Skägga på grabbar
I denna gästkrönika fördjupar sig Farstamannen i ämnet håriga Bajenfejs.
För rätt många år sedan, nio för att vara exakt, var vi ett gäng som inför VM började samla bilder i fotbollsalbum. Att den yngsta av oss var runt 25 och den äldsta en bit över 40 tog vi ingen notis om. Det gick så långt att ett P3-program som jag inte minns vad det heter kom och gjorde ett inslag om oss. Vi träffades nämligen på Kvarnen varje tisdag för bildbytarkväll. Flera av oss försökte förklara nöjet för reportern, men ingen nådde väl riktigt fram. Och allra längst ifrån var nog "Maggan" när han på sitt lite släpiga vis sa:
- Först kollar man kanske hur gamla alla spelare är. Sen en annan dag kollar man var dom spelat. En annan dag vill man veta hur många i albumet som har skägg.
För mig fäste den där sista repliken som superlim. För det var ju just sånt man gjorde när man var liten. Många av oss har väl fortfarande en hög med samlaralbum som vi bläddrar igenom av och till. Och visst, det finns en del läckra skägg genom åren.
Vildvuxna som mexikanen Cuellar i Argentina-VM 1978. Eller belgaren Gerets i VM 82. Mer välvårdade som tysken Manfred Kaltz, vars bananinlägg var så fruktade.
I Sverige har det varit dåligt med skäggkvalité ända sedan Göran Hagberg värmde bänken för sista gången i landslaget någon gång på 80-talets början. Men så, mot Egypten, kom det behårade ansiktet tillbaka i Blågult. Och det var givetvis Hammarby som stod för det. För där Totte Gerrbrand fortfarande bjuder på en fjunig haka i U 21 kom Alexander Östlund och Max von Schlebrügge in som två bärsärkar i den svenska backlinjen. Och plötsligt blev det ordning igen. Att sen Egypten råkade vinna med 1-0 är en helt annan sak. Bajen och skägg hör nämligen ihop.
Minns Kenta Ohlsson, Tom Turesson och Matte Werner. Minns Gunnar Wilhelmsson. Egentligen tror jag Söderskägget fick sig en smäll av Jean-Paul Vonderburgs trendiga haka och sen behövde ett drygt decennium att återhämta sig.
Jag har gått rätt hårt åt den gode Max sedan han kom till Bajen, och är väl fortfarande en smula skeptisk till hans taktiska kunnande. Men kämparandan är det givetvis inget fel på.
Och det är inte heller någon slump att just ordet skägga betyder springa på Södermalm.
- Så skägga på killar, för Bajen och landslaget!