Åtvidaberg - Kalmar FF 3-0: Ett svart streck
Kalmar FF föll blytungt på Kopparvallen, Åtvidaberg vann med klara 3-0. Trots klar bortadominans i första halvlek var ställningen 2-0 i paus och när Petrit Zhubi satte trean tidigt i andra halvlek var saken klar.
Fotboll handlar om både förnuft och känslor, det tror jag alla skriver under på. När jag jag skriver matchrapport brukar jag försöka så hårt jag kan att lägga känslorna åt sidan och använda förnuft istället. Ikväll är jag duktigt trött, och ärligt talat känner jag verkligen inte för att dra igång en detaljerad genomgång på exakt hur det gick till när det gick åt skogen.
Jag är emellertid fortfarande förnuftig nog att inse att en matchrapport baserad på en persons känslor skulle löpa rätt stor risk att bli ointressant... så med andra ord blir det väl inte så mycket av någonting alls egentligen.
Vilka det som var med känns i alla fall relevant. Nanne Bergstrand valde återigen att göra flera förändringar i startelvan, Nenad Djordjevic och Erik Israelsson var t.ex. tillbaka efter frånvaron senast. Följande uppställning matchades:
(4-3-3): Etrit Berisha - Paulus Arajuuri, Nenad Djordjevic, Ludvig Öhman, Jörgen Skjelvik - Archford Gutu (Henrik Rydström 60), Tobias Eriksson, Erik Israelsson - Daniel Mendes (Papa Diouf 52), Jonathan McDonald, Abiola Dauda (Sebastian Andersson 73)
Matchen
Det såg inte illa ut alls. Kalmar FF var det klart bättre laget och man skapade gott om chanser. Men några mål blev det inte och så läckte det plötsligt rejält bakåt. Viktor Prodell gjorde 1-0 efter att både han och Kristian Bergström släppts fria från halva plan. Magnus Eriksson sparkade in tvåan på straff efter att Ludvig Öhman tacklar sent och klumpigt.
Ridå.
Petrit Zhubi satte 3-0 i tomt mål när flera ÅFF:are återigen tilläts överspela Berisha, och resten av andra halvlek kan nog egentligen bäst sammanfattas med ett svart streck.
-
En kväll som denna är det väl snarast bara just ett tjockt svart streck man tänker när man tillåter KFF få plats i tankesystemet. Vi får väl se till att ta rätt på strecket och med stadig hand stryka fast det ovanpå minnet av förlusten. Det finns rätt mycket att fundera på, det gör det. Bristen på kontinuitet i laguttagningen är det allra mest uppenbara.
En nittiominutare återstår i vår innan det är dags att njuta av världens bästa Rasmus Elm i landslaget.
Vi bryter ihop men kommer alltid igen. Såklart.
