Max(imerad) viljeinsats
Och så tar bolluslingen i stolpen...
Tjugo sekunder av en hel säsong är ibland värt alla uppoffringar och lidande som vi Bajensupportrar tvingats uppleva då och då. Det medvetandegör det sköna med att intressera sig sjukligt för det som ibland brukar kallas Kung fotboll. Än en gång har det visat sig att fotboll är så mycket mer än bara mål. Även om jag vet att utan mål inga poäng och utan poäng är det mörkt och kallt även en skön sommardag. Alltså skulle Max insats mot Halmstad i måndags ha förmörkats utan Péturs nickmål i den 82: a minuten.
Nu är det givetvis endast skön konst för oss Hammarby: are och jag är givetvis medveten om att det kan vara svårt för Halmstadssupportrar att se det stora i Max von Schlebrügges viljeinsats.
Elva minuter och fyrtioen sekunder in i matchen drog Max suckande fingrarna genom sitt hår, omedveten om att han just i den stunden, för alltid, skrivit in sig i Bajenhistorien.
Men ska vi ta det från början och replikera dessa magiska 20 sekunder? Givetvis är det min egen subjektiva syn på händelseförloppet.
I måndagskväll inträffade följande på Söderstadion när matchuret visade:
11.21 - Tommy Jönsson nickar bort en boll som just slagits upp av Alexander Östlund. I och med det inleder han den första sekunden när det nu är dags att skapa ännu en Bajenmyt. - Tack Tommy!
Bollen går i en båge över en lyckligt omedveten Antti Pohja och dimper ner mellan Halmstads Andreas Johansson och Hammarbys Mikkel Jensen.
11.23 - Sharbel Touma snor åt sig bollen felvänd och tar automatiskt några steg bakåt för att sedan, som han själv tror, slå upp bollen mot en framrusande Robert Andersson. Men han är till Halmstads olycka och Maxs lycka stillastående.
11.26 - Halmstad, som i och med Toumas långpassning ställt om till anfall, får omedelbart problem eftersom Max tagit ett par steg framåt och brutit bollbanan framför en passiv och snopen Robert Andersson.
11.28 - Bollen studsar till en gång innan Max bredsidar den vidare framåt över Söderstadions mittlinje. De som känner till Maxs ruscher när han spelar vänsterback kippar efter andan för nu har han påbörjat en vänsterkantsrusning, fast denna gång utförs den mitt i banans längdriktning.
11.29 - Just vid mittlinjen passerar han en gammal Bajenhjälte vid namn Pétur Marteinsson. Jag tror inte de hinner med något socialt samspråk eftersom Max har annat i tankarna. Dessutom är Max lite blyg och eftersom Pétur är en tämligen ny bekantskap så tvivlar jag på att de säger något till varandra. Möjligtvis hinner Pétur ge Max en lyckönskning och kanske några uppmuntrande ord som:
- Ge järnet! Gå hela vägen!
Kanske Pétur även känner igen lite av sig själv när Max som mittback tar detta underbara initiativ framåt? Vem vet?
11.30 - Den närmaste vägen till mål är rakt fram, därför springer Max helt sonika mellan domaren Håkan Jonasson och Halmstads Torbjörn Arvidsson. Så här med facit i handen kanske det var tur att inte Arvidsson fällde Max och tog ett gult kort, som han rimligtvis borde ha tänkt i en hundradelssekund.
11.31 - Det ser ut som om Micke Andersson tar ett par steg åt sidan för att förhoppningsvis dra med sig Halmstads Tomas Zvirgzdauskas. Den gubben gick inte att lura, för han ilar snabbt framåt mot Max, men via ett motlägg får Max med obändig vilja bollen framåt åt rätt håll.
11.32 - Max fortsätter själv sin språngmarch, till mångas förvåning, efter bollen som ser ut att ha gått för långt fram för att han ska hinna före Magnus "Turbo" Svensson.
