KAOS I EUROPA - första halvlek med paus
"När den första snön har fallit, töat bort, är mörkret som mörkast. Man förbannar mörkret och blir rädd när man upptäcker sig själv stående i Vita Bergsparken och har slagit sig själv i huvudet i tron att man blivit rånad"
Vimmelkantig går man neråt Slussen till, in i den mörka gången, tvekande....då plötsligt! Något grönt, något vitt, ett ljus, människor i kö, man går in?
Med min käraste supporterkollega och fru Kerstin begav jag mig till Kolingsborg vid Slussen för årets Bajenfest döpt till KAOS i Europa. Redan vid entrén förstod man att det skulle bli en sällsynt trevlig afton. Klädseln var givetvis valfri, vilket jag tror att bandyentusiasterna, som kom direkt från matchen på Zinken, var glada över. Vissa problem fanns dock! Vad skulle man göra av långkalsonger och lamaulls-pantalonger? Väl inne på plan kunde vi snabb göra en överblick och prioritering. På huvudarenan (scenen) var Alexander Östlund, Max och Mikkel i fullgång som DJ:s. Musiken var öronbedövande så det var inte möjligt att bedöma deras musiksmak. Vad jag dock kunde se var att den kvinnliga delen av publiken höll sig i kvar i dessa räjonger. Månde fotbollsintresset vara extra stort bland våra kvinnliga supportrar? Det blev fullt upp med autografskrivande på tröjor, halsdukar, program, armar och kanske på någon liten mage, vad vet jag? Trycket blev extra stort när även Pablo dök upp. Kerstin ville absolut ha en autograf av Max, så jag fortsatte själv in i de inre regionerna, mot baren. I vimlet kunde jag skönja material-Börje och naprapat-Mange samt vår egen Tomte "Johan Johansson". Härlig stämning! Längst inne i baren hittade jag souvenirståndet och en ny Hammarbynål hamnade på kavajslaget. Från huvudarenan hörs ett dundrande ackord och rockgruppen Napoleon drar igång. Bra ös med ett antal gitarrer, blås och en sångare som lätt kunde konkurrera med Mick Jagger i stil och koreografi. En riktig lirare med andra ord.
Efter en rejäl genomkörare av Napoleon fortsatte programmet med att Anton Forsberg intervjuade kandidaterna till årets Bajen-spelare. Först ut Mikkel Jensen. Hyllningarna till vår populäre dansk blev magiska när publiken stämde upp "Vi är vidte, vi är röde o tillsammens sid vid side". Her tror jeg nock att en lille tår glinsde i Mikkels öjne.
När alla kandidaterna blivit presenterade var det dags för The Sunshine, ett punkrockband skulle jag kalla det. Men vad vet jag om rock!! Finns det förresten nåt som heter punkrock längre? Ett helsikes drag var det i alla fall.
Så till första halvleks avslutning. Årets Bajen-spelare skulle utses. Det började med att Tomten äntrade scenen och inledde med sången. "Nere på stán, kring Stureplan, känner dom inte till Söder". Klockrent av honom, inte visste jag att Tomten hade en så´n "pipa". Alla sjöng med och stämningen var het när Gustav kom in med kuvertet. Tomten kunde, efter viss fibblande, sprätta upp kuvertet och förkunna att Max blivit utsedd till året spelare, då bröt jublet ut och alla skanderade Max, Max, Max. Därefter kunde vi gå till halvtidsvila med mera öldrickande, autografskrivande, diskuterande om vem som var "kvällens hemliga nyhet" och givetvis ett besök på damrum respektive herrum.
Pausunderhållningen bestod av att Börje och Mange äntrade scenen och tillsammans med publiken sjöng "Bajen vá namnet" i ett nytt tempo som låg lite åt Rap-hållet till. Jag väntade bara på att Petter skulle äntra scenen. Ni vet han Petter, alltså inte vår nye Petter utan Rap-Petter. Därefter var det dags för andra halvlek att börja......
Ps! Förresten, såg någon KAOS(et)?
