Vilken dag
Söndagen är slut och vi somnar med ett leende på läpparna.
Second place - first looser, en sanning med modifikation. Varför gläds vi åt att komma tvåa? Idrott handlar trots allt om att vinna. Men så handlar det också om förutsättningar.
Hammarby hade förutsättningen att vinna serien om man ser till kvalitén i spelartrupp och lagledning. Men efter att ha tappat tre poäng i årets sista derby så var den praktiska möjligheten avlägsen. Efter det gällde det att hålla humöret uppe och istället göra det bästa utifrån rådande omständigheter något Hammarby onekligen lyckats med.
Bajen har under året så gott som hela tiden presterat en fin och kreativ fotboll, frejdiga anfall uppbyggda på ett stabilt försvar. Spelglädje och finess enda sedan försäsongen och Nackas Minne. Vi har gjort vår poängmässigt bästa säsong någonsin, och då kan man inte vara annat än nöjd.
Det som skilde oss från guld var två saker: Tillfälligheter och Dede Anderson. Till kategorin "tillfälligheter" kan ni addera alla gånger bollen studsat fel väg. Eller de gånger en spelare halkat i en båt eller i en nedförsbacke, missat en straff eller tagit bollen med handen. Med andra ord sådant som så gott som alltid drabbar en fotbollsförening under en säsong...
Med "Dede Anderson" menar jag inte att det skulle vara Dedes fel att vi inte tog guld. Däremot tror jag att om Dede kommit tidigare och fått vara med under en större del av försäsongen så hade han presterat ännu bättre. Han hade då kommit fulltränad till premiären, haft mindre skador under året och hade kunnat bidra med ännu fler matcher likt de han gjorde mot AIK (3-1) och Sundsvall (5-0). Det tog helt enkelt lite för lång tid innan vi hittade vår fjärde anfallare.
Tyvärr tror jag vi sett det sista av Dede i den grönvita matchtröjan. Han kommer inte vara gratis att lösa från sin brasilianska klubb. Hur som helst ska han ha tack för sina insatser.
Om han nu försvinner kommer han sålla sig till den redan legendariska skaran Siljak, Sestan och Vlahovic. Vem av dem var egentligen bäst?
Det enda jag faktiskt tycker laget kunde ha gjort bättre är insatsen i Svenska Cupen. Med facit i hand är det dåligt att inte slå bottenlaget Sundsvall. Nog om detta.
Nu har Hammarby tre viktiga uppgifter framför sig. Först och främst gäller det att säkra de spelare som vi vill behålla men vilkas kontrakt går ut. Micke "Bomullstussen" Andersson, Kennedy, Antti Pohja och Patrik Gerrbrand har alla varit mer eller mindre ordinarie under slutskedet av säsongen. Därutöver har vi Pétur Marteinsson och Dede Anderson som båda två är osäkra kort. Samtligas kontrakt gå ut om någon månad och alla utom Totte kan försvinna utan att Bajen får en krona i ersättning.
När dessa kontraktsfrågor är lösta gäller det att lösa uppgift nummer två. Att förstärka truppen på så sätt att vi nästa år vinner serien och tar oss till gruppspelsfasen i UEFA-cupen. Det måste vara kommande säsongs målsättning. Just nu är det framförallt vänsterkanten som behöver stärkas upp. Hur det ser ut om någon månad, när Kennedy och kompani har bestämt sig återstår att se.
Vi har onekligen valt rätt år att delta i UEFA-cupen. 2004 kommer den vara hetare än någonsin. Dock ska man ha klart för sig att det kommer vara nästintill lika svårt att ta sig till gruppspelet i UEFA-cupen som till andra kvalrundan i Champions League något de svenska lagen inte lyckats med de senaste åren.
Den sista och tredje uppgiften finns det ingen anledning att avvakta med. Börja redan nu förhandla med Anders Linderoth om en förlängning av hans kontrakt.
Ett stort tack till samtliga i och ikring föreningen för en väl genomförd säsong! UEFA-cupen här kommer vi!
