Pågå? Avgå!
Man kan inte styra genom att endast titta i backspegeln. Frågan är väl om Anders Linderoth i nuläget ens ser över ratten.
Jag har sedan Anders Linderoth tillträdde som tränare för Hammarby konstant stöttat honom. Min åsikt har hela tiden varit att han gjort så gott han har kunnat med det material han haft att tillgå. De fel som funnits i föreningen har haft sin rot på annat håll. Men den senaste tidens utveckling har fått mig att ändra uppfattning. Nu börjar tålamodet ta slut.
Det är inte styrelsen som springer in på planen och tappar poäng, det är inte Henrik Appelqvist som tar ut laget och det är inte Lasse Strandberg som misslyckas med att få spelarna att tända till. Man kan inte konstant hävda att patentlösningen på allt är att styrelsen ska avgå. Problemen i styrelsen och ledningen är en sak men i mina ögon är det just nu inte det mest akuta.
Förra året fick jag några sura mail och en del kritik på forumet för att jag i en krönika hade hävdat att spelarna valt att ha semester istället för att spela Royal League. Jag grundade det uttalandet på spelarnas insats i sista matchen mot Kalmar. Då var en seger mot KFF det som krävdes för att ha chansen att ta sig till Royal League. Hammarby förlorar med 0-3 och Dedé gör matchens sista mål.
Ett år senare går Thom Ålund ut och bekräftar i en intervju att det året innan funnits ”sådana tendenser” bland spelarna. Med andra ord erkänner alltså Hammarbystränarstab att det förra året fanns spelare i truppen som inte ville spela Royal League.
Ett år senare spelar Hammarby återigen mot Kalmar i en av säsongens sista matcher. Återigen handlar det om att kvalificera sig till Royal League. Återigen förlorar man med 0-3 och återigen gör Dedé det sista målet.
Min fråga blir då den här – exakt vad har tränargruppen gjort för att få bort ”tendenserna” från förra året? Vad har man gjort för att det inte skulle gå exakt som året innan?
Som om det inte vore nog bekräftar även Hammarbys lagkapten att det innan matchen mot Kalmar förts en diskussion bland spelarna om hur eventuellt Royal League spel skulle påverka deras semester. Att sedan samma lagkapten efter förlusten hävdar att de ”visst ville vinna” känns hyfsat andefattigt.
När det går dåligt för Hammarby finns det alltid folk som har följande inställning: att Bajen går lite knackigt nu är inget att oroa sig för, ty för femton år sen gick det ännu sämre.
Det tycker jag är en intressant vinkel. Tänk er följande scenario: I början av nittiotalet investerade du i ett mer eller mindre konkursfärdigt bolag. Under ett decennium av slit har ni lyckats vända utvecklingen och fått bolaget att successivt bli starkare och bättre. Nu står ni på gränsen till att verkligen ta det sista klivet och etablera er som marknadsledande. Precis som ni ska tränga igenom den där sista barriären som står mellan er och framgång börjar det dock gå knackigt. Inte så att ni riskerar konkurs men fortfarande inte bra. Hur tänker du då?
Att i det läget rycka på axlarna, vara nöjd och tänka ”ja ja men vi har det åtminstone inte lika illa som för femton år sen” känns för mig helt verklighetsfrämmande. Vi tävlar väl ändå för att vinna? Nu står vi i ett vägskäl. Vi kan antingen acceptera att vi inte kommer vara mer än ett mittenlag och vara nöjda med det eller så ger vi oss fan på att verkligen försöka bli ett topplag.
Vi kan inte jämföra ”Hammarby anno 2005” med ”Hammarby anno 1995”. Det är två helt skilda saker. Vi kan och ska inte bedöma Anders Linderoths lagbygge utifrån Tommy Davidssons förutsättningar. Målet är inte längre att ”etablera sig i allsvenskan”. Man ska minnas sin historia men inte låta den styra ens framtid.
Droppen för mig var egentligen inte att man förlorade i Kalmar, droppen för mig var hur man förlorade i Kalmar. I mina ögon saknade spelarna helt kämparglöd, jävlaranamma och visade inget som helst hjärta. Hammarby har flertalet gånger under säsongen visat att man inte är ett kollektiv utan elva individualister. Elva spelare som spelar för sin egen skull inte för klubben eller varandra.
I mina ögon är det uppenbart att tränarstaben misslyckats med att skapa en bärande lagkänsla. Gruppen förefaller inte sammansvetsad. Som ledare för en grupp faller det på Anders ansvar att se till att gruppen drar åt samma håll och att laget har sammanhållning.
Det finns en uppsjö av enkla knep att ta till. Enhetlig utrustning och klädsel är ett som med framgång använts i hundratals år av militärer jorden runt. Gruppen får själva besluta om vilken klädsel som gäller förutsatt att alla har samma. Hammarbys fotbollslag klarar inte ens av att ha samma utrustning på uppvärmningen inför en match och hur det ser ut klädmässigt i bussen på väg till bortamatcher ska vi inte ens snacka om.
Hammarbys handbollslag har ett mycket effektivt bötessystem inom gruppen, skapat av spelarna själva. Spelarna har satt sig ner inför säsong och själva bestämt vilka regler som ska gälla och den som inte följer dem får böta. Enkelt - men ack så effektivt. Hur ser det ut på Årsta? Att en spelare dykt upp på en bortamatch utan sin matchtröja säger väl det mesta.
Det här är småsaker, detaljer, som vid första anblicken kan verkar oväsentliga men som ligger till grund för en fungerande struktur, disciplin och organisation. Att man efter att ha vikt ner sig mot Kalmar pratar om att man ”ska prata igenom det som hänt” känns som tomma ord. Det skulle man ha gjort efter förlusten borta mot Elfsborg i maj, inte nu med två matcher kvar att spela.
Anders Linderoth verkar helt förstörd efter varje förlust. Han verkar påtagligt nedstämd och besviken. Det är bra, problemet är bara att han inte verkar kunna förvandla detta till något positivt att förmedla till spelarna.
Istället för att framstå som fokuserad och fast besluten om hur han ska reda ut problemen lägger Linderoth istället krut på barnsliga utspel mot den egna officiella hemsidan. Där sitter det i sin tur muppar som mer än gärna verkar förstärka problemen istället för att på ett snyggt sätt reda ut dem. Ursäkta uttrycket – men vilken jävla sandlådenivå. Förstår inte samtliga inblandade att de dom gör skadar föreningen i ett läge när det finns betydligt viktigare saker att jobba med?
Linderoth säger att han tänker vara kvar ett år till. Jag kan acceptera det förutsatt att tränarstaben kan uppvisa en klar tanke och idé för hur man ska undvika att nästa år blir tredje året i rad med nästan identisk utveckling. Jag kan köpa att Linderoth håller i rodret för nästa säsong om han på ett tydligt sätt kan peka på vad som gått snett inom gruppen och hur han har för avsikt att styra upp det. Kan, orkar eller vill han inte göra det anser jag att det är tid att avgå.
