Även lyckliga sagor ryms av kapitel med smärta, sorg och vemod
Det är över. Men en ny vecka föds i morgon. Ännu en måndagsmorgon väntas gry. Vintern närmar sig. Tiden står aldrig still. Men för vårt Åtvidabergs FF är det The End. I Superettan. För den här gången.
Flera tårar hjälper inte.
Mot alla de löv som fallit bort, mot sommartiden som tagit farväl eller mot det arv som fotbollssäsongen 2017 efterlämnar som ett ekande skri in i den långa , mörka tunnel som nånstans ska leda oss vidare efter det här.
I fredags kväll stängdes den sista flyktvägen. Raset som av någon oförklarlig anledning öppnade sig mitt under den ack så sköna sommarbrisen, blev början på en plågsam resa bort från seriepyramidernas näst högsta våning. Nu står portarna stängda. Allt som möter oss är återvändsgränder. Flykten är slutligen över.
Sanningens bödel har sagt sitt.
Åtvidabergs FF är inte längre en del av det hjärta dit endast Sveriges 32 främsta fotbollslag äger tillträde.
Allsvenskan 2015.
Superettan 2016, 2017.
Division 1 2018.
Den skakiga bilden av ett ras som symboliserar Åtvidabergs FF resa under de tre senaste åren.
Pang, bom, krasch.
####
Utan att vilja veta, så har vi ändå vetat alldeles för länge.
Våra försök att fly nedstigningens alla smärtsamma förluster genom en övertro på mirakel, stilla böner om en repris av 1978-års underverk eller önskningarna om att Thomsson slutligen skulle få anfallsspelet att blomma och försvarsspelat att nån gång sluta haverera i match efter match, blev till slut förgäves.
Säsongen 2017 är vi inte bättre än bilden som återspeglas i backspegelns repiga glasskärvor.
Ibland är den raka vägen till sanningen lättast att förstå.
Vi hade för länge sedan tappat räkningen på den här höstens alla måstematcher, men den måstematch i ordningen som skulle ägt rum igår lördag i Varberg, blev aldrig någon ny måstematch.
Kampen var slutligen över.
En fredagskväll i slutet av månaden oktober i en av alla Stockholms förorter , knep IK Frej den poäng som fick Åtvidabergs FF att klädda i pyjamas inför lördagens långa resa mot Varberg, till sist att degraderas och tvingas byta tillhörighet inför år 2018.
Den långa resan mot västkusten och Varberg på lördagen tappade plötsligt mening och fokus.
Omöjligt att med ord översätta ett sådant ögonblick.
Tårarnas tysta farväl sa det som behövdes.
Åtvidabergs FF tid i Superettan nådde The End.
####
I morgon måndag kommer det mesta att ändå vara som vilken annan måndag som helst runt omkring Åtvid.
Köerna och snacket inne på Getingen och Willys. Dofterna och porslinets skrammel på Sandelius konditori. Blomsteruppsättningarna på kyrkogårdarna. Lågor från stearinljus som tänds, brinner och slocknar . Trafiken längs söderleden och alla de fordon som längs väg 35 passerar den jättelika fotbollen vid Fågelsångens rondell.
Jättefotbollen som symbol för en viktig del av Åtvidaberg. Fotbollens Åtvidaberg. Fotbollens Mecka.
Som under drygt ett århundrade satt Åtvidaberg och Sockna på kartan.
På kansliet vid Kopparvallen börjar det stora arbetet med att avsluta vistelsen i Superettan för mötet med en ny värld. Svångremmen ska dras in, personal tvingas sägas upp, ommöbleringar och justeringar och nytänk över i stort sett hela verksamheten.
Tunga, mörka ekonomiska moln hänger över Kopparvallen, klubbhuset och vårt klubbmärke.
Intäkterna efter degraderingen kommer dessutom att strypas riktigt rejält.
Vinterns bistra ankomst lär följas av fler bitterheter framöver.
Är jag rädd för.
####
Många av spelarlönerna i årets trupp saknar helt kontakt med verkligheten. Vilket gör att många kommer att packa sina resväskor och söka lyckan i andra klubbar framöver ganska snart.
Roar Hansen kom till ett ÅFF med allsvensk kostym. När Roar Hansen tre år senare lämnar vår förening som högst ansvarig för A- lags fotbollen, så lämnar han ett ÅFF klätt i trasor och Division 1 mundering.
Bakom detta faktum vill jag också tillägga att det uppdrag Roar Hansen tog på sig i ÅFF, var en utmaning av grovt kaliber. Fjolåret var en stor succé och jag är inte säker på att så många andra tränare förmått ändra kursen på de förlisningar som ägt rum 2015 och 2017.
