Plommon och päron och små scoubidou
Nya Casinoteaterns pjäs ”Artisten Nacka Skoglunds story" har nypremiär den 17 februari premiär. – Se den!
Här kan du läsa mina intryck ifrån genrepet i höstas.
I torsdags hade jag det stora nöjet att få se genrepet av en berättelse som handlar om den STORE fotbollsspelaren Lennart Skoglunds liv. Och låt mig på en gång få säga att det var en mycket underhållande och tänkvärd pjäs. Det finns en värme och kärlek som lyser genom hela föreställningen. En historia som både ung som gammal har stor glädja av att se. Jag vet det eftersom jag frågade både barn och vuxna, medelålders och äldre efter föreställningen och samtliga röster var positiva.
Teatern ligger på Brunnsgatan och det var väldigt lätt att hitta dit. Lokalen är utsmyckad med gamla fotbollströjor och Nackafotografier, men guldgruvan i mitt tycke var de gamla matchprogrammen bakom serveringsdisken. I en gammal klubbtidning från 1964 ser jag att det är Bernt Lindh som är ordförande och med kvällens Nackakoppling kom jag omedelbart att tänka på min Februaripromenad. Då jag letade efter Lennart Skoglunds grav på Skogskyrkogården minns jag från den promenaden hur mitt möte med Bernt Lindh strömmade genom mig. (För att läsa om den promenaden klicka på länken under bilden).
Denna koppling tog jag som ett gott omen och såg därför fram emot föreställningen med tillförsikt.
Jag tänker inte upprepa detaljerna i handlingen om Lennart Skoglunds livsöde. Dessa är allmänt kända och om nu någon råkar vara så lyckligt lottad att han/hon inte känner till hans bakgrundshistoria så säger jag bara:
– Grattis! Då kommer du ha ännu större behållning av föreställningen.
Jag tog med mig min äkta hälft som inte har så stor kännedom om Lennart Skoglund och hans brokiga leverne. Det visade sig att hon hade förmågan att se helheten och inte snöa in sig på bisaker, som jag gjorde.
För att ta ett exempel som inte har ett dyft med historien att göra, är när Nacka tar på sig en tigerrandig tröja med nummer fyra på ryggen? Alla vet väl att hans nummer var elva, eller?
(Jag vet att det är larvigt att störa sig på så små detaljer för detta har inte ett dyft att göra med handlingen, men så är jag också kanske lite miljöskadad).
När vi får se en lång filmsekvens i slutet av pjäsen (filmad med en superåtta kamera) från Nackas comeback mot Karlstad 1964, så reser sig samtliga små hårfjun på min kropp. Ni vet den där matchen där Nacka skruvar in en hörna direkt i mål redan efter tre minuter. Nu finns tyvärr inte målet med på bild, men ett par hörnor som han slog ifrån den historiska hörnflaggan finns inspelade. Det är mycket märkligt att veta, trots att det inte syns, att den lilla knatten på filmen bredvid är en bollkalle som lyder under namnet Sören Åkerby.
– Detta känns helt osannolikt och jag bara måste få veta hur de kommer över dessa rörliga bilder? Mer om det lite längre ner…
Skådespelarinsatserna var överlag strålande. De har lyckats skapa en hemkänsla. Det känns som man är speciellt inbjuden till familjen Skoglund och tillåts smygtitta lite på deras privatliv. Ett privatliv som speglade mycket värme och kärlek, men även om mamma Linnea´s svårigheter att säga nej, när Lennart "charmören" när han vädjar om ett par spänn, med den avslutande kommentaren:
- Du får igen det när jag blir proffs morsan!
Skådespelaren Daniel Sjöberg gör en fantastisk Nacka tolkning och Regina Lund gör mamma Linnea mycket bra, men är desto mer fantastisk som Nackas fru Nuccia. Bert-Åke Varg gör en klassisk portvakt som dyker upp i Lennart Skoglunds olika skeden i livet, speciellt när Lennart står i valet och kvalet och ska välja livsriktning. Bert-Åke känns äkta i sin portvaktsroll och jag såg framför mig min egen portis ute i Sköndal. Han som lurade på mig en Elfsborgströja som barn och sa att det var en Hammarbytröja.
Uffe Larsson spelar pappa Josef och journalisten Åke Linder med bravur och är den som ska hyllas för att ha skrivit och regisserat föreställningen. När pjäsen är slut känner jag att detta är gjort med ett enormt stort hjärta, engagemang och högaktning för människan Lennart ”Nacka” Skoglund. Vi får heller inte glömma Emil Nilsson som på ett utmärkt sätt spelar pojken Lennart Skoglund.
Jag måste bara få berätta om det underbara radioreferatet som spelades upp under föreställningen. Det är ifrån VM i Brasilien 1950 och förlustmatchen med 1-7 mot just Brasilien. Radio hade inte råd att skicka ner någon reporter utan direktören för Facit tog på sig uppdraget och han hade ingen koll på spelarnamnen. Referatet lät ungefär så här:
– Nummer fyra till nummer åtta till nummer tio och OJ, OJ, OJ, mål till Brasilien igen. Nummer två till nummer sex, till nummer sju till nummer nio, OJ; OJ; OJ; OJ, OJ, OJ, 5-1 till Brasilien. Så här fortsatte det tydligen under hela matchen.
Under hela föreställningen varvas handlingen på scenen med förinspelat filmmaterial som för handlingen framåt på ett enkelt, smidigt och bra sätt.
Hur var det då med filmen från Nackas comeback, på Johanneshovs IP, mot Karlstad 1964. På min direkta fråga under den efterföljande utvärderingen, berättade Uffe Larsson att detta är filmat material som Tom Alandh använde sig av i sin Nackadokumentär. Det var bara det att i dokumentären använde han sig endast av i liten del av superåttafilmen. Här på Nya Casinoteatern visas ett längre filmklipp av händelsen.
Tom Alandhs Nacka dokumentär kommer att släppas av SVT den 26 oktober och den kommer att säljas i Hammarbyshoppen. Det är bara att hålla tummarna för att vi får se en förlängd version av dokumentären så att hela filmsekvensen från den här klassiska comebacken kommer att finnas med, om inte annat som extra bonusmaterial vid sidan om.
Det enda negativa jag har kunnat hitta är priset. 345:- som kanske kan vara i mastigaste laget för en barnfamilj som funderar på att gå. Jag tror att även barn har stor glädje av att se den här pjäsen. En bra idé som TigerRobert föreslog är följande:
"Något som jag tänkt på under dagen är att det vore en kulturgärning modell Större om Hammarby kunde få iväg ungdomslag till teatern. Snacka om kulturindoktrinering. Matinéer för en billigare penning".
Hur som helst; Jag lämnade föreställningen med ett leende på läpparna och idag (fredag) har jag gått och nynnat på:
– Jag vill ha plommon och päron och små scoubidou, plommon och päron och små scoubidou, scoubidou aa...
PS! För dig som vill kolla upp lite Lennart Skoglund statistik föreslår jag att Du klicka på länken, med samma namn, under bilden.
Vi syns i Bajenvimlet!
