PerSkådar
Så här ett dygn efter matchen mot Häcken är det ett par saker som fastnat i skallen. Jag tänker bland annat på snack med domaren, ett par hörnor och frisparkar, och så polisen …
Jag börjar med en sak som jag retade upp mig på under matchen. Efter nästan varje frispark som Häcken fick så stannade minst en Bajenspelare kvar för att högljutt uttrycka sitt missnöje med domarens beslut. Missnöjesyttringen tog ett par sekunder i anspråk och den stunden utnyttjade Häcken till att snabbt slå frisparken. Vid ett par tillfällen så stod till exempel Micke eller Peter Markstedt kvar vid Häckens straffområde och var upprörda medan Häcken hade målchans på andra änden av plan. Är det här något att reta upp sig på? Jag gjorde det i alla fall eftersom våra spelare hamnade i onödiga numerära underlägen. Och så tar det mycket mer på krafterna och springa hem när bollen är igång, jämfört med att snabbt ställa om så att man hamnar på rätt plats och där kan pusta ut. Så lägg av och tjafsa med domaren – håll käften och ställ om!
När jag är inne på avdelningen gnäll så tycker jag en sak till var lite pinsam. Jag tänker på Häckens hörnor. Deras hörnläggare avbryter ansatsen … det verkar som om tajmingen inte stämmer, som om det blev fel. Alla slutar ”spela”, alla utom Häcken och framförallt Kim Källström som i full fart möter hörnläggaren. Han skaffar sig enkelt utrymme och det var inte långt från att varianten lyckats. Vi har sett lite problem med koncentrationen i defensiven tidigare. Grabbarna stannar upp och tänker att ”nu är det över”, men det är just då det börjar. Så behåll koncentrationen tiden ut – skärpning krävs!
Jag skulle också vilja se någon snabb utspark av Lasse. Visst han varierar utkast och utsparkar i en lagom blandning, men om han ska sparka så tycker jag han kan göra det snabbt någon gång. Som det nu var så kunde Häckenspelarna i lugn och ro promenera till sina utgångspositioner. Visst vill man ibland pusta ut och samla ihop laget, men … annat var det när Christoffer Källqvist hade bollen, då gick det undan. Jag menar inte att Lasse ska sparka långt och snabbt hela tiden, men någon gång när Peter och Andreas ligger långt framme med bara tre motståndare i ryggen skulle vara intressant att se. Om inte annat för att få motståndarna att ödsla energi på att springa tillbaka.
En annan sak som jag känner mig lite tveksam till är Kennedys placering som innermittfältare. Visst är han duktig, men han för slita för hårt i defensiven. Så hårt att han inte orkar med att uträtta så mycket offensivt i den andra halvan av matchen. Minnet kanske sviker mig, men jag ser framför mig hur han skjuter sina skott och göra sina offensiva löpningar i första halvleken för att sen i den andra mest få ägna sig åt uppoffrande defensiva insatser. Kanske överdriver jag lite, men min bestämda uppfattning är att vi behöver Kennedy till uteslutande offensiva uppgifter och då är det frågan om hans rätta plats är som innermittfältare.
Tillsist så tänker jag på att matcherna i Göteborg hade många likheter. Båda innehöll många målchanser, båda slutade oavgjort, båda sågs av drygt tretusen åskådare, båda hade många Bajare på plats … men det fanns en sak som verkligen skiljde dem åt – antalet poliser, deras uppträdande och utrustning. På Rambergsvallen såg jag tre, på Gamla Ullevi gick de inte att räkna dem. Efter matchen när jag gick till bilen så växlande jag några ord med en av poliserna. Han tackade för i dag, skojade lite om resultatet, önskade mig välkommen tillbaka och sa åt mig att köra försiktigt. Den polisen jobbade nog inte inne Göteborg i onsdags …
Hej på en stund /
