Gästkrönik@: Tankar kring dagens kontra framtidens träningsupplägg
Här bidrar signaturen Hercules med sina funderingar i avdelningen "Bajens skadehelvete".
Nu är det dags att vädra tankar och värderingar igen. Denna gång kretsar tankarna över diverse skriverier i både media och på Internet, vad gällande Bajens skador kontra träningsupplägg.
Jag är personligen ingen expert inom området, men har själv utövat idrott sedan barnsben på olika nivåer. Dock inte lika högt upp som Hammarbys spelare, men ändå tillräckligt för att veta vad träning och dess grund betyder.
Jag har besökt ett antal utav Hammarbys träningar genom åren och har snudd på alltid förundrats över hur loj och enkla träningar jag sett. Då menar jag inte att övningar är för enkla och ogenomtänkta, utan mer på hur spelarna genomfört träningspassen. Visst finns där intensitet och inlevelse i många utav spelövningarna, men så fort det går över till kortare styrkepass eller löpövningar så infinns där den där känslan som man sett genom åren att ”stjärnan” i laget vet att han får spela och inte behöver ta ut sig fullt ut. Ser man till dagens trupp så finns där självklart några vinnarskallar i form av Max, Sulan, Stoor och Eguren. Men det mest intressanta är att utöver dessa så är det allt som oftast Isak Dahlin och Jose som får en att imponeras. Motivation slår klass i många fall, det beklagliga är bara när ett fullblodsproffs skall behövas motiveras för att utföra sitt jobb.
Min egen sport har varit ishockey. Att jämföra muskelgrupper och träningspass blir därför en svår parallell till fotbollen. Men att dagens fotbolls A-lag tränar för lätt råder det inga som helst tvivel om i mina ögon. Se på Handbollen, de tränar nog hårdast i Sverige med Staffan Olsson som tränare efter hans tid i Tyskland och deras ”djävulsveckor”. Men resultaten talar sitt tydliga språk. Spelare som lider och pinas ihop, växer även som grupp allt starkare. Detsamma gäller i ishockey. Det behöver inte vara avancerade övningar för att det skall ge resultat. Men alla som varit på ett ishockeyläger vet vad mjölksyra, benböj och psykisk terror innebär. Man är så nära att gråta och ge upp men man varken vill, vågar eller tillåts att lämna/svika gruppen, och på så sätt överbevisar man sig själv gång efter annan vad den mänskliga kroppen kan klara av så länge som man pressar den.
Nu är det väl lite väl enkelt att skylla Hammarbys alla skador på utebliven fys eller inställning. Men dessvärre tror jag att det är en bidragande faktor. Hammarby bör tänka långsiktigt och inse att den absolut största investeringen man kan göra inom föreningen är att investera i en fystränare. Någon som brinner för sitt jobb och som får delta i träningsupplägg och analyser. Jag älskar citatet från en framgångsrik (dessvärre Djurgården hockey fystränare) tränare vid namn Patrik Högberg: "Vår filosofi är enkel. "Ingen spelare ska bli skadad". Alltså lägger vi ner väldigt mycket arbete på försäsong och skadeförebyggande träning. Man vinner inga SM-guld med spelare på läktaren." Tänk vad enkelt det kan vara!
Skämt och sido. Att hänvisa till Djurgården känns inte bra, men för dagen kan man ju en värre även hänvisa till AIK som just gjort denna satsning på bredare och hårdare fys. Och den som misstror resultaten måste ha svårt att utläsa tabeller.
Inställningen hos varje spelare inför att domaren blåser igång en match ska och bör vara: Jag är starkare än min motståndare. Jag kan springa dubbelt så långt som min motståndarn. Jag är spänstigare än min motståndare. Helt enkelt ”VI är bättre än DOM”. Där är halva matchen vunnen. En spelare med självförtroende och tro på sig själv och sin förmåga är en fröjd för ögat. Kim Källström och Andreas Johansson två praktexempel från Djurgårdens storhetstid innan förfallet.
