Åtvidaberg - Malmö FF 1-3
Erik Friberg blev himmelsblå matchhjälte när han på fredagskvällen med sina två mål säkrade MFF första allsvenska seger för året.
Efter måndagens missräkning och uteblivna premiärvinst mot HBK begav sig MFF på fredagen till Åtvidaberg med hopp om bättre spel och tre poäng. På Kopparvallens konstgräsplan var förhoppningarna att passningsspelet skulle vara bättre än det som presterades på Stadions ojämna och årstidsenliga gräsmatta.
Malmö ställde upp i likhet med förhandsrapporterna, vilket bland annat innebar att Ivo Pekalski fick sätta sig på bänken, Markus Halsti fick flytta upp ett steg till det centrala mittfältet och att Erik Johansson bildade mittlås tillsammans med Halmstadsmatchen kanske bästa spelare, Filip Helander. Startelvan i sin helhet:
Dahlin
Concha, Helander, Johansson, Ricardinho
Hamad, Halsti, Friberg, Thern
Rexhepi, Eriksson
Första halvlek
Matchens första chans skapas efter Malmöhörna 10 minuter in i matchen. Friberg slår en bra hörna som efter bortnick når Thern vid straffområdeslinjen. Läget blir ypperligt, skottet för högt.
I den 20:e minuten bjuder Malmö Åtvidaberg på ett frisparksläge 20 meter utanför straffområdet som Kristian Bergström drömmer våta drömmar om. Inlägget är bra och når Åtvidpanna, men skarven smiter en bit utanför Dahlins högra stolprot.
Strax därefter uppstår matchens klart bästa chans. Magnus Eriksson spelar fram bollen till Jille som får bollen i ett läge han tidigare vikt många in bollar från. Denna gången är han dock inte lika lyckosam och bollen går istället klockrent i ribban.
Efter en tid av böljande spel och småchanser åt bägge håll kommer matchens första mål. Simon Thern får bollen på sin vänsterkant och slår en finfin yttersida mot straffpunkten. Bollen går via Jille till Magnus Eriksson som distinkt slår in bollen bakom Gustavsson. En sträckt vrist senare har Eriksson gjort sitt första himmelsblå allsvenska mål mot sitt gamla lag, på sin gamla hemmaarena.
Glädjen blir dock inte ett dugg långvarig. Återigen är det en spelare med förlutet i båda lagen som målar. Om det finns en regel, en enda, som gäller mot Åtvidaberg är det att inte ge Kristian Bergström läge med vänsterfoten. Efter att ha fått sikta in sig vid ett par tillfällen tidigare under matchen kommer även utdelningen i halvlekens absoluta slutskede. Frisparken slås långt utifrån och hörnet bör vara Dahlins. Trots att studsen är lurig och möjligen överraskar Johan något, kan inte målvaktsinsatsen beskrivas som annat än svag. Dahlin bör kunna förutse att bollen förväntas placeras just där den gör, och en målvakt med Dahlins kompetens bör kunna hindra skottet från maskorna.
Halvtidsresultatet speglar matchbilden rättvist. Malmö har haft de klaraste chanserna och varit konkretast den sista tredjedelen, medan Åtvidaberg i övrigt styrt spelbilden. Erik Friberg och Markus Halsti har haft svårt att ta kontrollen över det centrala mittfältet och duktiga Abudakari på Åtvidaberg-mittfältet har fått både tid och utrymme att skickligt fördela bollar till pigga yttermittfältare.
Andra halvlek
Johan Dahlin utgår i halvtid på grund av skada (kan det förklara det svaga agerandet vid målet?) och ersätts av Robin Olsen. Olsen hamnar direkt i trubbel när han och Ricardinho visar på stora kommunikationsbrister när Ricardinho ämnar att nicka hem bollen till sin målvakt. Olsen hade dock andra intentioner och befann sig långt ifrån sin målbur. Resultatet av förvirringen blir att Zatara bara är en panikrensning från att ge sitt Åtvidaberg ledningen.
Tidigare nämnda konkretism den sista tredjedelen ger sedan återigen utdelning. Varje gång Malmö närmar sig motståndarnas straffområde känns det farligt, och i den 56:e minuten tar MFF åter ledningen. Ricardinho tar sig snyggt in i straffområdet och slår ett fint inlägg som nickas ner av Eriksson till en framstörtande Friberg. Avslutet håller Henry-klass och placeras otagbart bakom Gustavsson.
Efter detta utvecklas matchbilden till en som bättre passar himmelsblå ögon. Thern och Hamad får större utrymme på respektive kanter och mittens rike är ett fält i himmelsblå ägo.
Som naturlig följd av detta kommer också chanserna och så småningom ytterligare ett mål. Det är Friberg som blir oväntad tvåmålsskytt i den 67:e minuten. Hamad får bollen ute till skänks på sin kant, passerar sin back och slår in bollen till Friberg i straffområdet. Istället för att gå på avslut direkt är han kall, tar emot bollen och dunkar distinkt in bollen i det bortre hörnet. Himmelsblå 3-1-ledning och ridå för Åtvidaberg, som tappat geist och spelidé efter Malmös ledningsmål.
Avslutande 20 minuter är en transportsträcka mot slutsignalen. Risktagandet på offensiv planhalva reduceras till obefintlighet och allt fokus ägnas åt att säkra 3 poäng. Det är fantastiskt att se.
Segerreflektioner
Efter en jämn första halvlek, spelas den andra helt i MFF:s regi. Halsti och Friberg dominerar centralt och Magnus Eriksson är utmärkt som offensiv referenspunkt. Effektiveten är imponerande och anfallsspelat är vida överlägset både Åtvidabergs och det egna jämfört med måndagens match.
Trots att man givetvis inte ska tala i fiaskotermer enbart efter en spelad omgång, känns kvällens trepoängare både viktig och som en lättnad. Dels för det egna självförtroendet, men också en som en markör gentemot de förväntade toppkonkurrenterna om att HBK-matchen enbart var en sällsynt missräkning för en annars välfungerande och poängssäker lagmaskin.
Varför inte utnyttja det tredje bytet? Jag hade gärna sett att Benjamin Fadi eller Simon Kroon fick chansen att göra ett intryck under matchens avslutande 15 minuter.
Ricardinho bör intensivträna sina inlägg. Skrämmande dåligt under den första halvleken.
Magnus Eriksson är en väldigt, väldigt bra fotbollsspelare. Överbetyg även till Jille och Filip Helander, som allt mer ikläder sig rollen som försvarshärförare. 19-åringen går en ljus fotbollsframtid till mötes.
Det finns inga andra sätt jag hellre inviger en helg på än att se Malmö FF vinna en fotbollsmatch.
