Grönvitt mot Svartvitt
Årets sista allsvenska hemmamatch nalkas med stormsteg och snart finns bara höstens mörka kalla tomhet kvar.
Låt oss göra några nedslag i historiens underbara värld och vad kan vara lämpligare än att titta lite på våra matcher mot ÖSK. Först statistiken över våra inbördes möten:
· 54 25 6 23 86 - 78 81 p
Gör vi 14 mål på måndag så kommer vi upp i hundra gjorda eller släpper vi in 22 så når Örebro den magiska siffran. Men skämt åsido visst är statistiken mellan lagen jämn trots en viss övervikt åt rätt håll. Nu kör vi:
Söndag den 23 maj 1953/54
Örebro - Hammarby 2-2 (2-0) Publik: 10 302
Hammarby ordnade allsvensk plats utan en enda förlust i serien säsongen 1953/54. Den avgörande matchen spelades borta mot Örebro den 23 maj 1954. Inför seriefinalen såg tabellen ut som följer:
1:a Hammarby 15 13 3 0 27 poäng och med 26 plusmål
2:a Örebro 15 12 1 2 25 poäng och med 25 plusmål
Örebro tog ledningen med 2-0 i första halvlek innan Hammarby kom in i matchen och både kunde kvittera och reducera.
Målen:
1-0 Per Törner
2-0 Conny Andréasson
2-1 Rolf Rydvall
2-2 Rune Larsson
Adamsson och Lennart Nyman hade skapat ett kollektiv av elva individualister, ett lag med moral utöver det vanliga.
* I tio matcher hade Hammarby hamnat i underläge men lyckats vända till seger.
* Segern hade klarats av utan förluster och med hjälp av endast 15 spelare.
Serien hade främst vunnits tack vare en överlägsen kondition. Så här sa tränare Folke Adamsson i Idrottsbladet:
"Den tolfte januari 1954 började träningen, hela tiden utomhus. Ibland var det 12 grader kallt ute, var faktiskt rädd för att inte luftrören skulle hålla på grabbarna, men det gick vägen. Tre gånger i veckan körde vi oftast, mot slutet bara två gånger. Snöpulsning på Årstaviken, fotbollarna var alltid med och i skenet av belysningen från broar och Södersjukhuset försökte vi spela boll så gott det gick. Och nu ska jag avslöja varför grabbarna blev så starka. Från Årstaviken och hem tävlade vi i ridning. Grabbarna fick bära varandra halva sträckan var. De var så slut så att de knäade, men hem kom de.
Då isen på Årstaviken släppte, då var pojkarna fina "hästar" (var har jag hört det förut, min anm.) som bar med en teknik och spänst utan like. Varför jag gjorde så? Jo därför magmusklerna måste stärkas på en fotbollspelare, det är starka magmuskler som ger ökad snabbhet".
Söndag den 16 april 1967
Den första fotbollsmatch som spelades på det ombyggda Söderstadion var Hammarby mot Örebro. Premiärskytt blev Göran Kummelstedt i den 8 minuten, bakom den allsvenske debutanten Ronnie Hellström.
Intressantaste profilen i matchen, "Nacka" Skoglund 37 år, bäst och framför allt roligast på nya Söderstadion. Bäst efter ganska precis fem veckors träning.
Målen:
0-1 Göran Kummelstedt (8)
0-2 Yngve Hindrikes (66)
Onsdag den 12 augusti 1970
Örebro - Hammarby 5-2 (1-1) Publik: 4 352
Hammarbys ledare Lennart Nyman var en sansad herre trodde man, svarade för de grövsta råsoparna i denna omgång:
- En virrigare människa än den som dömde matchen Örebro - Hammarby har jag aldrig skådat. Synd och skam att domare av det slaget skickades ut att döma viktiga tillställningar, det är det.
Vad Lars Sjöling från Vänersborg hade gjort? Han hade tilldömt Örebro tre straffar. 5-2 till ÖSK, siffror och poäng som klubben behövde för att svinga sig upp ur träsket. Där Hammarby är fast förankrat igen. (Men vänta bara. min anm.)