Något vi aldrig kommer att få svar på.
Och inte heller behöver.
Jag är säker på att det är en besviken Roar Hansen som lämnar Åtvid och ÅFF.
####
När vi 2010, efter 28 års saknad äntligen tog steget upp i den allsvenska sfären igen, men tvingades lämna den lika fort genom nedflyttning direkt tillbaka till Superettan, hann sorgerna aldrig ta fäste förrän våra styrande bestämde sig för att komma tillbaka lika fort igen.
2011 döptes till Återtågets år och värvningen av bland annat Magnus Eriksson och behållningen av större delen av den befintliga truppen, skapade ett återtåg som inte stannade förrän målsättningen nått himlen och vi var tillbaka i allsvenskan till 2012.
År 2000 åkte vi ur Superettan och tappade därefter ett helt lag inför återkomsten till fotbollens bakgårdar. Ändå så lyckades vi ta oss tillbaka meddetsamma och 2002 var vi återigen ett av lagen i Superettan.
För att återskapa en ny verklighet av dessa bragders breddgrader, så tror jag att vi måste rensa ut och släppa in den välkända, gamla ÅFF andan igen.
Vi känslan som sträckte sig över allting som vidrörde Åtvidabergs FF.
Den som allt för många vittnar om att den saknas idag. Säkert de som protesterar och inte håller med kring det resonemanget.
Men vi som är så små är helt beroende av att hålla ihop och kämpa tillsammans. Allas röster måste få höras och komma fram. Vi är beroende av våra ideella krafter och våra medlemmar. Av våra styrandes förnuft, kunskap och välvilja och vi är beroende av våra ledares arbete med spelare som ska bära vårt klubbmärke över sina hjärtan av tillhörighet, kärlek, lycka och stolthet.
ÅFF andan köper du inte.
Drömscenariot vore för mig att få in Thomas Olsson som nav och hjärta över vår framtida fotbollsverksamhet. Suga näring och sprida kunskap av alla de erfarenheter Thomas samlat på sig från resan som knattespelare i ÅFF och vidare genom sin framgångsrika karriär i Norrköping, MFF och IFK Göteborg.
En sann förebild med pondus , CV och rötter och äkta erfarenhet av ÅFF. En stark profil vars ansikte genast skulle fylla vår framtid med syre, energi och tilltro. En närvaro som skulle locka till sig talanger och få dem och nuvarande spelarkollektiv att stånga sig blodiga i jakten på framgång.
Kristian Bergström, Daniel Hallingström, Henrik Gustavsson, Pontus Karlsson med flera.
Det finns gott om förebilder som jag tror skulle behövas inom vår fotbollsakademi framöver.
Förebilder som skulle kunna bota den sorg och det vemod som av naturliga själ ligger över oss idag.
Kanske är detta en möjlig väg framåt för vårt ÅFF.
Precis som det finns andra vägar mot förnyelse och omstart.
Och nog finns det väl affärskunniga personer med goda kunskaper , erfarenheter och kontakter inom företagsvärlden och kunskaper kring styrelsearbete som skulle se det som en ära att
hjälpa ÅFF vidare ur denna kris.
Det vill jag i alla fall tro på.
Liksom jag vill tro på en ny härlig framtid med Åtvidabergs FF.
Bara den får gro i lugn och ro och vaggas fram av kärlek.
####
Serieavslutning hemma mot Norrby är det som återstår. En värdig avslutning det vi ber för och önskar.
Extra årsmöte mot slutet av november.
Det har bara gått två dagar sedan fiaskot fullbordades och division 1 förvandlades från spöke till en ofrånkomlig verklighet.
Men ändå känner jag någonstans en spirande optimism inför kommande år med ÅFF.
En nystart behövs. Låt oss hoppas att degraderingen hamnar på en landningsbana där vi kan ladda upp batterierna och lära oss tänka om och tänka rätt. Inga fler luftslott eller utsvävningar.
Vi har historien med oss. Vi har ett urstarkt varumärke. Vi har en hel himmel full av stjärnor som för all framtid tindrar över Åtvidaberg. Och det kommer alltid finnas plats för ännu fler stjärnor den dagen då det dags för nästa och nästa att ta plats där uppe i himlen.
Som tindrande stjärnor.
Sagan om Åtvidabergs FF har skrivit ett kapitel som kom att handla om sorg, vemod och saknad.
Vad nästa kapitel kommer att avslöja står skrivet i en framtid vi får vänta på vänder blad.
Med tillförsikt eller vindar lika bistra som vinterns nära ankomst.
En dag får vi svaren levererade....
/// Allas Broder
