Backspegeln: Första kvartalet 2001
Innan den allsvenska säsongen startade 2001 hände det mer i Hammarby än vad vi någonsin kunde ha drömt om. Året började direkt efter tolvslaget och ingen, absolut ingen, var medveten om att detta år skulle gå till Bajenhistorien.
Varje avslutat år är ett år som går till Bajenhistorien. Men det här året skulle bli lite speciellt.
Den här artikeln ska bara handla om tiden innan den allsvenska premiärmatchen mot Sundsvall. Det stora som hände efteråt får jag återkomma till en annan gång. Jag har faktiskt inte fått tillräcklig distans till det ännu.
December 2000
Jag tar mig frihet att börja den här texten med en viktig händelse i december. Peter Markstedt som skrivit på för Hammarby blir slutligen klar efter det att Hammarby och Helsingborg kommit överens. Det är inte många som lyfter på ögonbrynen utanför den grönvita familjen. Det skulle visa sig bli årets bästa värvning i Sverige. En förutsättning för vad som komma skall, men det visste vi inte då.
Hösten hade varit en jämmerdal och det tjänar ingenting till att älta säsongskortshöjningar, styrelseavhopp och ekonomiskt kaos till leda.
Vi går in i det nya året med magknip och rännskita. Jag har en tes i bakhuvudet, att allt detta djävulskap var förutsättningen för att vi skulle få skörda de overkliga framgångarna den 21 oktober. Men det är som sagt en annan story.
Januari
Nytt år och nya förhoppningar. Bakom kulisserna smides lömska planer inför det kommande årsmöte.
I början på januari offentliggör Hammarby att Yvonne Werner anställts som husmor på Årsta IP. Vi gamlingar som varit med ett tag och själva fått glädjen att lära känna de legendariska systrarna Asta och Nora (de arbetade med att fixa käk på Kanalplan), vi visste direkt att detta nyförvärv skulle betala av sig direkt. Det finns ingenting som är så bra för sammanhållningen i en grupp, som doften av nylagad mat och möjligheten att få äta tillsammans.
På Söderst@dion jobbar vi det tysta med att få fason på vår nya hemsida som ska ligga under den gemensamma portalen ”Svenska Fans”.
Vi startar Söderst@dion på Robbans gamla adress där ”2 Matte Werner” låg. Med buller och bång beslutar vi oss för att publicera nätverkets ”Arbetsgruppen Rädda Hammarbys” öppna brev. Det sätter fart på diskussionen och Hammarbys olika forum blir mer eller mindre självgående.
Den 18 januari hålls ett extra informationsmöte om den ekonomiska situationen i Hammarby och jag är så bedrövad efteråt att jag inte orkar skriva en rad om det.
Under den här månaden skrivs ett par artikeln med följande innehåll:
• Det är aldrig roligt att slå upp tidningen och känna hur ett krypande obehag förlamar sinnestillståndet. Det känns så hopplöst att varje artikel som skrivs om Hammarby nuförtiden aldrig svarar på några frågor, utan istället poppar det hela tiden upp nya.
• Inte för att jag vet vad som snurrar i våra fotbollspelares huvuden just nu, men inte är det särskilt svårt att tänka sig in i deras situation.
Det är nog som i vilken krisbransch som helst. Speciellt som de hela tiden får det inpumpat av massmedia. Jag, vet att det deppas på sina håll och den är inledningen på säsongen är nog den värsta någon Hammarby trupp någonsin fått.
Under slutet av månaden väckte Söderst@dion liv i den gamla aktionsgruppen ”Sören Mannberg visade vägen”, till stöd för samtliga fotbollsspelare i Hammarby, från pojklagsfotbollen upp till A-laget. Vi utlyste en solidaritetsdag med Hammarbys spelartrupp:
lördag den 3:e februari.
Slut upp på "Playa" Stadshagen i god tid före matchen Hammarby - Västerås, klockan 13.00.