11.33 - Men motlägget har gjort att bollen skruvar sig lite inåt plan, bort från "Turbo" och närmare Tommy Jönsson. Max som fortfarande har ångan uppe och nyss kanske fick en lyckönskning från Pétur fortsätter sin framryckning och försöker gå emellan Halmstadsspelarna vid straffområdeslinjen.
11.34 - Det blir givetvis en kollision, eller ett Big Bang kanske är ett bättre uttryck. Halmstads målvakt Conny Johansson tar ett par steg framåt för att förhoppningsvis få ta emot en bakåtpassning. När den inte kommer följer en tusedelssekunds osäkerhet och hans hjärna börjar möjligtvis skicka beslut om att snabbt backa hemåt.
Söderstadion vrålar ut sina förhoppningar, sin fruktan, sin lycka, sin oro, sin vanmakt och sin stolthet. Ljudet blir så öronbedövande att det går över i ett fullkomligt lugn, ett tyst vakuum med tid för återblickar på sitt eget liv. Sina egna möjligheter, sina egna misstag. Löften ges om att omedelbart bli en bättre människa om Max får sätta denna boll bakom Halmstadsmålvakt Conny Johansson.
11.35 - När de tre kombattanterna sammanstöter fryses vrålet och vi är åtskilliga som håller andan. Låt detta få ett lyckligt slut! Låt Max få resa sig upp först och rulla in bollen! Låt detta få bli en mytomspunnen prestation som vi sedan kan få berätta om för våra barnbarn!
11.35 - Dede är på väg in i situationen, kanske i en from förhoppning om att hans ska kunna gräva fram bollen ur den oorganiserade massan.
Max, i sin tur, verkar att ha landat på en studsmatta för han rikoschetterar snabbt som ögat och är först uppe efter att ha grävt fram bollen med vänsterdojan och i en enda rörelse drar han omedelbart till densamma längs marken.
11.37 - Målvakten som sett hela händelseförloppet tar ett par steg bakåt men inser det omöjliga med att täcka hela målet. Bollen passerar utefter Söderstadions gräsmattan och nu kan Conny Johansson bara hålla tummarna för att den ska gå tätt utanför.
11.38 - Tjoff lät det kanske när bolluslingen tar i stolpen... ingen vet med säkerhet eftersom ingen kan höra lätet på grund av ljudvolymen i denna stund, samt den stora publikmassans gemensamma tankar. Men de flesta har säkert hört hur det låter tidigare när en boll tar i trävirket och därför tror nog en del att de hörde tjoff.
I denna stund är det inte det som är det väsentliga, det väsentliga är att det inte blev något mål, men det förtar inte prestationen.
11.39 - Bollen studsar ut och en liggande Conny Johansson hinner få den i famnen framför framrusande Micke Andersson och Kennedy Bakircioglu.
Jag vet inte om det var fler än jag som hann tänka på att det var just dessa två spelare som var inblandade i den senaste Hammarbyturbulensen. Jag säger den senaste, inte den sista, eftersom jag efter alla dessa år som Bajare hunnit lära känna klubben. Hammarby är lika med känslor, positiva som negativa. Utan dessa två motpoler så är det inte Hammarby. Det viktiga är att inte måla in sig i ett hörn och plötsligt upptäcka att prestigebölden blivit så stor att det inte finns någon väg ut. T.ex. så var det "svikaren" Péturs nick som fick oss alla att jubla i måndags.
Inse att det alltid kommer en morgondag och i denna morgondag finns det alltid plats för Hammarby.
Hammarby lämmnar ingen oberörd! Hammarby berör!
11.41 - Max drar suckande fingrarna genom sitt hår, omedveten om att han just i denna stund, för alltid, skrivit in sig i Bajenhistorien.
- Vi kan kalla det för Max(imerad) viljeinsats!
Matchen fortsatte och Pétur nickade in segermålet i den åttioandra minuten. men jag är ganska säker på att han givit bort sitt mål till Max, i den elfte minuter och trettioåtta sekunden, om han fått chansen.
Vi syns i Bajenvimlet!
