Man måste avsluta en påbörjare
Oväntade förluster berör mer än väntade. Kenta Gustafsson är död och nu är det sorg i Bajenriket.
Jag läste det chockartade beskedet på vårt forum för en stund sedan. Trots att jag skriver att det var oväntat så har det varje gång jag mött Kenta slagit mig att:
- Det är märkligt att han fortfarande hänger med?
Trots att jag inte ingick i den inre modskretsen sommaren 1965, så fanns jag med runt Kungsan, Centan, Sergel, Hötorget och Konserthustrappan när det begav sig. Kenta och Stoffe var kungarna som många av oss andra bara kunde och vågade beundra på avstånd.
De var den äkta varan (i våra oskuldsfulla ögon), som många andra försökte kopiera genom att inhandla begagnade Parkasjackorna på Impo, samtidigt som man lät håret växa till föräldragenerationens fasa.
26:an, kallades samlingstället som låg på Drottninggatan 26. Dit drog sig många s.k. mods, under denna tid, för att värma sig och träffa liksinnade.
4:an, på Lästmakargatan 4, blev knutpunkt nummer ett när 26:an revs.
Nu råder det ett romantiskt skimmer i samtalen om det förgångna, med Hötorgskravallerna, hasch, mellanöl och tinnertrasor, men i verkligheten var en helt annan sak. Jag ska inte gå in på hur fortsättningen blev för många i den här generationen, för den är tragisk på många sätt. En efter en växte upp och drog sig ur denna lilla värld, men flera blev tyvärr kvar där någonstans, allt för länge, som Stefan Jarls klassiska filmer visat.
Jag måste läsa TT´s telegram igen för att tro att det är sant:
” Kenta Gustafsson avled i söndags natt, 54 år gammal, skriver Expressen.
Kenta blev känd genom Stefan Jarls dokumentär Dom kallar oss mods från 1968 om ungdomslivet i Stockholms city, och uppföljarna Ett anständigt liv 1979, samt Det sociala arvet 1993.
Kenta deltog också i melodifestivalen 1980 där han kom på sjätte plats. Kenta Gustafssons styvson uppger att Kenta varit sjuk sedan i julas.”
I hjärnan flackar det förbi Kentaögonblick som haft stor betydelse för mig och den gemensamma nämnaren för dessa ögonblick stavas HAMMARBY. Kenta var en Bajenikon och det kommer ingen någonsin att kunna ta ifrån honom. Han har sagt många sköna och tänkvärda saker, men det är ett speciellt Kenta citat jag alltid kommer bära med mig och det är:
”Man måste avsluta en påbörjare”
Sista gången jag såg Kenta var på Hammarbys guldfest den 7 december, guldåret 2001. Så här beskrev jag den fantastiska kvällen i en krönika dagen efter:
”Nu går vi mot kvällens höjdpunkt. Som börjar på topp för att sedan bara öka. Ut kommer Stefan Sundström, Johan Johansson, Wille Craaford, Weeping Willows (Stig Vig är sjuk) och de kör sina låtar från Bajen CD´n. Stämningen växer för att anta stormstyrka när ”Kenta” kommer utsläntrande och kort meddelar att det kommer önskemål om att han sak sjunga ”Just idag är jag stark”. Och så drar han igång den utan kompande musik. Det är så fantastiskt bra, så de flesta i lokalen faller in och vi sjunger tillsammans. Märkligt vad många det är som kan texten?
Den låten har blivit vår egen ”You`ll never walk alone”. Och jag skulle verkligen se fram emot en nyinspelning av just ”Kenta” (för texten hör ihop med Kentas röst). Gärna i lite olika versioner. En där han själv kör den. En där han sjunger den tillsammans med delar ur klacken och varför inte en med Jonas Stark. Promotionvideon är gjuten. Guldmatchen mor Örgryte och Starkens 2-1 mål ifrån alla möjliga vinklar. Speciellt den ifrån balkongen, ifrån huset på familjeläktaren, på årets TIFO-video. Det vore en kulturgärning.
Jag kan inte låta bli att ta med hela texten igen:
Just idag är jag Stark
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag förs framåt av kraftiga vindar.
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag har tron på mig själv på min sida.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och det är skönt att den äntligen kommer.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och den ger lust - när den kommer.
Jag ser måsarnas flykt
jag ser solglittrets dans
jag ser framåt mot härliga tider.
Jag ser kvinnornas steg
jag ser ögonens glans
jag har tron på mig själv på min sida.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och det är skönt att den äntligen kommer.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och den ger lust – när den kommer.
Jag hör skrattande barn
jag hör slussarnas brus
jag hör till de få som kan leva.
Jag hör inre musik
jag hör vindarnas sus
jag har tron på mig själv på min sid.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och det är skönt när den äntligen kommer.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och den ger lust – när den kommer.
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag förs framåt av kraftiga vindar.
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag har tron på mig själv på min sida.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och det är skönt när den äntligen kommer.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och den ger lust – när den kommer
Var det inte precis så vi kände när domaren Karl-Erik Nilsson blåste av matchen den 21 oktober 2001.
Därefter drar ”Kenta” igång bandet med de numera klassiska orden:
- Ska vi rugga bräckkorv?
Och hela publiken är med på de bägge låtarna "Bajen Forever" och "Bajen". I låten Bajen Forever glömmer Kenta bort texten, men det märktes knappt för han måste vara snabb i tanken. Han sjöng istället dessa ord:
"Vi sitter på puben och käkar gammal gurka"
- Lyrik på högsta nivå!
Avslutningen är kaosartad när samtliga musiker kommer in och sjunger "Bajen va namnet" tillsammans med alla oss övriga i lokalen. Låten tar aldrig slut och plötsligt börjar en del artister kasta öl på publiken som givetvis kastar bärs tillbaka.
- Jag kanske har glömt något, men i så fall är det helt självförvållat?
Vill du höra lite av låten Just idag är jag stark rekommenderar jag dig att klicka här.
Den ger i alla fall mig lite tröst och det blir genast lite lättare och ljusare.
- Jag avslutar med en episod som värmer och samtidigt säger en hel del om Kenta som person.
När jag kollade igenom extramaterialet från Mods Trilogin hittade jag en fantastisk scen där Kenta sjunger "Utan att fråga" från den svenska melodifestivalen 1980. Direkt efter det att låten tonat ut utspelar sig följande dialog.
Kenta:
- Så får jag hälsa till farmor i Eslöv!
Sedan går Kenta över till Bedrup för en kort intervju.
Bengt Bedrup: (nykter alkoholist och programledare)
– Kenta din musik, ditt sätt att vara, å din text. Det för oss in i en, ska vi säga, lite annorlunda verklighet. Har du hämtat det, tycker du, ur det liv du levt? Ett ganska hårt liv!
Kenta: (svarar blixtsnabbt)
– Eehee, ja jag frågar dig, har inte du levt hårdare än mig?
RIDÅ...
– Nu är Du tyvärr inte en levande legend längre Kenta. Jag ska alltid, alltid minnas dig. Vila i frid. Du har just påbörjat den definitiva avslutaren.