Den 20 januari skrevs följande på Söderst@dion:
"Nu knyter vi näven i byxfickan och årets säsong ska minnas som det året då den
ekonomiska katastrofen ett litet tag tog överhanden, sedan tog laget och supportrarna revansch på planen och läktarna. Vi har en bra trupp, låt inte turbulensen runt Hammarby Fotboll skymma den insikten".
För att få in lite positiva vibrationer så avslutas en av artiklarna med:
Men som alla vet så växer det alltid upp vackra blommor ur den skitigaste dyngan.
Det kändes bra att skriva det då, men det känns ännu bättre att skriva det nu.
Februari
Den första februari går Svenska Fans officiellt ut i cyberrymden. Söderst@dion blir Hammarbys språkrör i ett supportersamarbete över gränserna. Lite ur vår varudeklaration:
Man kan också säga att vi är lika, men ändå så olika. Engagemanget, lidelsen, illamåendet, glädjen, lyckan, olyckan och hoppfullheten är vad som förenar oss. Men den viktigaste skillnaden – lag tillhörigheten - gör att det ändå är en ocean mellan oss. Men det kan aldrig vara fel att få möjlighet att ta del av det senaste, kring de motståndarlag vi under säsongen kommer att få glädjen att krossa. Förhoppningsvis?
Vi tycker vi kan likna det med hur det var förr då inga portkoder eller porttelefoner fanns. Är det någon som kommer ihåg hur det var då? På den tiden fanns det inga krångliga hinder när man ville besöka en kompis eller vän. Nu är det mycket svårare och tack vare det så har de spontana besöken nästan helt försvunnit.
Precis som det var förr hoppas vi att sajten ”Svenska Fans fotboll” ska fungera, det ska bli lättare att besöka ”fienden”. Lättare att ta del av diskussionerna som snurrar runt på de svenska supportersidorna. Men även lättare att gå ut i gemensam sak om så skulle behövas, för våra gemensamma intressen, för fotbollens bästa.
Tony Löfholm skriver på för Hammarby i februari och därmed spikas spelartruppen.
Inför det omtumlande och sprängfyllda årsmötet den 22 februari, hade jag hoppats på en försoning mellan kombattanterna och att Göran Paulsson skulle fatta beslutet att dra tillbaka sin kandidatur. I artikeln ”Kärlek behöver även lite sunt förnuft”, önskade jag mig följande:
En lång natts färd mot dag är över, ikväll är det årsmöte, sedan hoppas jag att vi kan börja fokusera oss på lite andra saker också. Vi vill skåda ljuset!
Måste medge att jag med förundran har sett på alla turer runt Hammarby det senaste halvåret och undrat var det "sunda förnuftet" tagit vägen.
Alla som haft något att säga i frågan, har sagt det med omtanke och kärlek för klubben. Det betvivlar jag inte ett ögonblick på.
Tyvärr har det ibland fått motsatt effekt. Kärleken till Hammarby är kanske på väg att ta död på den klubb alla säger sig älska. Skuldbördan (den ekonomiska) är så tung att den hjälpt till att trycka ner den eller det som råkar komma i vägen med andra åsikter än en själv. De må heta Farstamannen, Göran Paulsson, Börje Andersson, Ullskog, Anton, Björn Skylling, Nätverkare, Freud, Bajen Fans, Håkan Willner, Klacksparkens vänner och så vidare. Passar inte galoscherna då djäklar.
För de som inte har varit riktigt insatta, har det säkert känts frustrerande och svårt att hänga med i svängarna.
Kraften, engagemanget och kärleken till klubben har varit så stark att det ibland har gått överstyr.
Har det gått så långt att vi idag på torsdag kan bedyra vår kärlek till klubben vi så innerligt älskar och redan dagen efter att hota med att skita totalt i vad som händer med Hammarby, om det inte blir som man önskar.
– Villkorar vi kärleken, så anser inte jag att vi älskar fullt ut. Och är det något som klubben behöver så är det kärlek fullt ut och hårt arbete.
Utgången av detta årsmöte känner nog alla till. Rickard Tallén blev ny ordförande och Göran Paulson blev bortröstad. En ny styrelse hade sett dagens ljus och de tog tag i de akuta frågorna direkt. En av de första åtgärderna var att skicka hem Dragan.
