Gästkrönik@: Alla älskar inte Bajen, men dom som gör det, älskar Bajen jävligt mycket!
Den välkände forumskribenten "Farstamannen" bidrog på söndagmorgonen med denna krönika.
Vad skönt det var att stå på Blidösunds däck och lyssna på Staffan Hellstrand i onsdags kväll. Folket som kallar sig fotbollsintresserade satt hemma i landslagströja och vikinga-hjälm och såg Ungern Sverige på TV. Jag hade programmerat DVD:n för att se målen i efterhand.
Hellstrand var kul och sa till publiken att han egentligen inte borde spela för en publik som väljer att se honom framför en VM-kvalmatch. Och att han inte hade koll på datumet när spelningen bokades i april.
Å andra sidan sa han senare också att det fanns något som var viktigare än fotboll. Så log han och sa att det inte var något så mesigt som familjen. Nej, det var musiken han pratade om.
Jag log också. Men jag tänkte på Bajen. För Bajen är ju så mycket viktigare än fotboll.
Det visade killarna (och kanske tjejerna) som i grönvita kläder hade åkt till Eskilstuna för en vecka sedan. De sket väl ganska fett i hur det gick för U 21-landslaget. De jublade knappast när Fredrik Stenman lyckades med en brytning. Nej, de stod i 90 minuter och skrek: Vi vill se Hammarby, förbannade för att Zengin och Runström fick för lite speltid.
Jag kan inte begripa dom där lallarna som sätter på sig gulblå tröja och åker till Ungern för att se landslaget. Och skriva Glimåkra på en svensk flagga. Vad lever de för liv? Håller de på ett lag i allsvenskan, eller står de bara på det lokala torget och säljer Bingolotter och håller en tumme för MFF eller Blåvitt när de kvalar till Champions League? Är det dom som tycker att Hammarby har härliga fans men som ändå inte kan få till mer än: Vi är svenska fans allihopa, när de ska få ihop en ramsa. Nej, vågen är det som gäller!
När jag kom hem och skulle se Ungern-matchen på snabbspolning fastnade jag i stället framför dokumentären om Magnus Lindberg. En av rikets mest eminenta rockare. Han hyllades av än den ene och än den andra i en timmes tid. Och Pugh Rogefeldt sa något jävligt fint om sin gamle Grymlings-polare:
Alla älskar inte Magnus Lindberg, men dom som gör det älskar honom jävligt mycket.
PANG PUGH!
Där har du det, din gamle Västeråsare. Det är så det är att vara Bajare.
Att vet att inte alla älskar det där gänget i grönvitt eller tigerrandigt. Men att vi som gör det står där fyllda av kärlek match efter match. Även om kärleken ofta är olycklig och ibland till och med tycks obesvarad.
Men gökarna som reser med landslaget till Budapest, de vet så klart inte vad kärlek är. Lika lite som musik.
De köper en Absolut Music 41 och bränner ned till sin Ipod eller vad det nu heter. Sen diggar de stenhårt och gör vågen och får Niclas Alexanderssons autograf på planet hem.
Vilket jävla eländigt liv.
