Vi vill inte vänta
”Ibland står vi vid ett vägval, vi vet inte vilken väg vi skall gå. En gång stod vi där i tjugotre år och ändå visste vi inte vart vi skulle gå när vi blev tillfrågande om att , -nu är det väl ändå dags att bestämma sig vart ni skall gå- . Vi kallas för politiker och vi bor i en stor, vacker och rik stad”
Själv vet jag vart jag skall gå. Minst 25 000 till vet vart de skall gå och vilken väg de skall välja. Kanske är det så många som 200 000 som vet vart de skall gå den 17 september. Det är då de skall bestämma sig. Röstberättigade kallas de och de flesta, kanske alla, kallar sig för Bajare eller de säger,
”jag känner sympatier för Bajen”.
- Dit bakom Globens hotell vill de gå, allihop
- Där vill de ha ett ställe att samlas på och de kan själva tänka sig att betala för stället och så har de en rik kompis som kan också kan vara med och pröjsa
- Alla 200 000 kanske inte får plats samtidigt men 25 000 åt gången kan ändå vara okej
- Kanske 25 gånger om året blir det att de träffas på det här stället, kanske fler gånger
- De vill själv bestämma ifall de vill sitta eller stå, äta mat eller ta en fika
- Andra saker vill de också bestämma över. Ifall gräset skall vara grönt? Om vissa skall ha finare platser än andra? Hur mycket de skall betala för att gå in på sitt ställe?
- Sist och inte minst. De vill inte vänta längre, de vill gå dit bakom Globen nu, inte i morgon inte om ytterligare 23 år.
