Avgå alla?
Hammarbys kräftgång fortsätter i och med förlusten med 0–2 mot Värnamo, inför dryga 19 000 åskådare på ”Nya Söderstadion”. I och med förlusten ökar avståndet ännu mer till den placering bland de tre bästa som är Hammarbys målsättning varje säsong.
Det förväntade topplaget Hammarby är nu alltså hela 10 poäng efter BK Häcken på tredje plats, och det efter att en dryg tredjedel av matcherna spelats för Hammarbys del. Visst skulle man, i en perfekt värld, kunna ta in dessa poäng och ta en Europaplats även denna säsong, men just nu finns det inte speciellt mycket som tyder på det.
För det första så imponerar lagen i toppen, Elfsborg, Malmö och Häcken, väldigt mycket, där alla dessa tre lag känns lite för homogena och skickliga för att de skall tappa så många poäng som behövs för att vi skall vara i närheten att komma ikapp. För det andra så är det precis tvärtom med Hammarby, där man varken känns tillräckligt samspelta eller skickliga för att kunna utmana.
Kan vi inte ens vinna hemma mot lag som Mjällby och Värnamo har vi inget i toppen att göra helt enkelt.
Således står det nästan klart att detta, med all sannolikhet, kommer att handla om en mellansäsong för oss som topplag, där vi nu behöver skifta fokus till att rädda det som räddas kan för att säsongen inte skall bli helt bortkastad.
Det handlar nu om att fokusera på det Europakval som stundar och att ge laget så stora möjligheter som möjligt att studsa tillbaks starkare 2024.
Nu handlar mycket också om vilken väg Hammarbys styrelse vill att klubben tar. Skall vi behålla Marti Cifuentes eller satsa på en ny tränare? Skall vi fullfölja vår satsning på en yngre trupp eller skall vi bordlägga den och satsa på några etablerade nyförvärv? Har vi råd att spela tråkig fotboll, rent publikmässigt? Vem är ansvarig för sommarens väldigt viktiga transferfönster?
Som ni ser är frågorna många och dessa kräver snabba och tydliga svar om vi skall kunna svänga tillbaks skutan och komma på rätt kurs igen.
Varför är vi där vi är?
Det pratas mycket om vems fel det är att det ser ut som det gör och supportrarna har, grovt sett, delats upp i två läger, där det ena lägret anser att det är Jesper Jansson som är den ansvariga, med huvudargumentet att Jesper har värvat för svaga ersättare till spelare som Bojanic, Ludwigson och Jeahze, och att Marti därmed inte fått en tillräckligt stark trupp att arbeta med.
Det andra lägret menar att Marti är ansvarig, då det är hans uppgift att få ut mycket mer än vad han har fått av de spelarna han har tillgängliga. Summan av totalen har sällan blivit större än värdet av de individuella spelarna i de matcher som Hammarby har spelat så här långt.
Personligen befinner jag mig någonstans mellan dessa läger där jag anser att Jesper får ta ansvaret för att han inte hade en ersättare för Veton Berisha klar när denne såldes, samt för ytterbacksdebaclet, där man gick för två kvalitetsspelare men landade i två spelare, Strand och Kralj, som knappast är tillräckligt bra för att spela i ett allsvenskt topplag.
Dock anser jag att Marti Cifuentes får ta det större delen av ansvaret då han totalt har misslyckats att skapa de relationer mellan spelarna som han så ofta pratar om. Det har varit alldeles för mycket av tombola när det gäller de tre offensiva positionerna, vilket har gjort att samarbetet mellan dessa helt klart har blivit lidande. Detta gäller förstås även samarbetet mellan mittfältarna och den offensiva trion.
Som tränare måste man ge sina spelare en realistisk möjlighet att lyckas och det gör man inte genom att spela dessa på positioner där de aldrig spelat tidigare, och sedan fortsätta att göra samma misstag, gång på gång, fast alla kan se att det inte fungerar. August Mikkelsen kommer aldrig att bli en kantspelare, Adi Nalic aldrig någon nia och skall Abdelrahman Boudah spela så skall han göra det som just nia, en roll han såg bättre och bättre ut i, för att sedan inte få spela där alls.
Att gå ut och prata om hur viktigt det är mer relationer mellan spelare ena stunden, för att i nästa stund omöjliggöra för dessa relationer att blomstra är nära tjänstefel i mina ögon.
Givetvis är det även andra saker som samverkar till vårt nuvarande läge. För vidare läsning om detta rekommenderar jag min artikel Den perfekta stormen, om i inte redan läst den.
Omtag eller fortsätta i samma spår?
