Ta tillbaks Hammarby
Signaturen "bajare" fortsätter raden av gästkrönikor i det aktuella ämnet.
Det har kastats in bengaler på planen förut, mynt har kastas in nästan varje match och stinsen har även han träffats av inkastade föremål. Folk har sprungit in på planen förut, och det har varit internbråk på läktarna massvis med gånger. Det som gör det som hände i måndags så allvarligt för oss i Hammarby, och framför allt för skandaljagande ryggradslösa medier med dubbelmoral, är att allt detta kombinerades plus att man dessutom lägger till fyrverkerier riktade mot planen.
Att allt detta händer när man ligger under ett derby med 3-0 gör att man sänker sig till AIK-nivå, något jag anser beror på SM-guldet 2001. Visst fan har det bråkats vid Hammarbymatcher förut, ordentligt dessutom, tex så var ju dif-derbyt hemma 95 tusen gånger värre än det som hände nu. Men just sådana saker är sedan länge lagda bakom oss, och den bajenmyt om att vi sjunger hela tiden oavsett hur det går på planen har ju bara varit en myt för att apor och råttor tyckt så. Men efter i måndags är det numera en myt.
Sen 2001 tycker jag Hammarby har haft en identitetskris, större ibland, liten ibland. Jag tror dock det som denna kris till slut resulterade i kulminerade i måndags. I grund och botten anser jag att det beror på helt sjukt högt ställda krav på laget av en stor grupp av Söderstadions besökare. Till exempel så har andelen kategori C-personer, eller vad man ska kalla dom - huliganer, casuals, folk som bråkar - gradvis ökat på bortaresebussarna sedan dess, och för varje bråkande person på en buss har en icke-bråkande person lämnat. Ska jag vara ärlig själv tyckte jag det inte var sådär jätteroligt att åka på bortaresa under senaste året jag bodde i Sverige (2005), just pga dom. Men jag gjorde det ändå utav kärlek för Hammarby.
Visst fan har bortaresor aldrig varit nåt för blekfisar eller barnrumpor, men det känns ändå väldigt annorlunda nu när bråkstakarna gått från huliganer till casuals. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag är övertygad om att jag inte är ensam för fem öre att känna så. Utan att gå in för djupt så är casual-kulturen så otroligt långt från normala supportrar, och att det därför blir så trist. Huliganer var ju i princip vanliga fans klädda i matchtröja, precis som du och jag. Oavsett om de slogs eller inte kände man en samhörighet.
Supporterskap handlar i mångt och mycket om kamratskap och samhörighet och att man är med andra likvärdiga, även om den ena är kommunist som hatar vapen och golf och den andra en golfande och älgjagande moderat. Det är Hammarby som förenar oss. Det är Hammarby som binder oss. Det är Hammarby som får oss att skratta, gråta, skrika och jubla tillsammans.
Att dagens bråkstakar vägrar gå klädda i lagets färger och ser ner på folk som gör det bildar ett utanförskap, de blir som motståndarfansen. Nu behöver ju inte alla gå klädda i likadana matchtröjor á la DIF men när det är en grupp på runt 100-200 personer som står klädda likadant tillsammans, men olikt mot resten av folket på arenan, så tror jag de här känslorna blir naturliga.
Min åsikt angående det som hände i måndags spelar ingen större roll i det långa loppet. Det vi måste ägna oss åt nu är att ta tillbaks Hammarby dit det hör hemma, hos oss fans. Om man sedan anser att det är Hammarby säkerhet som snott Hammarby från oss, att media tagit Hammarby från oss, att styrelsen supit Hammarby från oss, att spelarna fört Hammarby i smutsen genom att inte kämpa eller att vissa personer våldtagit Hammarby genom sina handlingar i måndags spelar ingen roll.
Oavsett om man är familjefar, ultrá, tifonisse, julgran, casual, matchvärd, bollkalle, programförsäljare, mazarinätare eller vad sjutton som helst så anser vi alla att Hammarby tillhör oss fans, och det är det vi måste ta tillbaka, och lämna det som hänt bakom oss samtidigt som vi ska visa främst oss själva att bajenmyten inte är någon myt, utan det är sanning. Vad andra otroende tycker om Hammarby spelar ingen roll, det är vi som hamnat i den här identitetskrisen och det är bara vi som kan komma ur den och återta det riktiga Hammarby.
Det event, den sammankonst som det pratas och planeras om just nu anser jag vara klockrent. Jag hoppas innerligen att det blir verklighet, och trots att jag bor utomlands kommer jag göra allt jag kan för få detta att hända. Hela Söder ska sluta upp för Hammarby, vi ska visa oss själva vad Hammarby är, visa oss själva att det inte spelar någon roll vilka politiska åsikter man har, hur man ser ut, eller i mångt och mycket hur man väljer att visa sitt supporterskap för Hammarby.
Det är bara vi i Hammarby som kan vända det som hände i måndags till något positivt, och tillsammans kommer vi att göra det.
