-
Rubrik saknas
Säsongens enklaste match, kan bara gå på ett sätt när det kommer till Hammarby, och precis så blev det. Gunnarsson och Covic sprang ihop, och sen var poängen borta, och gulddrömmarna känns mer och mer avlägsna.
Hammarby kom till lördagens match med ett nyförvärv, och med en startelva som imponerat på sistonde. Vändningen på Gamla ullevi förra veckan satt nog kvar i dom flestas tankar och det här skulle bli ännu ett steg mot det där man inte ska prata om.
Men det skulle bli helt tvärtom. Efter en väldigt trög första halvlek, där målchanserna var extremt lätträknade, enda som är värd att nämnas är Paulinhos (för dagen ovanligt blek) nick som Dick Last gjorde en snygg tv-räddning på. Jeffery Aubynn brukar man ganska lätt bilda sig en uppfattning om redan dom första 10 minuterna av en match, idag var han riktigt off och misslyckades med dom första finterna han försökte sig på i matchen, och då brukar det förbli så matchen ut, inget undantag idag.
Sebastian Eguren och Erkan Zengin försökte få igång Hammarbys mittfält med spel med ett tillslag, men löpningarna på topp uteblev, och ytterbackarnas närvaro på motståndarens planhalva var i princip obefintlig. Rädsla för ÖIS kontringar månne?
Hammarby kom ut med samma lag i andra halvlek, och det såg genast piggare ut, Petter Furuseth Olsen var som vanligt riktigt pigg på sin högerkant och kom till många inläggslägen, utan att få fram den här riktiga farligheten.
Under en kvart i andra halvlek radade hemmalaget upp farliga målchanser, Dick Last skänkte bort bollen till Pablo Pinones-Arce som i sin tur spelade vidare till Paulinho som precis när han ska rulla in bollen i det öppna målet blir ikapp jagad av en glidtacklande Öis-spelare. Sebastian Eguren nickar en hörna som räddas på mållinjen, Zengin skjuter ett skott i stolpen (Hur kan han missa den?) och frustrationen blir allt tydligare hos dom grönvita.
I den 65e minuten väljer Anders Linderoth att byta in nyförvärvet Louay Chanko mot Pablo Pinones-Arce. Chanko gick ner på det centrala mittfältet och flyttade ut Zengin till högerkanten och Petter Furuseth-Olsen flyttades upp på topp med Paulinho. Det resulterade i ett otroligt stillastående Hammarby anfall. Den anstormningen man väntade sig från Hammarbys sida uteblev nästan helt, och ett skott rakt på mål från Furuseth-Olsen var det enda småfarliga man skapade.
Istället var det ÖIS som i andra halvlek bara koncentrerade sig på att få tiden att gå och dunka upp bollen så långt som möjligt från det egna målet som skapade en del. Inbytte Simon Chekroun och kvicke Domenic Yobe testade båda från distans utan att riktigt oroa Ante Covic i målet, det gjorde Hammarbyarna bra själva i slutet av matchen. I den 89e spelminuten dunkas bollen bort från Örgrytes straffområde och upp till Ailton som vinner en löpduell mot en Hammarbyback, Ante Covic springer ut för att sparka bort bollen men kolliderar istället med Gunnarsson och Ailton kan retsamt gå in med bollen i mål.
Helt orättvist, men med tanke på hur Hammarby genomförde slutet av den andra halvleken ganska logiskt.
Linderoth försökte sig på ett tremanna-anfall med Aubynn och Furuseth på kanterna och Paulinho i mitten, det slutade med att alla tre stod på en fin linje och tittade på när bollarna flög över deras huvuden.
Lollo Chanko och Sebastian Eguren ägnade sig mest åt att slå tvåmeterspassningar tillbaks till backlinjen som kunde tjonga upp bollen. Vi som följer Hammarby dag ut och dag in vet att det är den fotbollen vi behärskar sämst, och man kan fråga sig varför Hammarby aldrig har en plan-b i beredskap när utgångsidén inte fungerar?
Ailtons mål var ett så kallat "skitmål" av hög klass. Och det kan inte en tränare i världen skydda sig emot, men vi skulle ha avgjort det här långt tidigare, och inte börjat dunka långt med 25 minuter kvar.
Nu väntar 10 dagars spelledigt, sen står Henke IF på programmet på Olympia. Får väl damma av den gamla klyschan att det kanske passar Hammarby bättre att möta ett lag som vill spela fotboll och vill föra spelet. Vi leder fortfarande allsvenskan, så än finns det inte läge att ropa på någons avgång.
Föresten är samtliga spelares beteende efter slutsignalen (förutom Max och David) beklämmande. Att tacka fansen är det minsta man kan begära efter en sån här insats.
