Tid att smälta
Signaturen Joey ger sina intryck av Bajens säsong 2003. Det tackar vi för!
Det har gått ett tag sedan den viktiga segern i Borås. Man har haft tid att varva ner, tänka till och känna efter. På den officiella hemsidan, på Söderst@dion, i spelarintervjuer och på olika forum har jag märkt en viss besvikelse. Det förlorade guldet har nämnts ett antal gånger. Jag tycker det är bra att spelare och ledare har höga krav, det gör inget så länge de kan njuta av framgångar trots att de inte är bäst. Visst kan jag också gräma mig för den snöpliga derbyförlusten i höstas. Jag kan när som helst på dygnet se framför mig hur Fjörtoft sträcker upp handen och -skitsamma! Bajen gjorde en strålande säsong och vi tog mer poäng än någonsin förut. Vi vann ett derby för första gången på fyra år och mosade Enköping med 7-0. Vi har fått två a-landslagsspelare och kvalificerat oss för UEFA-cupen! Personligen tycker jag att fotbollssäsongen 2003 har varit helt fantastiskt. Tyvärr befann jag mig långt utanför rikets gränser när den startade och fick istället ta del av Bajens underbara vår via sms och radiosporten på otaliga Internetcaféer...
Kommer ni ihåg de första tio matcherna utan förlust? Kommer ni ihåg alla skador? Till en del matcher kunde vi knappt fylla avbytarbänken. Bortsett från de första trettio minuterna i den andra omgången (jag har minsann hört talas om friskens insats) spelade inte Bajen vid något tillfälle med samma uppställning två matcher i följd. Spelarna gick sönder hela tiden och man undrade vad de egentligen höll på med på träningarna. Det är sanslöst starkt att ta så många poäng under sådana förhållanden, det tyder på skicklig coachning och bredd i truppen.
Trots en liten svacka under sommaren hann vi med att krossa gnaget. På Råsunda! Vilken glädje och lättnad man kände när matchen blåstes av. Det förbannade spöket hade inte en chans när Fjörtoft, Pablo och Dede drog in 5: ans växel. Det var nästan så man tyckte synd om Gary och Svante som blev förnedrade gång på gång. Några dagar senare var Dede målsugen igen och gjorde hattrick i första halvleken mot Sundsvall (5-0).
Under hösten växte en spelare i Bajen enormt. Max von Schlebrügge var bra hela säsongen, men i höstas var han formidabel. Det riktigt lyste om honom på planen. Hemma mot Halmstad var han centimetrar från att göra årets Bajenmål men tyvärr tog bolen i stolpen. Schlebrügges kämpaglöd, brytningar och offensivlusta gör honom till årets bästa Bajenspelare och allsvenska back. Han agerade med en pondus och självsäkerhet man sällan ser i allsvenskan. Jag hoppas verkligen vi får behålla honom ett tag till men risken är stor att han snart lämnar oss för en bättre liga. Viktigast för laget tror jag ändå att Mikkel Jensen är, utan honom på planen tappar vi balansen i laget, vi blir sårbara bakåt och ofarliga framåt. Sedan måste jag nämna Pablo, denne lille tekniker och bollvinnare. Om han fortsätter att sätta sina chanser, som han gjorde i höstas, blir han en av allsvenskans bästa spelare nästa år. Det är skandal att han inte är uttagen till U-21 landslaget.
Skönt då att tomtarna till förbundskaptener äntligen har vaknat till. Det är oerhört positivt för hela föreningen att Hammarby finns representerat i landslagen. Kul för Salle, Max och Gerrbrand, och äntligen finns det någon mening att kolla på träningslandskamperna som man ju annars lätt somnar ifrån.
Det ser onekligen intressant ut inför nästa säsong. Med nyförvärv som Nadir, Petter, Pétur samt med spelare som Ante, Salle, Schlebrügge, Mikkel, Fjörtoft och Pablo i laget tror jag på fortsatta framgångar. Om Kennedy tar förnuftet till fånga och skriver på för något år till kan det bli ett riktigt kul 2004. Med lite flyt i UEFA-cuplottningen är det ingen omöjlighet att vi klarar oss till gruppspel och matcher mot storlag som Liverpool, Lazio eller Barcelona... Under vintern är styrelsens viktigaste uppgift att förlänga kontrakt. Och då syftar jag inte på Kennedys och Mickes (även om det vore önskvärt) utan på Anders Linderoths. Det är Anders som har byggt upp det fina spel vi sett i år genom ett gediget arbete och smarta nyförvärv. Det skulle kännas tryggt att veta att han stannar några år till. Något som förvånat mig är hur lite tacksamhet vi fans visat honom under säsongen. Visst är han kanske inte lika karismatisk som Sören, men det hindrar väl inte att hyllningarna rullar mellan läktarna? Det var ett jävla gnäll förra året och det vore på sin plats att visa tacksamhet nu när vi ser frukten av hans arbete.
Mitt starkaste minne från Bajensäsongen 2003 hämtar jag från derbytorsken i höstas. Jag var inte med på premiären och kan därför inte jämföra, men när Kentas hesa röst strömmade ur högtalarna innan matchen höll jag på att lösas upp i atomer. Jag minns hur halsdukarna åkte upp, hur sången ekade över hela Solna och hur djurgårdarna stod knäpptysta på andra sidan och undrade vad fan det var som hände. Det var sanslöst mäktigt.
Till sist några rader till vår nr 10: Kennedy, du är redan proffs. Skriv på för två år till och försök ta det nödvändiga steg i utvecklingen som krävs för att få anbud från lite större klubbar. 12 mål från din position är riktigt bra och du är en viktig spelare i Hammarby. Men det spel du presterade i år räcker inte för att bli mer än allsvensk toppspelare, du är för ojämn. Jag hoppas verkligen att du inte går till ett mittenlag i den norska eller danska ligan, det vore ett oförlåtligt och sorgligt slut på din tid i Bajen.
