Det svänger om Bajen
Det gemytliga laget från Söder håller myterna vid liv.
Det kostar att ligga på topp men det kostar ännu mer att hålla myterna vid liv. Den här säsongen har det kostat fyra poäng enbart för att hålla den gamla devisen "Det svänger om Bajen" tidsenlig.
Augusti har varit en bergochdalbana av sällan skådat slag. Inledd med två underbara matcher som lättast sammanfattas "Det var Dede". Sen två märkliga matcher mot Malmö och Öster vilket onekligen gav dåliga vibbar. Nu dagen efter 3-0 mot vad som påstods vara det förmodade topplaget Örgryte känns det mesta bra igen.
Tre topplag återstår, Djurgården, Malmö och Bajen. Dessa tre kommer att återfinnas i topp när säsongen summeras, frågan är bara i vilken ordning.
I går bevittnade vi en mäktig svit nå sitt slut. Johan "Danken" Andersson och Jonas Stark satt bägge två på bänken och ingen av dem kom in under matchen. I och med detta är den svit som pågått i mer än fyra år över. I 123 raka allsvenska matcher har någon av dessa två herrar startat som mittback.
Senast vi Hammarbyare såg en ligamatch utan någon av dessa två spelare på plan var för nästan fem år sedan, den 8 november 1998. Då var mittbackarna Filip Bergman och Petur "Lekur" Marteinsson och vi vann mot Örebro hemma med 1-0.
Matchen avslutade den framgångsrika säsongen 1998 och vår nuvarande målkung Micke Andersson gjorde matchens enda balja. Detta var även Peturs sista match i Bajen innan han stack som Bosman till Norge.
Först var det bara Johan, sen blev det både Johan och Jonas och nu på sista tiden har det varit mestadels Jonas. Däremellan har klubben nästan åkt ur, etablerat sig i allsvenskan, tagit guld, och bytt tränare. Kvar i mitten har minst en av de två återfunnits, tills igår. De har nickat, brutit, sparkat och sprungit, blivit utvisade, gjort mål, vunnit och förlorat.
Men senaste tiden har det inte klaffat. Först skadade sig Johan och var borta mot både AIK och Giffarna dock utan att vara speciellt saknad, åtminstone inte i efterhand. Sen tappade Jonas helt formen mot Malmö och tillsammans med övriga försvarsspelare skapade man en total hönsgård i backlinjen.
När Johan sen klev in igen mot Öster så blev det tyvärr inte bättre. Bottenlaget Öster som tidigare knappt lyckats göra ett mål per match i snitt fick helt plötsligt göra fyra. Så blev det som det blev och gamla meriter räckte ingenstans. Tur var väl det.
Få tränare hade vågat göra det Anders Linderoth gjorde i går. Mod är bara förnamnet. Han och Thom ska ha en stor eloge.
Faktum är att Hammarby har en komplett allsvensk backlinje i Fredrik Stoor, Johan Andersson, Jonas Stark och Mikael Hellström bredvid planen. Få andra klubbar kan mäta sig med Hammarby beträffande bredden bland de defensiva spelarna.
Frågan är dock hur länge det kommer vara så. Om exempelvis Johan inte tar tillbaka sin plats i startelvan, har då klubben råd att ha honom kvar? Johan har trots allt en av de högsta lönerna i föreningen.
Men nu ska vi inte dra för stora växlar utav det här. En gång är som bekant ingen gång och två spelare, dessutom två före detta lagkaptener, med så pass mycket rutin som Jonas och Johan, tillsammans 266 allsvenska matcher, har givetvis en mycket bra chans att ta tillbaka sin plats i laget. Åtminstone en av dem.
Jag hoppas att det i svallvågorna av denna taktiska triumf kommer ytterligare positiva effekter. Att Max och Totte höjer sig ytterligare ett snäpp medan Jonas och Johan tar petningen på rätt sätt och knyter näven i fickan.
Och i samma sekund som jag ska lägga ut denna text konstaterar jag att Hammarby officiella hemsida meddelar att Petur Marteinsson verkar var på väg tillbaka till klubben. Det vill säga ytterligare en mittback av hög allsvensk klass. Hur många bra mittbackar är en för mycket?
