Hammarby mår ganska bra just nu - del ett
Måste få säga något om vårt underbara lag, för efter matchen mot Örebro var jag helt ställd. Vad var det som hade hänt?
Försökte direkt efter matchen få kontakt med mina känslor, men det var lögn i helvete. Visst borde jag vara överlycklig, men jag var mest konfunderad.
Efter den första halvleken kändes det som det brukade. En halvskaplig match och en kamp mellan två lag som ville så mycket mer än vad som presterades. Där den största glädjen består i Fursth lyckade rusch, på lätta steg, med efterföljande mål. Visst var det skönt att gå till halvtidsvilan med ett ledningsmål. Men eftersom det är Hammarby som spelar så innebär en 1-0 ledning lika mycket ångest inför fortsättningen.
Men vad händer i andra halvlek?
- Ja, jag vet inte riktigt! Samspelet mellan spelarna fungerar plötsligt så bra. Stämningen på Söderstadion når oanade höjder. I vissa matcher faller alla bitarna på plats och du är så lycklig över att få blivit inbjuden. Det här är en sådan match.
Här går Hammarby ut och spelar som ett lag utan några egentliga svagheter och ingen förstår någonting. Micke Hellström, Peter Holm och Andreas Bild är borta på grund av skador, men saknas dom?
- Icke sa Nicke.
Det borde ha fått några konsekvenser, med tanke på vår utdömda och ack så tunna trupp? Vad är det som har hänt? Skulle inte vi ligga och kriga i botten? Varför spelar vi då så stabilt? Frågor, frågor, men jag kräver inga svar.
- Let the sunshine in!
Efter matchen skulle jag värdera de fem bästa spelarna på en skala från fem till ett till Svenska Fans matchrapport. Jag märker direkt att det är omöjligt. Jag vill ge samtliga spelare betyget fyra, för detta var en kollektiv laginsats där varje del var lika viktig för att uppnå helheten.
Fem spelade
Efter att ha fått lite mer distans, har jag kommit fram till följande, efter de fem hittills spelade matcherna:
1. Det började lite trevande mot Sundsvall, spelet var inget vidare, men trots det klädde vi av Sundsvall inpå bara kroppen. 1-0 och en i mitt tycke välförtjänt tre poängare.
2. Mot Örgryte lossnade målspottandet, men samtidigt släppte vi in lika mycket. 3-3 kändes lite som två onödigt tappade poäng. Jag är övertygad om att vi grejat det om Markstedt hade lyfts ner i försvaret efter vårat tredje mål. Tror nog att det är rätt medicin för att försvara en uddamålsledning när det bara är några minuter kvar av en match. Fast innan Örgryte matchen sträcktes mina förhoppningar bara till en pinne. Så man får väl vara nöjd ändå.
3. Häcken är hopplösa. Ska vi aldrig få vinna mot dem? Jag hyser lite hatkärlek till det här laget. De har alltid bemöda sig att spela en positiv fotboll efter marken. Under några år var det tungt att se dem spela ut Hammarby, med Hammarbys (av gammal tradition) egna medel. 0-0 tycker jag vi ska vara glada för, trots att Micke Andersson missade öppet mål i slutet av matchen. Här får vi tacka Lasse Eriksson för den vunna poängen.
4. Göteborg på Söderstadion är alltid lite speciellt. Det är matcher som brukar vara välspelade och av någon underlig anledning brukar man gå hem med ett leende på läpparna. Söderstadion och IFK Göteborg är en kombination som bruka sluta med tre vunna poäng. Inte den här gången dock, men efter att ha legat under med 1-0 och sedan kvitterat får vi väl ändå känna oss ganska nöjda med en pinne tillslut.
5. Så har vi den fantastiska laginsatsen mot Örebro. Vi tar lagdel för lagdel:
forts i del två.
