-
Höstmatch
Nervösa funderingar inför höstens viktiga hemmaderby mot Djurgården
Derbydags på Söderstadion. Min mage har varit i uppror ända sedan den blöta förlusten i Helsingborg. Nervositeten har inte blivit mindre då djurgårdskollegor låtit framhäva ett stort favoritskap som Hammarby har på sina axlar i detta hemmaderby. Jag gillar inte favorittryck men får väl lov att tillstå att det endast är seger som gäller om vi vill haka på där i toppen.
Jag vill börja med att återigen tacka styrelsen för arbetet med att plocka hem derbyna till Söderstadion. Det är så skönt att veta att jag inte behöver sätta min fot på Råsunda mer än nödvändigt. Jag vet att jag skrev om dessa känslor även innan derbyt mot AIK. Känslan av att verkligen få vara på hemmaplan. Att få kliva upp på läktaren och känna att allt är som vanligt. Att samma människor delar min ångest innan match som alla andra matcher.
Spelarna måste vara oerhört revanschsugna efter två nesliga förluster. Matchen nere i Helsingborg var ju en ren parodi i den andra halvleken när allt snarare liknade vattenpolo än fotboll och där vi inte klarade av att resa oss efter de två snabba HeIFmålen. Jag tycker ändå att den första halvleken visade på ett spel som absolut såg lovande ut. Det spelet vill jag se även mot Djurgården. Ett Djurgården som naturligtvis har allt att spela för efter en med djurgårdsmått medioker inledning. Många spelare har lämnat truppen och därtill ett par långtidsskador i backlinjen gör att Djurgården kommer mönstra en relativt nykomponerad backlinje. Den måste vi sätta press på. Där måste våra anfallare löpa och dra isär. Där måste våra kantlöpare komma i våg på våg och sätta dem på prov. Det gäller att anfalla med mycket folk men för den sakens skull även ha koll på t.ex. Jones Kusi Asare som är en spelare vi verkligen måste se upp med.
Väderprognosen utlovar en ganska fin måndagskväll. Hösten kommer närmare och mörkret sänker sig allt tidigare. Därför kommer det att bli en match som avgörs delvis i strålkastarljus. Skönt, jag gillar höstmatcherna där luften känns högre och renare. Där anspänningen blir tätare eftersom det är nu allt ska avgöras.
Får Hammarby igång sitt eget spel tror jag att matchen är vunnen. Kan vi bara få tag på mittfältet, där det gäller att inte ge den duktige Komac alltför mycket utrymme, så tror jag att våra grönvita hjältar kommer vända på förlusttrenden. Jag tror att Eguren och Zengin kommer att starta även denna gång. Möjligt är att Lolay Chanko får kliva in som offensiv mittfältare, jag har inte riktigt kunna tolka hur Linderoth tänker i frågan under veckans träningar. Därför blir laguppställningen ovan snarare ett önskemål från min sida än den som kanske är mest trolig.
Det är viktigt att vi på måndag får igång löpningar och ger varandra bra passningsalternativ, så fort vi blir stillastående är vi lättlästa och enkla att bemästra. Och hjärta. Jag hoppas att spelarna visar mycket hjärta. Jag drömmer fortfarande om två bra halvlekar i följd och jag har absolut ingenting emot om spelarna bestämmer sig för att leverera två sådana på måndag kväll.
Jag har bestämt mig för att se på bajentillvaron lite mer optimistiskt. Jag har fått så mycket befogat skäll i sommar för mitt sätt att hantera förluster och motgångar. Åsikter som jag tagit till mig och jag ska verkligen försöka att bli en mer positiv bajenbrud även i de svåra stunderna. Att gå in inför ett derby och tänka positiva tankar är otroligt svårt för mig. Det krävs en enorm viljestyrka att inte falla ner i pessimistens avgrundsdjup där jag allt som oftast hamnar innan derbyn. Och historiskt sett även efteråt, eftersom vi på Råsunda har förlorat fasligt många derbyn genom åren. Därför känns det så vansinnigt skönt att vårt facit hemma på Söderstadion är ett helt annat. Helt plötsligt är det möjligt för mig att slänga den där ryggsäcken med ångest och gömma den långt inne i garderoben och jag vet att vi är många, riktigt många, som är innerligt glada över att få spela derbyn på hemmaplan av exakt samma skäl som jag.
Jag tar för givet att spelarna kommer få ett enormt stöd av oss på läktarna. Att vi kommer agera som den där 12:e spelaren som ju är så viktig. Vi ska visa alla var matchen spelas och vi ska göra det på det där sättet som vi är så bra på. Jag hoppas att alla tar sitt ansvar i morgon och stöttar killarna på bästa sätt. Jag hoppas även att Martin Ingvarsson pallar för trycket då det finns många saker jag hellre lägger min egen energi på än att frustreras över en domare som inte håller måttet.
Jag hoppas att Paulinho får hitta målet igen, det behöver han. Jag hoppas Jeffrey Aubynn har magi i sin vänsterdoja. Jag hoppas Ante Covic spikar igen sitt mål och jag hoppas att Max von Schlebrügge är helt kvitt sin skada och kan agera som den fältherre han sannerligen är i sina bästa stunder.
Forza Bajen!