En av de viktigare frågorna som Hammarbys styrelse måste ta ett beslut om inom kort är om den rådande situationen, där laget inte alls presterar, kräver att man helt tänker om eller om man istället bestämmer sig att fortsätta i samma spår och låter Marti vara kvar och istället förstärker den spelartrupp som han har att jobba med.
Självklart finns det ett värde i att ha kontinuitet med samma tränare, trots att det inte går bra hela tiden. Det är Elfsborg och Jimmy Thelin ett slående bevis på liksom Djurgården med Kim och ”Tolle”. Dock så finns det också i många fall behov av en ny tränare om det känns att utvecklingen inte går åt rätt håll, varken spelmässigt eller resultatmässigt.
Läget i Hammarby just nu försvåras också av det faktum att Jesper Jansson har sagt upp sig som sportchef, vilket gör att, om styrelsen väljer att ta ett omtag, det är ganska ont om tid att få in både en ny sportchef och en ny tränare. Jesper är kvar till 31/8, där hans främsta uppgift då blir att hjälpa till att hitta sin egen ersättare.
Hur går vi vidare – mitt förslag
För min del känns det kristallklart när det gäller hur vi måste göra när det gäller tränarfrågan. Det är hur tydligt som helst att Marti Cifuentes inte har vad som krävs för att vara tränare för Hammarby, i alla fall inte med rådande strategi. Varför inte då undrar ni.
Här kommer några orsaker som tillsammans borde göra att bilden klarnar:
- Det går inte att se någon utveckling av de unga spelarna och dessa har även fått begränsat med speltid, något som direkt påverkar försäljningspotentialen och den nya strategin
- Matchcoachingen är t.o.m. sämre än vad Billborns var och det säger inte lite
- Inkonsekvent när det gäller laguttagningar offensivt. Tombola är nyckelordet.
- Sätter spelare på fel positioner där de inte kan prestera optimalt
- Ovilja att rucka på spelsystem fast vi inte har spelare för att spela 4-3-3 (speciellt efter att Djukanovic skadade sig)
- Ingen ordning längre vid fasta situationer, vare sig med eller emot oss
Det är helt enkelt förbannat tråkigt att se Hammarby spela fotboll denna säsong under Marti, och när det tråkiga inte längre är vägvinnande så kan jag inte se någon väg framåt, i alla fall ingen som passar ett förväntat topplag i allsvenskan, än att ta in en ny tränare som kan hitta en väg framåt för befintlig trupp.
Jag är dock ganska säker på att Hammarbys styrelse hade hoppats på en vändning under de sista matcherna innan uppehållet för att slippa byta tränare, men med de sista resultaten och med tanke på hur det har sett ut på plan så anser jag att de egentligen inte längre har något val.
För tydlighetens skull bör man göra tränarförändringen redan nu och tillsätta Nenad Djordjevic som interimstränare tillsammans med en assistent som han själv får välja ut (ser gärna Imad Khalili där om det är möjligt utan att förstöra för mycket för HTFF).
Därmed blir det styrelsens och, delvis, Jesper Janssons högsta prioritet att hitta både en sportchef och en ny tränare. Jesper Jansson plockas helt bort från ”sommarfönstret” och ”Micke” Hjelmberg får istället ta över detta ansvar, tills en ny sportchef är på plats. ”Micke” blir således också en interimslösning, en väldigt bra sådan, då han och Jesper jobbat tätt ihop samtidigt som han kan branschen.
Huvudorsaken till att jag vill att det skall ske en förändring redan nu är tidsaspekten. Hammarby bör ha en ny tränare på plats när Allsvenskan drar igång igen efter uppehållet den 3/7, men helst ännu tidigare, så att den nya tränaren och ”Micke” Hjelmberg kan prata ihop sig om vilka spelare som behövs in den befintliga truppen för att denne skall känna sig nöjd.
Slutligen vill jag betona att detta är hur jag skulle ha agerat om jag satt i Hammarbys styrelse och att det kan finnas orsaker som jag inte vet om till att man vill ha Marti kvar, som att man helt enkelt inte vill byta tränare igen och accepterar att det kommer att ta längre tid innan det sätter sig.
I sånt fall bör man direkt gå ut och deklarera att, givet den usla starten, så ser Hammarby detta som en mellansäsong och att vi nu lägger alla resurser vi kan på Europaspelet och att komma tillbaks ännu starkare 2024.
Mitt förslag baseras istället på det som jag sett under matcherna, under intervjuer med Marti och spelarna samt känslan bland supportrar jag har pratat med och läst inlägg av.
Forza Bajen!