Efter årsmötet diskuterades det enormt mycket på alla olika forum och givetvis även i kvällspressen. Men för egen del kändes det skönt att börja planera för La Manga och möjligheten att kunna följa lagets uppladdning under den värmande spanska solen, trots blåsten. Nere i La Manga vände det tunga sinnet mot en positivare framtidstro. Sakta men säkert kunde tankarna ses i ett ljusare skimmer.
Mars
Det här var den månad när det började ljusna i sinnet. Efter de mörkaste månaderna i mitt Hammarby liv kändes det skönt att få ruska av sig kylan, både inombords som utombords. Resan när till La Manga var den bästa uppladdningen som en sargad Hammarbysjäl kunde få.
Att på nära håll få uppleva den positiva stämning som fanns i truppen under den här veckan var nästan för bra för att vara sant. Då insåg jag vilken tillgång Markan skulle bli för Hammarby och hur bra samarbetet mellan Herman och Markan skulle bli. Micke ”Hella” var återigen lika bra som när han blev uttagen till landslaget. Peter Holm var redo för det stora genombrottet, Roger Sandberg, Kennedy, Stark, Johan, Lasse Eriksson, Fursth, Jonas Andersson och Micke Andersson. – Ja, jag kan nämna dom alla. Hela truppen strålade harmoni.
Den enda som såg lite bekymrad ut var Hans Eskilsson. Han hade räknat med att kunna gå på boll, för första gången sedan skadan, under den här veckan. Men benet värkte och han misstänkte en stressfraktur.
Under veckan fick spelarna ledigt en eftermiddag av Sören och Thomas. Då passade vi på att ta bilen in till staden Cartagena. Där upptäckte vi Spaniens största turistattraktion, i alla fall för de Hammarby: are som råkar ha vägarna förbi. Nämligen Bar Kennedy.
Det var en märklig känsla att stå och svepa några pilsner och samtidigt prata med Per i mobilen om allt som utspelade sig i baren. Jag berättade och han skrev. Innan jag avslutat samtalet hade han lagt ut allting på Söderst@dion och nu kunde vem som helst uti stora världen läsa om vad som hände, nästan i samma stund som det hände. Vi tar det igen:
Hammarby har ställt in eftermiddagsträningen. Grabbarna har fått ledigt en stund, det finns ju trots allt annan än fotboll, och kroppen kan behöva lite omväxling.
”… då passade LåN, Robban och deras gamla La Manga Bajen-kompisar Janne, Tony och Heikki på att ta bilen in till staden Cartagena. Och på gatan Angel Cruna 32, så hör och häpna, så hittade de ”Bar Kennedy”. En stor grönvit skylt utanför visade vägen. Det är klart att de skulle in, fattas bara annat, de hade ju trots allt fått en hel fotbollsfri eftermiddag. En snabb titt gav vid handen att det serverades cervezas, mackor och kaffe på en yta av ungefär tjugo kvadratmeter. Namnet, menyn och det faktum att stället rymde alla fem gjorde att de tog plats vid bardisken. Ovanför huvudena hängde en stor grönvit klocka med gula inslag som förutom att den visade tiden, tydligt talade om var de var – på ”Bar Kennedy”. Är det någon som skulle ha stannat utanför?
På plats blir Tony i det närmaste omgående överfallen av barägaren som på en blandning av det internationella fotbollsspråket, knackig engelska och sprudlande flytande spanska förklarar att han vill ha Tonys tröja. Tony har nämligen den för dagen synnerligen passande T-shirten där Kennedy lurar upp Djurgårdaren på läktaren på sig. Han har inget val. Tony krängde av sig den svettiga tröjan. Vad skulle han annars ha gjort? I utbyte får han barägarens tillika ganska fuktiga tröja. Den har ett brödmotiv på bröstet. Ett nerköp modell större … Men den får symbolisera att Bajen inte är något ”brögäng”. Tony knyter tröjan runt midjan och nickar ett tack till barägaren. Exalterad över sitt nya plagg delar han frikostigt ut sockerpåsar och ölunderlägg med texten ”Bar Kennedy” på. Fina souvenirer som papporna stolt kan visa upp för barnen när de kommer hem. När jag skriver ner dessa rader i all hast så har inte notan betalats än, kanske blir det någon form av rabatt..”