Nu är jag ju inte dummare än att jag vet att alla klubbar i Sverige kör fysträning av olika slag. Dock är problemet att man allt som oftast inom fotbollen måste göra alla övningar skoj för annars blir det lätt en irriterad stämning inom gruppen. Varför? Jag har till och med på Årsta hört spelare utropa ”Neeeej” när AL inkallat dom för några snabba armhävningar och situps, och det tragiska med det är att spelare även fuskar med antalet som sägs skall göras. Om en spelare inte ens gör 20 armhävningar när han blir tillsagd på träning, hur skall man då våga tro på att denna sköter sin fys privat?
Behöver vi starta våra försäsonger så tidigt som vi gör i Sverige? Mitt svar är Nej! Jag vet inte vem det är som kommit fram till det faktum att vi skall ha 3 månaders försäsongsträning? Varför nyttjar man återigen inte hockeylagens sommarträningstyp, träning på eget ansvar med pulsklocka för att var 3-4 vecka samlas och ha Internatträning med tester? Om en spelare fuskat så syns det direkt på grund av hårdheten av dessa helgers träningsövningar och tester. Den som möjligtvis fuskat eller vart sjuk kommer därefter tvingas träna ikapp med fystränare medan de som skött sig kör på som vanligt tills det är dags att påbörja bollträningen. Det vill säga att den egna träningen skall inte köras på en lagom, lugn nivå. Den skall bedrivas med inställningen och viljan om att bli bäst.
I vissa länder så har varje lag 30-40 minuter fys innan varje bollträning, varför kan vi inte ha det i Sverige? Fotboll är en kampsport och det kräver fysik lika mycket som andra sporter, det väsentliga är hur du kommit fram till att du vill spela fotbollen i fråga. Vill man ha en tempostark och löpfylld fotboll krävs där massor av benträning och mjölksyreträning, detsamma gäller om du vill spela en fotboll med mycket press. Vill du spela en mer styrande försvarsfotboll är fysiken och spänsten en större del. Detta är alltså frågor som fystränaren ihop med tränaren skall klargöra. En fystränare som för protokoll av allt som kan tänkas ske i form av skador, träningsresultat och känningar.
Folk sitter i skrivande stund och hoppas på Royal League på grund av fler matcher och eventuella miljoner. Personligen tror jag inte Hammarby har råd att spela RL i år. Vår tid bör läggas på att låta våran nya tränare (Tony Gustavsson?) få den tid han behöver till att analysera och lägga upp sin typ av försäsong och försöka få alla skadade att få en nytändning och vilja bli bäst och framförallt bli hela igen.
Våra spelare är vår största investering! Och även den varan som på sikt kan komma att ge vår kassa tillskott vid försäljning. Bör vi då inte också rå över våra ”produkter” på bästa möjliga sätt?
Det är dags att gå ifrån trenderna och ena säsongen boxas, andra brottas mm för att bygga upp en fysisk grund. Resultaten kommer med kontinuitet och målsättning. Svårare än så är det inte.
Självklart kan inte skador undvikas, men man kan göra åtgärder för att minska riskerna. Och att vara i sitt livs form lär knappas påverka ens resultat negativt.
Jag tänker inte klanka ner på Anders Linderoth som gjort mycket bra för vår förening, men med den nya tränaren som anländer så vill jag se en hårdare mentalitet i styrandet. Jag glömmer aldrig när spelare svarade på skillnaden mellan Cratz och Linderoths träningar. När många utav spelarna svarade att Linderoths träningar är roligare för det är mer bollövningar. Visst ska fotboll vara skoj och kul, men som spelare är man betald att jobba som vilken individ som helst. Och träningar är till för att utvecklas, inte för att leka fotboll och ta det lättvindigt. Jag återkommer till spelare som Eguren, Max och Sulan, spelare som man ser vill vinna till varje pris. Kan vi få in den mentaliteten i fler spelare än enbart matchdagar så kan vi ha något stor på gång framöver.
