Evighet tog vid
Ord är ord och kanske inte mycket till tröst men de små bokstäverna är det enda sätt jag vet att bearbeta traumatiska händelser.
Idag riktar jag, som många andra, mina tankar till Anna Lindhs familj och vänner. Ur djupet av mitt hjärta beklagar jag sorgen. Åter tar jag fram de ord som tidigare i mitt liv skänkt mig störst tröst, bl.a. när min mamma dog förra året.
Innanför tullarna är natten het
och dagen allt för kort
Innanför tullarna är som du vet
liv av annan sort
Utanför tullarna på andra sidan
där råder stilla tid
Där alla livets trådar går ihop
och evighet tar vid
När möjligheterna tycks avta, tilltar ofta hopplösheten. Det är därför det är så viktigt att inte ge upp hoppet när det känns som livet krymper. Hoppet är livets hjärta. Utan den falnar den eld inom oss som håller oss igång.
Om vi tycker oss ha hamnat i en väldig ödemark, är det bästa vi kan göra att omge oss med andra som åtar sig att vara hoppfulla åt oss tills vi återigen kan hämta kraft ur våra egna reserver av tillförsikt.
Utanför tullarna är skriven av Dick Hansson och Lorne de Wolfe och texten om att inte ge upp är skriven av Sue Patton Thoele.
Än en gång får vi bevis för att livet är ytterst skört och att vi aldrig kan veta vad morgondagen har i sitt sköte.
Söderst@dion beklagar sorgen och drar sig tillbaka för en stunds stilla eftertanke.
