Månaden som gått - April
Andra och sista delen av intervjun med Hammarbys lagledning.
På vänsterkanten, hur resonerar ni där när ni tar ut startelvan? Vilken är egentligen den största skillnaden mellan Hellström och Fursth?
- Skillnaden mellan Sigge och Hella är inte så enormt stor, påpekar Anders.
- Hella är möjligtvis lite bättre defensivt, konstaterar Thom.
- Sigge spelar klokt och gör det han ska när han är inne och han och Hella är som sagt ganska lika. Jämför man med Elvis däremot är det större skillnad. Elvis är mer som Kennedy, bra framåt men lite svagare bakåt. Kennedy och Elvis är ungefär sjuttio procent framåt och trettio procent defensivt. Med Sigge och Hella är det mer fyrtio/ sextio, säger Anders.
Om vi ska fortsätta prata lite om Elvis, hur ligger han till i nuläget?
- Han drabbades först av en formsvacka och blev direkt därefter skadad och var borta i nästan fem veckor. Men nu är han igång igen och tränar för fullt. Så nu är han spelmässig, förklarar Thom.
- Han kommer få en chans att visa upp sig i cupen, säger Anders.
- Man ska ha klart för sig att det är tufft för en arton – nittonåring att åka på en sådan skada som Elvis gjort, säger Thom.
Hur går det för den andra brassen, Dede?
- Det går bra, han har haft problem med sitt knä men nu är han igång igen, svarar Anders.
- Han var med och tränade idag och det såg bra ut, lägger Thom till.
Ett av de stora diskussionsämnena under april har varit nivån på domarna och alla varningar. Anders ger sin syn på det hela:
- Det har varit jävligt petiga bedömningar, men vi får lära oss att acceptera den här nivån.
- Så här är det alltid de första fem – sex omgångarna. Ingeting är egentligen nytt förutom det där med att man inte får ta av sig tröjan, säger Thom.
- Det var jag som var dålig på att förmedla den nya regeln till laget, så det gula kortet tar jag på mig, erkänner Anders. Däremot är det förbannat bra att de börjat stävja de taktiska frisparkarna som annars bara stoppar upp spelet.
Mot Örebro fick vi en väldig massa kort och dessutom ett rött. Hur resonerade ni när ni fortsatte att spela med två anfallare?
- Det gäller att inte backa hem och börja spela med en man på topp. För då kommer motståndarna bara att börja mata in bollar i vårt straffområdet och då blir det alltid farliga chanser.
Det gick bra att spela med bara tre mittfältare, ni har inte funderat på att börja spela 4-3-3?
- Det är det vi letar efter och matchen mot ÖSK är ett rykande kvitto på att det fungerar, svarar Thom.
- Men man ska ha klart för sig att 4-3-3 med tre rena anfallare inte går att spela. Det finns inget lag i världen som spelar på det sättet. Det blir aldrig tre anfallare utan en central anfallare och två yttrar, annars har man tre spelare i mitten med en bredd på tio meter och inget kantspel. Vårt spel går ut på att vi utöver våra två anfallare får upp en mittfältare i anfallsläget vilket ger samma effekt, säger Anders.
Det märks att Anders stenhårt utgår från 4-4-2 vilket ingen kan klaga på så länge vi vinner.
Vi avslutar vårt lilla besök på Årsta med att be dem utse månadens utropstecken.
- De centrala mittfältarna, svarar Anders snabbt och Thom nickar instämmande. Och så Johan Andersson som gjort en strålande comeback, lägger han sedan till.
Efter ytterligare några sekunder fortsätter Anders:
- Även Alex har haft en mycket bra första tid i Hammarby. Pablos två första matcher var även de mycket bra. Och så har Kennedy gjort mål... Egentligen är det hela laget som varit mycket bra.
Jag vill avsluta med en personlig reflektion där jag vet att Lasse B delar min uppfattning. När vi först kommer till Årsta har de som spelade matchen igår redan tränat klart. Sigge Fursth kommer gående för att lämna in sin tvätt och han ser sorgsen ut, näst intill ledsen, varpå han som första spelare lämnar träningsområdet.
Anledningen stavas Lasse Sandlin på Aftonbladet. Det personangrepp som Lasse gjort sig skyldig till i måndagens tidning är inget annat än just ett personangrepp och ett riktigt lågvattenmärke. Detta var även det stora samtalsämnet bland spelare och ledare efter träningen. Alla är av samma uppfattning: Lasse Sandlin må tycka vad han vill om Christer men han har ingen anledning att hoppa på honom på det sätt han nu gjort. Många är rent utsagt upprörda och det sista jag hör innan dörren går igen bakom mig är Börjes mörka stämma:
- Jag ska prata med Sandlin nästa gång jag ser honom...
Det återstår att se om den gode ”sportjournalisten” vågar sig till Söderstadion på måndag. Jag vet inte om jag skulle ha gjort det om jag var i hans skor och visste att Börje var på krigsstigen.