Målen:
0-1 "Lill-Hinken" Holmberg (26)
1-1 Jan-Olof Wallgren (27) straff
1-2 Tom Turesson (48)
2-2 Göran Kummelstedt (60)
3-2 Jan Mossberg (70)
4-2 Jan Mossberg (78)
5-2 Göran Kummelstedt (79) straff
Lördag den 17 oktober 1970
Hammarby - Örebro 3-1 (1-1) Publik: 10 876
Det behövdes bara att Hammarby kom tillbaka till rätt sida om Slussen för att storspelet skulle komma tillbaka. Det fick Örebro smärtsamt erfara genom att bli på gränsen till utspelat av Hammarby, som vann med 3-1, men var närmare 5-1. Två gånger smällde bollen i trävirket hos Sven- Gunnar Larsson i Örebromålet. Domaren lät också bli att blåsa för höstens mest solklara straffspark. Främst i Hammarbys anfall, "Lill- Hinken".
Särskilt minns man hur han luggade Örebros två fyrtorn innan han spelade in bollen till Peter Claesson, som gjorde 1-0 i 38:e minuten.
"Kenta" drog fram bollen på högersidan och fintade med kroppen, in med bollen framför mål och där kastade sig Tom Turesson fram och skallade in 2-1.
Ovanpå detta anmälde sig Janne Sjöström till tjänstgöring. Bröt igenom med en tanks kraft, plöjde sig fram och dundrade in 3-1 i 58: e minuten.
Efter matchen sprang Bajespelarna ärevarv runt Söderstadion för att tacka sin publik för höstens sångstöd, som hjälpt laget till 10 raka matcher utan förlust (en match kvar innan säsongen avslutas).
Målen:
1-0 Peter Claesson (38)
1-1 Per-Anders Jonsson (45)
2-1 Tom Turesson (51)
3-1 Janne Sjöström (58)
Lördag den 7 oktober 1995
Hammarby - Örebro 2-2 (1-1) Publik: 4 451
Jag orkar inte kommentera den här matchen. Jag säger bara domaren Christer Fällström och det blev klart att vi åkte ur allsvenskan trots att det var tre omgångar kvar.
Målen:
0-1 Mattias Jonsson (2)
1-1 Jean-Paul von der Burg (21)
1-2 Miroslaw Kubisztal (53) straff
2-2 Kim Bergstrand (76)
Lördag den 4 april 1998
Hammarby - Örebro 3-1 (0-1) Publik: 9 571
Det var en underbar dag då allsvenskan äntligen startade mot Örebro och trots att Dan Sahlin gjorde 0-1 i först halvlek, kunde ingenting stoppa Hammarby. Filip Bergman, Peter Berggren och Hans Berggren var lysande. Tänker speciellt på Filips tvåfotsdribbling och genomskärare till Cesar Pacha.
Målen:
0-1 Dan Sahlin (16)
1-1 Hasse Berggren (55)
2-1 Hasse Berggren (80)
3-1 Kim Bergstrand (85)
Tidningen "Fotbollsextra" hade på första sidan rubriken "Festen på Söder har bara börjat"
Och kommer ni ihåg den här recensionen, av signaturen Orwar i samma tidning:
"Vilken känsla! Vilken glädje! Vilken fest! Jag har suttit på Santiago Bernabeu i Madrid. På Wembley i London. På San Siro i Milano. Och jag vet hur det känns när en hel stadion kokar. När den lyfter och betongen börjar skaka. När det sjungs, viftas och när inte ens den mest stillsamme kan sitt still. Rysningarna efter ryggen. Armarna som knottrar sig. Och så det där stora fåniga leendet som inte går att få bort. Och varje gång har jag tänkt samma sak:
- Varför kan vi inte få uppleva det här i svensk fotboll?
I lördags gjorde jag det. I Stockholm, när allsvenske nykomlingen Hammarby tog emot Örebro. Okej- Söderstadion tar knappt en tiondel så många åskådare som Bernabeu. Eller Wembley. Eller San Siro. Men stämningen engagemanget. Känslan. Rysningarna efter ryggen och armarna som knottrar sig. Det var precis likadant. Och leendet. Det där fåniga leendet. Det går jag fortfarande omkring med".
- Underbara ord om en fantastisk match och äntligen var vi tillbaka i allsvenskan! Sedan säger jag bara:
Måndag den 24 september 2001
Örebro - Hammarby 0-3 (0-1) Publik: 10 607
Måndag den 14 april 2003
Örebro SK - Hammarby 2-3 (1-2) Publik: 10 532
Två fantastiska matcher, som jag inte tänker orda något mer om här, eftersom de ligger så när i tiden att era egna minnen troligtvis inte kan konkurrera med mina bokstäver.
- Mina sjutusen tecken är dessutom förbrukade med råge.
Vi syns i Bajenvimlet!
