Stuttgartmodellen
Bror Thorén återkommer här med lite fotbollsmodells funderingar.
Djurgården har ju haft ögonen på sig de senaste åren. Man har haft ett system som liknat (kopierats!) av Ajax.
Med spelsystem, värvningspolicy, pärm och allt! Och man måste ju erkänna att det lyckats, eller hur?
Men är man för beroende av en spelare typ Källström för spelsystemets framgång? Vad händer den dagen de långa (40 meter och mer) passningarna till kantspringarna inte längre är lika exakta? Återgår man då till plottrandet i och omkring straffområdet?
Nåväl, jag skall inte tala om Djurgården i denna artikel, utan om laget i allas våra hjärtan.
Hammarby!
Jag misstänker nämligen att Hammarby inte vill vara sämre, utan att även (kan jag skriva vi?) följer en noga uttänkt strategi.
Nämligen att i huvudsak värva unga, lovande spelare, med viss typ av kvalitéer. Snabbhet och teknik som de kanske mest utmärkande. Förhoppningsvis är även egenskaper som personlighet med mera av stor vikt. Och inte bygga laget, likt MFF m.fl. med redan etablerade allsvenska och i vissa fall landslagsspelare.
Ser man till de senaste värvningarna så behöver man väl inte vara nobelpristagare för att se mönstret?
Elvis, Petter, Nadir, Haris, Pablo osv., osv. Östlund är inte heller gubbe, direkt!
- Liknar det inte Stuttgart?
Låt oss sedan hoppas att systemet inte blir för personberoende och att laget inte fylls av superstjärnor som blir proffs i klump, utan att man säljer lagom många varje år.
Samt att tränarstaben även i framtiden har förmåga att förädla dessa talanger.
Då tror jag Hammarby kommer att finnas med i toppen två år av tre i framtiden.
Naturligtvis behövs även de så kallade färdiga, rutinerade spelarna i laget och dessa finns i dagsläget i truppen.
När får vi läsa om den framgångsrika så kallade Stuttgart/Hammarbymodellen??
- Vad tror ni?
God Jul!