Väl hemkommen med ett mycket mer positiv sinnelag än innan resan ner till La Manga, bestämde vi oss för att starta kampanjen ”Bajens positiva spiral”. Nu skulle alla tappade sugar omvändas och vi skulle försöka fokusera oss på allt som var positivt. Negativt skit fick andra hålla på med. Idén till den första artikeln fick jag gratis ifrån AIK´s månadstidning:
”Att sätta krokben för någon som springer kan ju vara riktigt uppfriskande, men det är inte speciellt roligt att rycka ut sladden ur en respirator.”
Dessa filosofiska rader finns att läsa i senaste numret av den utmärkta tidningen ”Smokingliraren”, nr 11. Ett månadsmagasin av och för AIK.
Om nu någon undrar över vilken klubb raderna handlar om, så förstår nog de flesta att det är Hammarby. Klubben som befann sig i skottgluggen under hela silly season. Ett silly season som då fick en helt annan innebörd än den vi var vana med. En innebörd vi gärna kunde ha klarat oss utan.
Ska jag fortsätta citera Hans Bolling, för det är namnet på krönikören, så skriver han också följande om Hammarby.
”Det tycks vara riktigt illa ställt, så illa att inte ens den riktiga skadeglädjen vill infinna sig. Även om jag själv inte på något sätt undervärderar skadeglädjens uppfriskande verkan så har jag svårt att känna någon riktig glädje i Hammarbys nuvarande situation.”
Jag låter detta vara ingången i den här krönikan, som jag hoppas kan hjälpa till att skicka de tunga sinnena hos alla Hammarby supportrar på någon sophög. Visst har det varit en, utan motstycke, kämpig höst och vinter. Under en period vågade man knappt öppna tidningarna på grund av rädslan för vad som skulle kräla fram under nästa sten. Jag behöver inte gå in så detaljerat på hur vi alla Hammarby: are kände oss. Det var säkert helt individuellt från person till person. Men låt mig säga så här, utan att överdriva: - Inte mådde vi bra!
Nu tror jag dock att i olika skeenden i livet är det viktigt att det inträffar något som skakar om för att det ska kunna ske en utveckling, en förändring, till något bättre. Det kommer säkert visa sig i framtiden.
Det värsta som kunde ha hänt hade varit att det inte hänt någonting. För likgiltighet är den värsta av alla reaktioner. Nu hände det saker och låt oss därför en gång för alla slå fast att Hammarby Fotboll är på väg. Vart vi är på väg står skrivet i stjärnorna. Men förhoppningsvis är vi på väg mot en ny epok, mot en ljusare framtid.
Allting har en märklig förmåga att bli självuppfyllt, nyss var allt nattsvart och var du än vände dig så fanns det någon som gärna strödde lite mer salt i såren. Spiralen snurrade nedåt i en rasande takt. Nu känns det som såren börjar läka, smärtan har försvunnit. En behaglig kittling infinner sig och glädjen över att den allsvenska fotbollspremiären kommer närmare med stormsteg är påtaglig. Nu ser jag fram emot varma sommarkvällar på Söderstadion, inför en förväntansfull publik, med ett par bärs innanför västen.
Vi är bevisligen på väg mot ljusare tider, för nyss var det vårdagjämning och inatt ställde vi om klockorna till sommartid. Låt därför de positiva nyheterna om Hammarby Fotboll komma slag i slag”.
Mars månad gick mot sitt slut. En vecka senare skulle allsvenskan börja. Dagen innan släpptes CD´n ”Bajen Forever” (den stakade ut riktningen för alla Bajare). Det är inte försent att köpa denna klassiska CD till någon vän i julklapp.
– Resten är, som man brukar säga, fotbollshistoria.
Vi syns i Bajenvimlet!
