Derbyångest
Varför tvingar Anders Frisks frisyr honom att stå i centrum?
Det höll i två timmar. De första två timmarna av allsvenskt spel fanns den där att skåda. Frågan är hur lång tid det tar innan vi får se den igen. Kanske aldrig om skadorna fortsätter att dugga så tätt som de gjort hittills.
Om du inte förstått det än så talar jag om vår startelva, den optimala startelvan. Där Covic vaktar kassen med en backlinje bestående av Östlund, Stark, Andersson och von Schlebrügge framför sig. Mittfältet är givet med Fjørtoft och Jensen som nav. Kennedy och alla hans tår samt den pånyttfödde Sigge Fursth på kanterna. På topp är det lite svårare. Pablo har varit väldigt duktig de senaste matcherna, Dede gör mål så fort han får ett tillfälle och lagkaptenen Markstedt är allsvenskans bästa targetplayer. En ska bort...
Så ser den alltså ut, den optimala startelvan. Med hård konkurrens om en av forwardspositionerna men i övrigt mer eller mindre given. Man skulle kunna tro att det vore den enklaste sak i världen för Anders och Thom att ta ut laget till matcherna men så är det givetvis inte. Den optimala startelvan känns som en avlägsen dröm.
Brutna tår, skadade ryggar, vader och ljumskar. Sträckningar, bristningar, avstängningar och andra onda ting förstör vårt lag. Efter elva spelade omgångar har Hammarby kommit till spel med bästa laget i drygt två timmar. Efter elva omgångar har vi ställt upp med tio olika startelvor.
I nuläget saknas långtidsskadade "Hella" Hellström, lagkapten Markstedt som enligt en Årstabo som såg honom stretcha igår såg både stel och orörlig ut, Stark som gick sönder på uppvärmningen innan HBK-matchen och von Schlebrügge som fortfarande inte är helt hundraprocentig. Till det kan man lägga att Kennedys tå fortfarande är ett orosmoment.
Även om jag hoppas att allt det här enbart beror på otur tvingas jag faktiskt börja undra. Hur är det ställt egentligen? Börjar våra skadade spelare träna för tidigt? Givetvis kan man inte rå för att det är just Östlund som ger sig in i närkampen med den precis rehabiliterade Max och därmed förpassar honom till läktaren ytterligare någon vecka.
Dessa två ytterbackskollegor har haft sina duster sedan dag ett ute på Skytteholm. Alex tacklar Max, Max tacklar Alex och så vidare. Det är tur att de spelar på olika kanter annars skulle man kunna tro att de krigade om samma plats i laget.
Trots allt det här lyckades Hammarby vara obesegrade i tio raka matcher. Ett fantastiskt resultat men personligen är jag nästan glad att det är över. De sista matcherna har det stundtals sett ut som om vissa spelare varit mer rädda för att förlora och krascha sviten än att satsa framåt och gå för seger. Vår form har egentligen varit dalande sedan omgång tre. Derbyt mot Allmänna IK är i min mening den sista matchen vi genomförde på ett riktigt bra sätt i 90 minuter.
Vi har inte vunnit på de senaste tre matcherna och vi har bara gjort fyra mål. Visserligen kändes inte förlusten mot Kvastgänget som någon "stor" förlust men faktum är att vi innan onsdagen inte släppt in tre mål eller fler i en och samma tävlingsmatch sedan den sjunde augusti förra året, det vill säga för nästan ett år sedan. Då hette motståndarnas målskyttar Ivic, Lazovic, Iliev och Ilic. Då precis som mot HBK kom alla målen i andra halvlek.
På måndag är det dags igen. En sista gång ska Djurgårdens skrytbygge visas upp för allmänheten innan det förvandlas till ett fallande korthus. De som tror att Djurgården kommer bli en enklare match därför att de blir två man kort dagen efter matchen bör tänka om. Djurgården körde över Malmö igår. Om man inte vetat bättre hade man kunnat tro att IFK Malmö lånat de himmelsblå matchställen. Klasskillnad helt enkelt.
Visserligen hade Djurgården två handikapp på sin sida, den ena hette Frisk och det andra hette Baxter.
Så medan Dif och Frisk spelade ihop sig på de sydligare breddgraderna och övade på att se i varandras ögon vad som skulle hända här näst börjar jag oroa mig för måndagen.
De finns två sorters sorti för blivande proffs. Det första är klang och jubel föreställning likt Anders Svenssons sista match i Borås. Den andra varianten är att springa runt och fundera på när planet går, vara rädd om benen och försöka komma på vad "kontonummer" heter på det nya språket. Ungefär som Zlatan under sina sista matcher. Ska man döma av gårdagen talar inte mycket för alternativ två.
Ett annat blivande proffs, Kennedy, fick en helsida i Aftonbladet inför matchen mot HBK. Robert Laul gick in hårt för att få reda på vad huvudpersonen tycker om lokalkonkurrenternas nidramsor om hans hår, eller brist på detsamma. Laul hade dessutom surfat in på Avspark.net hittat ett roligt skämt om "nio tår" och fick det hela till att även detta var en ramsa. Om den gode Laul och hans kameraman bara gjorde det för att jävlas och för att göra den genomsnälle syrianen ledsen eller om han faktiskt trodde att det kunde bli en bra text vet jag inte.
Vad som däremot är intressant är att samma journalist på samma tidning någon dag tidigare ägnat förstasidan åt Ronaldos frisyr när denne för första gången vunnit en ligatitel. Jag anar ett mönster. Kan det vara så att denne journalist själv börjar oroa sig för att hårfästet kryper allt närmare nacken och att han på detta sätt försöker bearbeta sina eventuella komplex?
En av mina bästa vänner hade dock en lite oväntad syn på det hela. Han kallar Lauls text för ett "sundhetstecken".
"Det visar att folk bryr sig. Ta hockey som exempel, vem fan bryr sig om Mats Näslund skulle börja tappa håret?"
En intressant tankegång, så Aftonbladet får väl fortsätta sin artikelserie. Kanske borde Laul göra en intervju med Anders Frisk inför derbyt. "Vem är din frisör egentligen och vad är det med din frisyr som tvingar dig att stå i centrum hela tiden?"
I halvtidsvilan på måndag ska gnaget i samarbete med förbundet lotta cupen. Vad är oddset på att AIK får möta Väsby? Pengarna tillbaka?
Snart är det helg. På måndag smäller det. Temperaturen stiger med ett par grader för varje dag som går och jag börjar redan bli skakis. I morgon ska jag se de grönvita krigarna, eller om man så vill skadekollektivet Bajen, träna och på söndag ska jag se Talangerna spela. Jag tror det krävs om jag ska klara av att hålla nervositeten i schack.
