Avspark 2015
Sakta men säkert börjar årets trupp ta form efter några tunga förluster men även intressanta tillskott och inte minst en intakt kärna av karaktärsspelare som nu utgör stomme för fjärde säsongen i följd. Förutom detta även en sorglustig episod där Sydsvenskans Max Wiman på sin blogg drar Halmias Svenska Fans-sida i allmänhet och undertecknad i synnerhet rejält i rännstenen – dock med hjälp av härskarteknik i bästa Göran Persson-klass kryddad med Malmö-mentalitet i kubik.
Att Kamal Mostafa och Sonny Karlsson lämnat för FFF respektive Syrianska är knappast någon nyhet, förmodligen ej heller Andreas Wreles fortsatta äventyr i Norge. Mårten Andersson har flyttat till Göteborg för studier och om han finns tillgänglig för fotboll vid sidan om dessa borde Mårten definitivt vara aktuell för fortsatt spel i Division 1 – även om han fick begränsat med speltid i Halmia så var det han visade av god klass och han skulle säkerligen kunna vara med och kriga om en startplats i exempelvis Qviding.
”Kärnan” det talas om avser förstås Käck, Maholli, Taube, Crona, Ribic och Gulda som sannolikt är startspelare för minst fjärde säsongen i rad. Thomasson och Sjögren har också varit med länge, inte lika kontinuerligt startspelare hela tiden men kommer naturligtvis vara med och kriga om en plats i startelvan, liksom Mangfors där förlängning av kontrakt dock ej är klar, detsamma gäller för övrigt bröderna Lindh. Ingves gör sin tredje säsong och om inget väldigt oförutsett sker så borde han kunna vara hyfsat säker på en plats som mittback. Hans väg har varit allt annat än spikrak, värvades helt klart mer som en offensivt inriktad spelare snarare än defensivt men hade svårt att etablera sig i laget. Förra säsongen testade Lindau honom som mittback och på den positionen lär han bli kvar, helt klart ett utropstecken och en stark kandidat till förra årets bästa spelare i Rödvitt.
Förutom ovan nämnda spelare står Ferman, Ademi, Frantzich och Bilos Yonakhir, nyförvärv från Skövde AIK under kontrakt med Sällskapet. Sistnämnda är även landslagsman i futsal och enligt rapporter en riktig injektion offensivt, spelar snabbt, enkelt och osjälviskt. Hur det ser ut med övriga provspelare har jag sämre koll på, i veckan har dock Oskar Vilas-Nilsson, senast i Prespa Birlik men hemmahörande i MFFs U19-lag testat. Nämnas måste förstås också den förmodligen mest meriterade spelare i Rödvitt sedan 60-talet - Kevin Amuneke – men det är sannolikt en del om och men innan det kontraktet skrivs så det är inget jag riktigt vågar hoppas på fullt ut. Säkert är att Amuneke fortfarande vet var målet står, men lika säkert är dessvärre även att ISH:s ekonomi inte är i fullständig balans vad det indikeras. Följande kvartett måste också nämnas; Malte Påhlsson, Markus Jönsson, Oscar Gustafsson och Felix Persson som också har provspelat och var det landar har jag inte heller någon aning om, men inom en relativt snar framtid hoppas vi att se de första killarna ur de egna leden i A-trupp och startelva. Malte - med pojklandskamper i bagaget – borde ligga hyfsat till redan nu, delvis beroende på om det löser sig med Luka eller inte, vilket inte är klart i nuläget. Björn Anderssons återinträde i organisationen är också värt ett omnämnande, det han inte kan eller vet om fotboll är förmodligen inte värt att veta.
Vad är en rimlig målsättning för säsongen? Hur det än utvecklar sig så har ISH en slagkraftig startelva, undantaget anfallet såvida det inte löser sig med Amuneke. Truppen är oavsett vilket tunn i nuläget och extremt skadekänslig och än värre kan det bli då Frantzich för närvarande provspelar i sina forna hemtrakter – man riskerar alltså stå med noll renodlade anfallare vilket förstås inte är optimalt. Hur ISH resonerar i det fallet vet jag inte, men då han står under kontrakt kan man väl räkna med någon form av övergångssumma, om än symbolisk. Detta i kombination med att man därmed också minskar löneutgifter – vilka jag inte heller har koll på – så känns det i min värld naturligt att man väljer att låta honom gå. Därtill finns resonemanget om att släppa eller inte släppa en spelare som vill någon annanstans och där tycker jag att man i möjligaste mån bör tillmötesgå spelarens önskemål, åtminstone om man befinner sig i Halmias ekonomiska situation. Sedan är det såklart roligare att vara i Malmö FF:s dito och heta Daniel Andersson och vara lite småkylig och mjölka ut 10 extra miljoner för en Kiese Thelin som man köpt för en dryg procent av försäljningssumman ett halvår tidigare, men det är ju dessvärre under andra grundförutsättningar. Det har sagts förr och det tål att återupprepas – att hamna i Division 1 är som att ha liemannen knackandes på dörren, alltför många klubbar vittnar om detta.
