Äventyras framtiden av storsatsningen?

IFK Göteborgs storsatsning fortsätter och i dagarna presenterades Pontus Farnerud och Nordin Gerzic. Nu diskuteras det flitigt huruvida de nya rekryteringarna eventuellt kommer äventyra Blåvitts framtid. Somliga menar på att vi har grävt vår egen grav. Jag personligen är av andra åsikter.

När Håkan Mild plötsligt berättade för mig och Hannes att Pontus Farnerud skrivit på för IFK Göteborg infann sig en smått illusoristisk känsla i kroppen. Samtidigt som jag blev överrumplad och oerhört entusiastisk så började jag fundera på om det faktiskt var ett genomtänkt nyförvärv. Att införskaffa ytterligare en mittfältare av mycket hög klass skulle givetvis komma att ta platsen från någon annan i laget och skicka ned talangerna ytterligare ett snäpp i rangordningen.
Efter att ha tänkt igenom allting ett par timmar så kom jag fram till raka motsatsen – IFK Göteborgs talangfabrik kommer må bra av den här satsningen.

Om vi backar några år bakåt i tiden. De två senaste åren har oerhört tuffa för samtliga med anknytning till Blåvitt. Resultaten har uteblivit, supporterintresset minskat och framtidsvisionerna lagts åt sidan. Många har frågat sig vad de uteblivna framgångarna berott på, och inte få har kommit fram till att vi varit alldeles för tama; att det funnits för få ledartyper som visat vägen. Vi har spelat med ett ganska ungt lag men ändå haft plats för spelare som Karl Svensson, Andreas Drugge och Elmar Bjarnason och Marcus Sandberg (är visserligen ung, men har som bekant misslyckats tämligen grovt). Dessa fyra är nu borta och lämnar därmed fyra platser efter sig.
 

Dessa spelade minst tio matcher för IFK ifjol. Tilläggas bör göras att antalet matcher inkluderar både startmatcher samt inhopp.

Om vi ser till vilka som räknas som dagsaktuella talanger (eller unga spelare som behöver speltid för den delen) i IFK Göteborg så har vi följande:
 

Av dessa så spelade Sana, Jakob, Dyrestam, Allansson samt Söder 17 matcher eller mer. Erik Dahlin spelade tretton.

Om vi betänker att John Alvbåge, Daniel Sobralense, Kjetil Waehler, Nordin Gerzic samt Pontus Farnerud värvats in under vintern, så är det alltså Kalles, Elmars, Drugges samt Sandbergs ersättare. Lägg där till Nicklas Bärkroths utlåning till UD Leira, som öppnar upp för ytterligare en plats. Därmed har vi gjort oss av med fem spelare och införskaffat fem nya. Dessutom är de fem nyförvärven alla bättre än de som lämnar. Ingen skillnad i antalet spelare i truppen – men däremot stor skillnad på kvalitén.

Som det ser ut i nuläget har vi följande trupp att tillgå:

Tilläggas bör göras att jag har räknat på hur mycket spelarna fyller under 2012 – inte hur gamla de är nu. Alltså är nästan samtliga ett år yngre just nu, men de kommer fylla de angivna summorna under säsongen.

Enligt fotbollstransfers.com så har IFK Göteborg för tillfället en snittålder på 25,18 år. För att göra en jämförelse, så ser vi att bland annat Helsingborg (25,52) samt Elfsborg (26,44) har högre. Därför är det bara ganska komiskt att Edman går ut och säger att vi inte borde satsa på rutinerade spelare, då de själva har en högre snittålder och han själv i allra högsta grad är med och drar upp den.

Om vi återgår till själva syftet, så har vi i nuläget 21 kontrakterade spelare (utlånade trion Sebastian Eriksson, Nicklas Bärkroth och Marcus Sandberg är inte medräknade), och av dessa är tre målvakter, sex försvarare samt tolv mittfältare/anfallare. Detta kommer utan tvekan att behövas. Förra året spelade tolv mittfältare och anfallare åtminstone tio matcher i allsvenskan, vilket är precis lika många som vi har nu. Då skall även tilläggas att Pär Ericsson eventuellt kan komma att lämna IFK, och att man i så fall endast är elva. Förra året fick Pär Ericsson, David Moberg Karlsson samt Ismael Lawal speltid utöver dessa tolv. Därför finns det ingenting som tyder på att inte såväl Sam Larsson som David Moberg Karlsson kommer få utrymme att göra några matcher nästa år. Det får dock inte glömmas att dessa två endast är 17 respektive 18 år när allsvenskan drar i gång, och det är ytterst få spelare i den åldern som är närmare startelvan i övriga topplag.

Personligen tror jag inte att unga talanger mår dåligt av att spela i bra lag med hög konkurrens. Att spela ihop med de bästa gör också att man själv höjer sig flera snäpp. Det finns en anledning till att alla spanska gossar vill spela i Real Madrid och Barcelona. De drömmer inte om att få spela i Zaragoza eller Santander bara för att de har större chans att nå a-laget snabbare där – de vill till Real och Barca för att de är bäst och har har bäst spelare. Att utvecklas i en så bra miljö som möjligt är viktigt för många, och de flesta utvecklas av att spela med bättre spelare. Och som sagt så är det inte en större trupp än tidigare; man har bara bytt ut medelmåttorna mot toppspelare. Det är inte svårare att komma upp i IFK Göteborg i år än vad det var förra året – skillnaden är bara att Sam och DMK hamnar bakom Pontus Farnerud och Nordin Gerzic istället för Elmar Bjarnason och Andreas Drugge.

Sedan finns det faktiskt ytterligare en annan aspekt på det hela. IFK Göteborg har underpresterat grovt de senaste två åren, och som bekant har man valt att satsa på ”eget” istället för att värva spelare av hög kvalitet. Det är visserligen en fin tanke – men det har uppenbart inte lyckats i praktiken. För att inte hamna efter exempelvis GAIS igen så krävs det att man tänker om och satsar på någonting nytt. Men bara för att man värvar in skickliga och rutinerade spelare så behöver inte det betyda att alla talanger förbipasseras till bänken. Däremot får de en annan miljö att växa upp i, och att istället för att ha enorm press på sig att direkt prestera, så kan man nu gå in i ett bättre lag där medspelarna är bättre och därmed inte har så stor press på sig. Det är i mina ögon någonting bra. Glömmas får inte heller göras att vi behöver resultat för att få lite andrum. Det spelar ingen roll hur många egenproducerade talanger du har i laget om du inte presterar. Resultat bör alltid prioriteras i första hand även om det givetvis är bättre om hela laget består av spelare från akademin.

Framtiden kommer inte äventyras av storsatsningen. Vi går mot nya tider – bättre tider – kära kamrater. Framtiden är vår – hur stor åldersnoja Erik Edman än har. 

29 kommentarer

Henning Bruno2012-02-07 17:34:00