Värvningstider - hyckleriets högtid - del Ett
Jonas B funderar i denna gästkrönika över dubbelmoralen i att hylla en spelare i ena stunden för att kritisera honom i nästa stund.
Han har sagt till oss att han älskar att spela för klubben och kärleken är ömsesidig. Inte bara för att han sagt att han älskar klubben, utan för att vi beundrar hans eleganta spelstil och för att det vissa dagar känns som han bär hela laget på sina axlar. Just den här dagen har vi spelat bra hela matchen, riktigt bra! Men det vill sig inte riktigt. Men idag är just en sådan dag när han bär hela laget på sina axlar. När han gör det förlösande målet på övertid vet lyckan inga gränser och kärleken till honom är total och villkorslös.(Allsvenskan, Söderstadion 19/4 1998, HIF-Göteborg 1-1)
Vi var väl 1500, kanske 2000 i klacken den här dagen. Vi hade redan bestämt oss. Vi hade pratat om det innan, vi hade pratat om det hemma, på våra jobb, på våra skolor, på puben och på gästboken. Vi skulle visa vad vi tyckte om hans svek. Efter ett tag så kom ögonblicket vi alla väntat på. Efter en match mot AIK springer han bort mot klacken och visar sin uppskattning. Han möts av i det närmaste total tystnad. Det hörs ett par spridda applåder men inte mer. (Nordic Cup, Globen 10/1 1999, Stabaek-AIK)
Den är sommaren 1999. Tiden är för länge sedan förbi när Bajen spelade sambafotboll och Putte Ramberg slog tunnlar på egna mållinjen. Bajen består av ett gäng hyggliga fotbollsarbetare och vid rodret finns skyttegravskungen Roffe Zetterlund. Men det finns en kille som sticker ut. Redan efter ett par matcher på Stadshagen har vi lärt oss att älska honom. För hans sköna dragningar, för hans respektlöshet på planen, men inte minst för hans pojkaktiga charm och för hans stora ödmjukhet vid sidan av planen.
Han har haft en bra säsong, men så fort han har kommit i närheten av straffområdet så har det knutit sig. För snabba avslut och för långsamma avslut om vart annat. Allt som är typiskt för en spelare som tänker för mycket i de avgörande ögonblicken. Så kommer äntligen det första målet i Allsvenskan. Ett ganska betydelselöst mål, men publiken är euforisk. Säsongens största jubel och hans ramsa vill aldrig tystna. Say Oh-Ah, Say Oh-Ah, Say Oh-Ah. (Allsvenskan, Söderstadion 1/7 1999, HIF-Norrköping 3-0)
"Han var den förste svenske fotbollsstjärna som drog nytta av Bosman-domen. I november 1996 drog han till Köln. Som inte behövde betala en D-mark. Tiden i Tyskland blev inte som xxx hoppats och han pratade redan i vintras om att åka hem. Med TT pratade han då också om sin oro för att klubbarna med en kartell skulle "straffa" honom. Helsingborg fick ingenting när xxx flyttade och Hammarby betalar ingenting när han kommer hem. - Det är så det är numera. Vi fick exempelvis inget för Andreas Alm när han stack till Norge." (Aftonbladet, 1/7 1998)
Matchen ska just starta och han knyter sina händer och lyfter sina armar i luften mot klacken. Han möts av ett avgrundsvrål. Inte ett sådant som man hör när det blir mål, utan ett sådant som man hör från en boxningspublik som vädrar blod. Han har haft en fin karriär, men han har passerat bäst före datum för ett bra tag sedan. Men publiken älskar honom. Han är en fighter och vem älskar inte en gammal kämpe. (Allsvenskan, Söderstadion 30/7 2001, HIF-Trelleborg 4-1)
Det är lustigt vilka hycklare vi är vad det gäller Bosman och övergångar överlag. Jag tror inte det bara gäller Bajare, utan nästan alla svenska supportrar. Ta t ex Malmö och Ijeh. Spelare som tidigare varit hyllade och som lämnar klubben som Bosman kritiserar vi och stämplar som svikare. Killar som inte har någon anknytning till klubben förutom att de spelat i Bajen under några år. Samtidigt är vi själva inte sena att hylla spelare som våra egna som vi har fått för en spottstyver eller som kommit som Bosman.
Vi sätter upp en massa olika moraliska gränser för sveket mot klubbkänslan. Det är ok om han går till en utländsk klubb men inte en svensk. Det är ok om han går till en klubb i en lägre division, men inte en bättre klubb (finns det några). Det är inte bra om han går till en bättre klubb i utlandet, men det är riktigt dåligt om han går till en sämre klubb i utlandet. Det absolut värsta man kan göra är att gå till DIF eller AIK.
fortsättning i del 2 här.
