Ställningskrig på Söderstadion (Bajen-VIF 0-0)
Förutsättningarna för en bra fotbollsmatch var kanske inte de bästa - minusgrader, bandyapplåder och en smått sliten gräsmatta. Men trots detta så fick de dryga sextusen Hammarbyare på plats se en bitvis intensiv match med mycket kamp och vilja.
Matchen
I stort sett så var matchen ett 90-minuter långt ställningskrig. Vålerenga verkade vara i här för att få med sig en poäng. Hammarby hade som vanligt svårt med lag som backar hem på Söderstadion. Matchen i sig bestod - som jag redan sagt - av mycket kamp, hårda närkamper och lite mindre av skönspel och tekniska finesser. Trots att båda lagen försökte anfalla var respektive lags försvar för bra helt enkelt. Chanserna i matchen kunde summeras till en fyra-fem per lag under hela matchen. Svettigast var Vålerengas chans i slutminuterna då Ante Covic fick visa varför han tagit plats i Australiens landslag.
Första halvlek var det svag fördel för Bajen, i den andra lite mer jämnt. De sista tio minuterna av matchen fick Vålerenga ett mindre övertag.
Vålerenga
Lite besviken är jag ändå, inför matchen skrevs det mycket om att norrmännen inte skulle backa tillbaka utan istället satsa på offensiven. Jag vet inte om det var så att Bajens backlinje dominerade totalt eller om det var så att planerade offensiven frös inne. Framåt var Vålerengas spets ett återkommande orosmoment. Men inte mer orosmoment än att man från läktarplats ändå kände sig relativt lugn. Om det var så att den norska offensivlustan frös inne så var det desto starkare spel i andra änden. Vålerenga visade upp ett rakt igenom stabilt försvarsarbete.
Bajen
Efter en trevande start så började Hammarby hitta ytorna på mittplan. Detta ledde till att både Petter Andersson och Jeffery Aubyn fick ha mycket boll i uppspelsfasen. Medan Jeffery började ganska starkt och mattades allt eftersom så tycker jag att Petter A höll uppe nivån hela matchen - slet med och utan boll.
Den person som knappt märktes på planen var PFO. Eftersom han gjort oss vana med många och långa ruscher kändes han märkbart frånvarande. Likaså så fanns det en del att önska i koncentrationen hos ytterbackarna. Eller så var det så att Sulans och Max försvarsarbete centralt var så genom stabilt att ytterbackarna syntes mindre koncentrerade. Backlinjen i det stora hela gjorde ett bra jobb.
Anfallsmässigt så kändes det lite tunt, Björn hade en riktigt bra chans som krävde en fantomräddning från Vålerenga-målvakten. Mikkel hade en boll inne (tyckte jag), men domaren ansåg att det inte var mål.
Av inhopparna så tycker jag att Pablo visade framfötterna mest. Fischbein kom in och gjorde sitt jobb och Erkan var märkligt blek.
Bäst av Bajarna i dag var Ante och Max… och så förståss 12:an
60-kronors domare
Så är det, man får vad man betalar för - eller? Om 60 kronor i förhållande till matchen och spelet var ett pris i underkant så var domarens insats en äkta 60-kronors insats. Orolig, inkonsekvent och helt enkelt dålig. Vet inte om det är så att supportrar och media behöver oroa sig lika mycket för spelarnas inställning och ambition i Royal League, tycker att man kan börja fundera på domarna. Det kändes helt enkelt som han ville hem - snabbt!
Mikkels mål kanske inte var mål, i och med att det faktiskt såg ut som om målvakten hade bollen. Men om domaren väljer att fria detta läge och sedan bollen rinner innanför mållinjen - hur kan det då inte vara mål.
Trött är omdömet för gårdagens domarinsats.
Midtjylland nästa
Drygt 6400 var vi igår på Söderstadion och det var en härlig stämning. Så till er som valde TV-soffan före varma Söderstadion, jag utgår jag ifrån att vi får se Er på plats på måndag. Det är dags för tre poäng och serieledning innan vi alla går på julledighet.
