Att hata eller att med värme rata
Malmö FF har tack vare ekonomin (läs CL) dominerat allsvenskan de senaste åren. Att ekonomin blivit allt viktigare är en realitet och tiden när ett gäng halvproffs kunde knipa den finaste pokalen är nog tyvärr förbi. Det finns för mycket ekonomer och för lite legendarer i sporten nu mera, men såklart finns undantagen och som vi älskar er (läs Alvbåge, Hysén, hur ont det än gör att skriva och i dagsläget med stort deltagande Nisse, etc.).
Är jag bitter? Missunnar jag Malmö som lyckats förvalta en position som vi haft och supit bort? Hatar jag lag som sitter på en stor hög med drakguld? Nej på samtliga punkter, Malmö har uppenbarligen gjort något rätt och lyckats fostra Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Hatten av. Så nej jag hatar inte Malmö, jag hatar inte ens AIK längre. Inte Djurgården och definitivt inte Gais.
Jag tog med min dotter när ÖIS kvalade sig kvar/in i superettan för några år sedan. Jag har en vision av att vi ska kunna gå på fotboll ihop hela livet trots att hon bor i Halmstad större delen av tiden. Dock gillar inte min dotter när folk skriker och blir ”elaka”. Hon har mer intelligens och patos i lilltån än vad jag någonsin kommer kunna uppbåda. Så vi gick en bit in i matchen när ÖIS-klacken började vända på älska/hata-myntet. ÖIS vann men förlorade en femårings kärlek för sporten. Tack vare hat.
Jag slutade sjunga med i hatramsor för några år sen, undantaget domare, och försöker hålla mig i kragen även om jag som många andra har fotbollen som tryckventil för att kunna vara en vettig människa i vardagen. Ändå bör man kanske väga sina ord även på läktaren för att vi inte ska tappa nästa generations Kommandobryggerister till typ brädsport (a.k.a hockey) där man ju slåss på isen och därför kan ta det lugnare på läktaren. Orimligt sett att se det som vettigare av många föräldrar, men vad vet jag.
Jag lämnar här med en ödmjuk vädjan. Hata mindre, stoppa halsduken i munnen när du vill skrika Solna-tattare (vi börjar inte ens diskussionen om det avskyvärda ordet) eller danskjävel (om det inte är sagt med humor och värme). Ett av mina bästa ögonblick på läktaren var en Djurgårds-match för några år sedan.
Djurgården:
Alla rensar fisk i götebooooorg.
Blåvitt (efter två sekunders väntan):
Alla rensar fisk i Göteborg!
Djurgården:
Alla heter Glenn i Göteborg.
Blåvitt:
Alla heter Glenn i Göteborg.
Hela j*kla Ullevi:
Alla heter Glenn, alla heter Glenn, alla heter Glenn i Göteborg!
Det var en fin kväll utan den minsta orolighet på eller utanför läktaren. Konstigt.
