Fotbollsgegga
Hur står det egentligen till i supporterkretsar ett par timmar innan avspark?
- Äsch, jag går och lägger mig.
Klockan visade bara halv tio på söndagskvällen men TV-utbudet var ringa och jag kände att min upproriska mage nog behövde mer sömn än vanligt. Polaren, som just nu är mellan lägenhetskontrakt och har sin säng hemma hos mig, nickade jakande och önskade god natt.
Men vem försöker jag lura? Somna tidigt dagen innan ett derby? Naturligtvis var det stört omöjligt att somna. Timmarna gick, scenarion spelades upp. Min egen filmkamera har visat både vinster och förluster. Jag har sett succéer och bakslag. Jag kunde nästan lukta mig till doften av höstgräs och förväntan där jag låg och våndades under duntäcket.
Sömnen var ryckig och orolig. När klockan ringde vid sex i morse var det en befrielse att få gå upp. Jag kände mig kallsvettig och ångestfylld.
Måndagar är i sig alltid rätt vidriga och vetskapen om att det är match ikväll gör ju inte magkänslan bättre. Det är fullständig kaos i kistan. Fjärilarna fladdrar och illamåendet gör sig påmind. Loggar in på forumet, ser att Äpplet manar till demonstration. Noterar klockslaget 15.30 i min almanacka då det självklart är givet att man ska vara på plats nästa måndag. Försöker få i mig lite frukost. Smörgåsen växer i munnen och det är lika bra att ge upp. Åker till jobbet istället.
Derby. Djurgården. Usch, fy, tvi och blä. Jag som stundtals inbillar mig att fotboll är min stora glädjekälla i livet inser återigen att det är mer än så. Det är även källan till min stora oro, ångest och frustration. Självklart borde jag ta mig en funderare om det är värt att må så här, men det ju inte för inte som jag publicerar de här raderna just på den här sajten. Jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att det finns hundratals grönvita, och för den sakens skull även blåblå, som är i exakt samma fysiska status som jag. Som har haft en precis lika sömnlös natt som jag. Som är precis lika ineffektiva på sitt arbete som jag.
Skriver dessa rader på den första rasten för dagen. Svarade ”god dag yxskaft” på tilltal från chefen precis. Hon måste undra om jag egentligen är riktigt hundra. Mitt huvud är fullt av fotbollsgegga. Vimliga tankar om glädjetjut och kärlek. Om mål och fest. Plötsligt tippar vågen över och in sköljer ångestkänslor kring förlust och målvaktstavlor. Fy fan att det ska vara så här äckligt jobbigt.
Och ändå vill jag inte vara utan känslorna för en enda sekund. Jag längtar till klockan slår 16.00. Då flyr jag fältet och ansluter skaran av grönvita supportrar inne på Medis. Jag längtar efter bänkgrannens hoppfulla min. Jag längtar efter farsans alltid så positiva ord. Jag längtar efter Hammarby. Snart ses vi!
Vinn Bajen, vinn!
