlek inledde HBK starkt. GAIS mötte lite högre upp i banan nu, men det var inget som verkade stressa HBK. Efter bara några minuter rullades det boll över hela banan av HBK. Till slut slog Westerberg ett skotthårt inlägg som träffade Liverstam i huvudet. Utanför. Några minuter senare sköt Westerberg på en frispark från vänster rätt på mål och Bengtsson (tror jag) höll på att få in returen.

I 59:e minuten kunde det blivit årets läckerhet. Westerberg skulle slå frispark till vänster 20 meter utanför straffområdet. Alla väntade på inlägg åt höger och grötade ihop sig där, men bollen slogs lågt och rakt 20 meter framåt till Asaad som såg allt för överraskad ut och inte fick till något. Det kunde blivit en klassiker, en 20 meters HBK-variant av Brolinaren från VM 1994.

I 63:e minuten nickade GAIS i stolpen på ett bra inlägg. Pust. På hörna en stund efteråt räddade Lukic på mållinjen lågt. Pust igen. Där tog Gais ledningen på poäng. Tur att det inte är brottning.

Nånstans här inträdde kaos i HBK:s spel där ordning tidigare rått, på gott och ont. Det hände saker offensivt som inte hände tidigare. Haksabanovic gick längre ner i banan och kom med mer i spelet, ofta från vänsterkanten. Han trixade och fixade fram några vettiga skott och inläggssskott. Det var överhuvudtaget en period av mycket målchanser. Aliev sköt ett dundrande skott i en kontring där Lukic gjorde en klassisk TV-slängning och räddade. I 75:e minuten dribblade Gudmundsson in i mitten och skapade en situation av flipperspel där två liggande HBK:are bara fick halvträff på bollen.

Sen sprang HBK.are bort sig rejält och GAIS fick en kontring i 79:e med tappad både närkamp och löpning. Där hade både gult och rött kort varit på sin plats. Nu blev det mål istället. Snyggt inåt bakåt och mål av Aliev. 2-1. Några minuter senare kom Gais 3 mot 1 men Mathisen lyckades täcka exakt lagom för att de endast skulle få till ett räddningsbart men bra skott för Lukic.

På slutet spelade HBK rätt bra anfallsspel, men släppte också farligheter. Absolut närmast kom Asaad som sköt utifrån och fick felstuds men Gais målvakt räddade med en hockeyplock. En fantastisk räddning på vad som verkligen såg ut som givet mål. Gudmundsson och Haksabanovic var inblandade i en bra målchans.

Så, vad hände? Varför vann inte HBK en match där de faktiskt var betydligt skickligare? En förklaring var den stora bristen på kreativitet. Hela fyrmannamittfältet var som en passningsövning med inlägg (utan motståndare), men helt utan spelare som bryter mönstret. Defensivt hänger innermittfältarna inte med i några tillbakalöpningar. Yttermittfältarna var ett halvt steg efter vid flera tillfällen. Få HBK:are dribblade förbi någon.

Glädjeämnen? Haksabanovic när han kom i fart in mot straffområdet. Gudmundsson som totalt orädd dribblar sig in mot motståndarna. Westerberg som slår bra bollar lite hit och dit. Lukic som får göra några bra räddningar. Bollinnehavet.

Nu jäklar är det allvar.