Det måste handla om ett rent systemfel från fotbollsförbundets sida, där klubbarna spelar på nationell nivå men förbundets ersättning ligger mer på distriktnivå. Jag gillar verkligen Superettan som koncept men om priset skall vara att var och varannan klubb i serien under är på fallrepet så måste man helt enkelt göra om och göra rätt. Förra säsongen led jag en del med Trollhättan som lyckades med konststycket att degraderas trots raden 26 9 5 12 42-44 -2 32p, men tänk om detta visar sig bli deras smala lycka istället? Utifrån detta resonemang så tycker jag att ISH bör hålla sig med en relativt tunn trupp och hellre komplettera med killar från P-98 snarare än att hålla sig med en bredare och väsentligen dyrare renodlad A-trupp.
Om det skulle visa sig vara ett felaktigt beslut så tillvida att det innebar degradering, så hade det i mina ögon inte varit någon katastrof att ligga i Division 2 och låta U-lagen stå på tillväxt i någon eller några säsonger. När tiden är mogen satsar man uppåt istället för att utarmas i vad som inte bara är den dyraste serien att deltaga i, därtill är Söderettan ett getingbo utöver det vanliga med lågt räknat tre lag som ”måste” gå upp. Ekonomiska problem är inget man är ovan vid som Halmian – tvärtom är det snarare regel än undantag – och mot bakgrund av den positiva utvecklingen på ungdomssidan så är en degradering inget som skrämmer mig, även om jag inte tror att så kommer att ske. Jag tror på en identisk plats i serien som i år, dock utan inslag av bottenstrid.
Avslutningsvis, hur var det då med de Halmianska inslagen på Wimans blogg och dennes eventuella likheter med en svensk före detta statsminister i sin retorik? Jo, inför cupmatchen mot MFF som med lite tur kunde ha blivit än mer minnesvärd än den trots allt blev, så hade Max uppenbarligen besökt vår sida och läst Inför-artikeln. Inte för att gå i försvar, men de verkliga MFF-kännarna håller till på Svenska Fans/Himmelriket och dessa tyckte artikeln var bra, så till den milda grad att man länkade till den från sin Facebooksida, vilket antagligen också var förklaringen till att den fick väldigt många läsare och rekommendationer.
Nåväl, Wiman tillhör inte denna skara och var inte heller särskilt imponerad. I raljanta och direkt lögnaktiga ordalag konstaterade han följande: ”Förmodar att tränarteamet Peter Lindau och assistenten Peter ”Kola” Bengtsson läst in sig bättre än skribenten på klubbens avdelning på Svenska Fans, som förutspår en MFF-startelva innehållande både skadade Agon Mehmeti och landslagsspelaren Isaac Kiese Thelin.” Tydlig härskarteknik när han väljer att kalla ”Kola” för Peter och inte Leif. Detsamma gäller även när vår målvaktselegant och tillika MFFs baneman från cupmötet 82 som konsekvent heter Bengt Börjesson och inte Bertilsson i texten. (Att Tomas Sjöberg under matchens gång kallar vår vid tidpunkten 33-årige vägg för ”gobbajävel” kan man måhända inte klandra Wiman för i första hand, men det gör sannerligen inte saken bättre.) Vidare slirar Max än mer kraftigt på sanningen i fallet Kiese Thelin, som mycket riktigt var på landslagsuppdrag men han nämndes faktiskt inte alls i vår artikel, så det är en ren lögn. Däremot var Cibicki på tal, som efter viss grad av mystik involverande twitteruppdateringar också visade sig vara på landslagsuppdrag med Polens U21-landslag, är det måhända där som Max har rört ihop begreppen? Sedan var det Agon Mehmeti och dennes skada. Som jag tolkade det och är till 90% säker på, så var Agon tveksam till spel, men inte slutgiltigt säker på onsdagen då vår inför-artikel publicerades. Det var sammanfattningsvis frågetecken kring hans skada vid tidpunkten, men i det fallet är jag som konstaterat inte helt säker, bara nästan.
Då jag utan att överdriva tvärtom har hyfsad koll på MFF har jag därför fått uppleva stor komik på senare tid då bland andra Sydsvenskan med dess stjärnreporter i spetsen inte bara en utan två gånger på lika många veckor förkunnat att MFF skall hålla presskonferens på vilken deras påstådda peruanska nyförvärv Yotun skulle presenteras. I förra veckan var det istället Jo Inge Berget som presenterades och igår Magnus Wollf Eikrem. Apropå detta och möjligen – jag säger inte att så är fallet – att ha blivit multipelt uppdribblad på läktaren av Daniel Andersson på sistone så konstaterar Wiman krasst i dagens Sydsvenskan: ”När vinterns peruanska soppa reder sig, klarnar möjligen läget en aning. Med ingredienser som falska Twitterkonton, oönskade Sverigeresor och påhittade diton, blir den alltmer oaptitlig.” Det hade jag också tyckt i motsvarande situation...
(Fotnot: Förhoppningsvis behövs inget förtydligande men om så är fallet - beträffande Wiman finns ingen bitterhet från min sida och allt skrivet med distans. Tvärtom uppskattar jag honom och i de fall jag inte har möjlighet att se MFF följer jag hans liverapportering på sydsvenskan.se. Och sist men inte minst - slutligen fick han också rätt, idag presenterades Yotun. Sydsvenskan valde dock denna gång att gardera med ett frågetecken och inte ett påstående då nyheten om en presskonferens aviserades.)
Välkommen till ett nytt år med IS Halmia!
