Att vara glad med Bajen - Del Ett
Samt även ledsen, apatisk, förbannad, upprymd, förtvivlad och uppspelt. Kort och gott, att bli berörd.
Känslor och fotboll är så starkt sammanflätade att det oftast inte går att sära på. Farstamannens senaste gästkrönika väckte känslor och innan jag fortsätter vill jag på det bestämdaste dementera att Lasse Anrell skulle vara Farstamannen och tvärtom. Bägge två är Hammarbyare och har skribentyrket som sin huvudsakliga försörjning, men där stannar likheterna. Skulle tro att om dessa två goda herrar möttes för att diskutera Hammarby då skulle åsikterna gå isär. Precis som med alla oss Bajare. Det finns inga färdig mallar för hur du ska vara som Hammarbysupporter, vilket är tur. För det är ur den rika Bajenmyllan av åsikter som klubben formas. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli.
Detta ingenting unikt med just vår klubb, utan detta är något som förkommer överallt. Vi kan kalla det för det ”verkliga livet”.
Nu har Farstamannens artikel även påverkat mig, men på ett lite annat sätt. Jag skulle vilja ta upp Bajenmatcher där man drabbats av nästan osannolika lyckokänslor för att ens favoritlag gjort något makalöst bra. Jag roade mig med att i all enkelhet peta ihop en 3 i Topp lista för sådana fighter.
Men först måste jag bara berätta att Karlstad-Hammarby 0-6, 1989, med största säkerhet tagit en plats på pallen om jag varit där. Nu var jag inte där istället var jag kär och befann mig någonstans på grusvägarna i S:t Annas skärgård. Jag har beskrivit denna episod av mitt liv i någon av mina tidigare krönikor.
Här är de favoritmatcherna som platsade på min pall:
3. IFK Göteborg-Hammarby 1-2, 1982
Drömfinalen var ett faktum. Motståndare var IFK Göteborg, som under året vunnit UEFA -cupen, Svenska Cupen och Allsvenskan. Hammarby startade med samma elva spelare som i de tidigare slutspels matcherna:
Anders Forsberg, Peppe Holmberg, Putte Ramberg, Björn Hedenström, Klasse Johansson,
Thomas Dennerby, Matte Wahlberg, Micke Andersson, Uffe Eriksson, Peter Gerhardsson och Jonnie Efraimsson.
På bänken: Thom Ålund och Kenta Ohlsson (Kentas roll var att komma in som ”klok gubbe” och släpande center med blick för öppningar under matchens sista halvtimme).
Sextontusenniohundraåtta hade kommit till Ullevi denna onsdagskväll, och ett tusental Hammarbysupportrar från när och fjärran, som tillsammans med Hägersten Hot Heaven dragit igång på läktarna en timme innan match start (kanske det till och med var en och en halv timme). Min sittplatsbiljett på huvudläktaren bytte jag snabbt ut mot en plats i klacken.
Jag hade med mig en ganska stor bandspelare hängde runt halsen, för jag ville spela in allt. En kompis fick spela in matcherna på video (fast jag inte ägde någon själv) och en annan polare fick spela in referaten från radiosporten.
Göteborg var nog bättre första halvtimmen, Hammarby hade inte mycket att komma med och Håkan Sandberg ledningsmål för IFK i 24: e minuten kom inte som någon överraskning. Själv slapp jag se målet för jag höll på att vända kassettband i bandspelaren (nu får det inte springa iväg, var min första tanke).
På läktaren fortsatte samban sitt gudomliga malande och Hammarby kom in mera i matchen. - Vilket tempo, herrejävlar!
Uffe Ericsson gör en klassisk löpning på högerkanten, inlägget studsade på Glenn Hysén och vesslan Gerhardsson snappade upp bollen precis vid kortlinjen. Snabbt inlägg, en bröstning av Jonnie Efraimsson och lyckoexplosionen i klacken var sanslös. 1-1 i halvtid. Jag ställde mig bredvid Perre som spelade i Hot Heaven och snacka lite (jobbarkompis från kollo), enbart för att stilla nerverna.
Bajen började andra halvlek bra men efter 20 minuter tog IFK över igen. Hammarby fick mera inrikta sig på försvar. Det kändes inte bra, men vi stod pall. I 73: kom Kenta in, bytte med Jonnie och när det var fem minuter kvar kom Thom Åhlund in, bytte med Dennerby. Nästan omgående när Thom kom in nickade han fram bollen till Peter Gerhardsson, som i linje med IFK backarna vänder på en femöring och kommer fri med Thomas Wernerson. Ett lågt skott till höger, M Å Å Å ÅL. 2-1 till BAJEN… hur mycket är klockan… är det inte slut snart, vad fann är det som händer, jag måste på muggen, nej det går inte…
Domaren blåser av matchen som än idag räknas till den bästa som spelats mellan två svenska lag.
Med perspektiv på den underbara 27: e oktober matchen, så tror jag att vi torskade hela SM-finalen på Gerhards mål. Nu fick man en otäck känsla av att Bajen var oslagbara.
Vi har, som alla vet, alltid varit bättre när vi slagits ur underläge.
2. Hammarby-Öster 6-0, 1976
Den bästa match jag sett med Hammarby och Kenta Ohlsson var mot Öster hemma på Söderstadion, den 9 juni 1976. Hammarby vinner med 6-0 och Kenta gör tre mål. Den här matchen spelar Hammarby bättre än i matchen mot Örgryte 2001, men de kommer efter på grund av utgångens betydelse.
Målens historia är så långt ifrån matchens. Den innehöll så oändligt mycket mer av kombinationer, drivningar, målchanser och tekniska finesser att det nästan var svårt att tro det man såg:
1-0 efter 25 minuter. Ett jätteskott på volley av "Kenta" efter nickpassning från brorsan Billy.
2-0 (35), Janne Sjöström nickade vid första stolpen, en hårt skruvad hörna från Kenta i nät.
3-0 (45), en exakt kopia på 2-0 målet. Samma gubbar inblandade.
4-0 (52) "Kenta" störtar fram och tåar en hård frispark av Billy från högerkanten.
5-0 (54), Billy igen. Slår en hörna från höger. Fram störtar "Kenta" och nickar i mål.
6-0 (58), Billy håller sig framme och skickar en retur i öppet mål sedan Dan Brzokoupil skjutit.
Kenta hade del i de fem första målen. Gjorde tre själv (första och enda hat-trick i hela den allsvenska karriären) och passade till två. Även om det var Hammarbys match och segern var ett föredömligt lagarbete måste han få det mesta berömmet. En lirare i ordets fulla innebörd och visst gläder han sig åt sina mål, särskilt nicken:
"Den finns återgiven i fotbollsförbundets instruktionsbok", skrattar han.
Öster som före den här matchen låg på tredjeplats, två poäng efter ledande Halmstad, ställde upp med ett mycket namnkunnigt lag. Jag kan bland annat nämna:
Målvakten Göran Hagberg samt utespelarna Håkan Arvidsson, Karl-Gunnar Björklund, Per-Olof Bild, Inge Ejderstedt, Tommy Ewesson och den välkända (Bajentränaren) Anders Linderoth.
Del 2 hittar du här.
