En lördagssummering
Idag är det på dagen fem år sedan vi tog SM-guld i fotboll, en fotbollsträning på Årsta IP, HTFF på Kanalplan och en handbollsmatch i Globen.
Efter en sömnlös natt med tankar som for fram och tillbaka och lätt ångest i själen gav jag upp när morgonljuset började sippra in genom persiennerna. Klev upp och konstaterade att denna jubileumslördag bjöd på en jämngrå matta av dis där ute. Regnet droppade på fönsterblecket och jag var inte ett dugg sugen på att pallra mig till Årsta. Mest av allt ville jag bara dra täcket över huvudet och fortsätta att tycka synd om mig själv.
Insåg dock det sjuka i att inte spendera denna dag, det magiska bajendatumet 21 oktober, utan Hammarby. Därför trotsade jag både självömkan och väder för att pallra mig iväg. Söderstadion var för mjuk och tillät inte grabbarna att träna där. Istället var det Årsta IP, inbäddad i dimma, som stod för underhållningen. Idag tränade betydligt fler än vad jag sett på lång tid. De enda som saknades idag var våra långtidsskadade spelare; Petter Andersson, Mikkel Jensen, Suleman Sleyman och Erik Johansson. Dessutom såg jag inte heller till Sebastian Castro Tello. Fritidsförvaltningen hade strött ut grus på planen men vi misstänker starkt att ansvariga för den manövern har andra klubbfärger än grönvita då stor del av gruset bestod av sylvass kross och därmed var varje glidtackling förenad med stora risker för sårskador. Suck, Stockholm.
Träningen gav ingen som helst hint om hur Linderoth tänker formera sina trupper inför måndagens hemmamatch mot Elfsborg. Det tränades det på avslut och passningsspel. I det avslutande tvåmålsspelet fick Jocke Jensen kliva av, varför det vet jag inte riktigt, men annars såg grabbarna hungriga och spelsugna ut. Kanske kan morgondagens träning avslöja lite mer hur det kommer att se ut på måndag. Skönt att se Petur Marteinsson i full träning, han kommer att behövas nu när Eguren är avstängd.
Efter träningen tog jag mig upp för en lunch vid Globen tillsammans med några underbara ”bänken-kamrater”. Naturligtvis skålade vi för Hammarby och mindes vad som hände på dagen för exakt fem år sen. Oj vilka fantastiska minnen jag har från den dagen!
Bland butiker och resturanger började det redan kring lunch synas många klädda i grönvitt. Det är snart dags att börja se fram emot eftermiddagens handboll men innan dess styrdes kosan ner mot Kanalplan för att se HTFFs träningsmatch mot FOC Farsta. Detta var ingen tillställning som kommer att lämna några bestående intryck hos mig. Mållöst och rätt dåligt spel. Det gick alldeles för långsamt och det bjöds inte på några större chanser trots stort bollinnehav för HTFF. De chanser som dök upp stod Farsta för men varje farlighet räddades av George Moussan som vaktade kassen för dagen och gjorde det bra. De spelare som förtjänar beröm idag tyckte vi var framförallt Niklas Gustavsson som verkligen sett spännande och spelsugen ut när han väl kommit tillbaka från sin långa skadeperiod. Även Fadi Malke fortsätter att spela säkert i försvaret.
Tillbaka upp till Globen och då dags för handboll. Hammarby – Barcelona i Champions League. Smaka på det! Det är stort - riktigt stort. Jag hade fått två biljetter (Tack Blomman!) och lurade med mig fotograf Ögren trots att han nog inte alls var så sugen. Handbollskillarna är verkligen något vi kan vara stolta över. Det är en samling fantastiska krigare som visade en enorm inställning. Nu räckte det inte riktigt ända fram men grabbarna ska vara stolta över sin prestation. Hade vi bara haft mer flyt med domsluten, som stundtals kändes parodiska och oerhört orättvisa och om stolpar och ribbor varit lite smalare och barcelonaspelarna nån halvmeter kortare (vilka bjässar!) så hade slutresultatet kunnat bli ett annat. Men handbollslaget är riktigt bra och förtjänar all uppmärksamhet de kan få! Jag kan inte låta bli att tänka tankar om att fotbollen har mycket att lära av handbollskillarna när det kommer till inställning och förmågan att hela tiden göra ett hårt jobb för varandra.
Vi kan också vara stolta över den stämning som ljöd i Globen idag. Det var stundtals ett riktigt bra tryck. Ett tryck som jag inte tror Globen upplevt på många år och då var det inte mer än 7000 åskådare på plats idag. Sju tusen på en handbollsmatch är visserligen en bra siffra och jag tror faktiskt att motståndarna var imponerade över draget där inne.
Jag vill också passa på att gratulera ÖSK och alla deras supportrar för avancemanget tillbaka till Allsvenskan. Man får tycka vad man vill om klubben efter alla bisarra turer med PFO men jag tycker verkligen att klubben degraderades på grunder som andra föreningar klarat sig för och jag ser mycket hellre ett lag med supportrar i allsvenskan än ett BP utan publik. ÖSK, nu delar vi magiskt datum med er.
Avslutningsvis vill jag bli lite personlig. När man, som jag idag, drabbats av en släng av ”ensamhetskänslor” och allmän låghet så finns det verkligen inget bättre än att umgås med sin bajenfamilj. Där finns sådan värme och kärlek att till och med deppo-Pernilla lyckades bli på ett bra humör. Jag vill verkligen tacka alla er som jag lärt känna tack vare Hammarby. Ni vet vilka ni är och ni ska veta att ni betyder oerhört mycket för mig. Tack!
