Arenadrömmar - del Ett
Söderst@dion har än en gång fått en intressant krönika från JonasB. Texten är uppdelad i tre delar.
Utbyggnaden av Söderstadion fick mig att drömma om framtiden och minnas en dag för nästan 1 år sedan.
Vi satt på en pub på Fulham Road och drack några pints, eller kanske fler än några pints. Det var en lördag eftermiddag, solen sken, toppmatch och snart avspark. Det kan inte bli bättre.
Det var min tredje resa till London för att se på fotboll. Uppvuxen med Tipsextra på 70 och 80-talet så är jag inbiten anglofil vad det gäller fotbollen. Det snabba spelet, den ständiga attackviljan, 90 minuters kamp och den fantastiska supporterkulturen. Tipsextra sändes för första gången den 19 november 1969. Bosse Hansson kommenterade matchen Wolves-Sunderland som slutade 1-0 till hemmalaget. Min första säsong var 76/77 och jag var biten direkt. Som liten grabb spenderade jag åtskilliga timmar framför Desmond Morris klassiska fotbollsbok "Fotbollsfolket" och fotbollsbibeln "Rothmans Football Yearbook". I "Fotbollsfolket" fanns allt man behövde veta om fotbollskulturen och i "Rothmans" fanns all statistik. Veckopengen gick åt att samla bilder på Kenny Hibbit, Asa Hartford, Bob Latchford och andra 70-tals giganter.
Vi ska se Chelsea-Everton på Stamford Bridge, i ett näst intill avgörande möte om en plats i någon av Europacuperna. Min stora besvikelse på stämningen, eller rättare sagt avsaknaden av den, vid mina första två resor har jag förklarat bort med att Millwall spelade riktigt dåligt, Tottenham spelade uselt och West Hams match var betydelselös. Men nu är det toppmatch, 40 000 på läktarna och nu måste det väl bli ett otroligt drag.
Stamford Bridge är den bästa arena jag någonsin varit på. Läktarna är lägre än planen och det lägre etaget sluttar plant vilket gör att trots att vi sitter på nionde raden så känns det som vi nästan kan lukta på gräset och känna vinddraget av Jesper Grönkjaer som på snabba ben springer förbi på vår kant gång på gång. De övre etagen har alla tak och hörnen är inbyggda vilket gör att det känns som man sitter i en gryta. Läs mer om Stamford Bridge under bildens länktips.
Men det är tyst på läktarna. Det låter väl en del om 40 000, det vore konstigt annars, men det finns ingen klack och nästan ingen sång. Den klassiska ståplatsläktaren "The Shed" är ersatt av en läktare med loger och kallas "The Umbro Stand", och den andra ståplatsläktaren "The North stand" är ersatt med en ny fin sittplatsläktare med plaststolar. Jag minns gamla Tipsextraminnen när spelarna sprang bakom målet mot den extatiska kortsidan efter att de gjort mål. Jag minns också den fantastiska stämningen på The Shed.
Eftersom Chelsea inte är mitt favoritlag så flyger tankarna iväg. Tänk om Bajen hade fått spela en Uefa-cup match här. 4000 Bajare nere i hörnet där Everton-supportrarna står. Hur ironiskt hade det inte varit att Bajen hade tagit den gamla Tipsextra stämningen tillbaka till Stamford Bridge med tanke på att det var från England som vi hämtade vår läktarkultur med hjälp av Tipsextrasändningarna.
Att vi skulle tacka engelsmännen för att vi slapp "upp och nicka sockerdricka" och "heja grabbar friskt humör" genom att lära dom vad allsång är skulle vara ironiskt. Jag vet inte om det är en skröna, men det är så jag läst och fått historien berättad för mig, att den första allsången som sjöngs på Söderstadion var hämtad just från Chelsea och att det var på Söderstadion som det började sjungas först i Sverige. Jag vet i alla fall att Chelseas gamla slagdänga "Blue is the colour" skrev Åke Strömmer den svenska texten till och Hammarbys fotbollslag spelade in "Bajen va namnet" 1972. En ny version där Lalla Hansson sjunger spelades in 1980. Den tidigaste Chelsea-versionen som jag lyckats hitta är inspelad 1972 och det är Chelseas fotbollslag som sjunger.
Sedan tänker jag att vi hade nog inte livat upp Stamford Bridge så mycket ändå när jag läser på en engelsk supporterguide på nätet att det är "förbjudet att stå upp under matchen". Speciellt på Stamford Bridge är det tydligen stor risk att bli utkastad av de bestämda arenavakterna. Läser i en annan artikel om skotska Hibernian att man tydligen också kan bli utslängd för svordomar och annat "olämpligt" uppträdande. På engelska arenor får man idag som bortasupporter inte heller ha på sig några supporterprylar om man inte sitter på den anvisade bortasektionen. Det spelar ingen roll om du så är en snäll liten gumma eller farbror.
Ombyggnationerna är resultatet av efterdyningarna till Hillsborough-katastrofen. I en FA-cupsemifinal 1989 i Sheffield så skulle Liverpool möta Nottingham Forest och en mängd olika olyckliga omständigheter ledde till att 96 människor dog. Många Liverpool-supportrar hade råkat ut för trafikstockningar på väg till matchen och var därför sena. Arrangörerna startade matchen på utsatt klockslag istället för att skjuta på matchstarten och polisen blev stressad av mängden av Liverpool-supportrarna som fanns utanför arenan. Man beslöt att släppa på en massa folk samtidigt och om jag förstår det rätt så var ingångarna högst upp vilket gjorde att det blev ett enormt tryck framåt. Supportrarna längst ner kunde inte ta sig fram eftersom det fanns ett kravallstaket framför dom vilket ledde till att många klämdes ihjäl. Man tvistar än idag om skulden för olyckan. Liverpool-bor menar att det var polisens fel och Sheffield-bor menar att det var Liverpool-supportrarnas fel. Hälften av de andra lagens supportrar i landet tycker att det var Liverpool- supportrarnas fel och den andra hälften tycker att det var polisens fel.
Efter katastrofen så skrev parlamentsledamoten Peter Taylor en rapport som kallas för "The Taylor-report". Hans viktigaste slutsats var att för att öka säkerheten så bör alla arenor bara bestå av sittplatser. Det har man sedan dess gradvis infört och nu har alla arenor i Premier League enbart sittplatser. Jag läste på nätet att de sista sittplatserna i de 2 högsta divisionerna togs bort inför säsongen 1994/1995, men jag är tveksam till det eftersom jag har för mig att Fulham spelade för 2 år sedan hemma på Craven Cottage som har ståplatser, innan man tvingades flytta till QPRs hemmaplan Loftus Road.
De dyra och fina nybyggda läktarna finansieras med hutlösa biljettpriser. Biljettpriserna i kombination med att man försöker sälja så många säsongskort som möjligt har gjort att stora delar av publiken har uteslutits från arenorna. Risken är att man håller på att förlora en hel generation unga fotbollssupportrar. Unga supportrar som inte har råd att betala för ett helt säsongskort och som en gång stod på The Shed och andra liknande ståplatser och sjöng. Eftersom det saknas billiga biljetter så är arbetarklassen förpassad till TV för att se sitt lag och så lär det nog förbli. Det är lustigt eftersom det är de som under lång tid fyllt arenorna i England. Vi sitter på dom billigaste biljetterna på långsidan. Hade vi köpt biljetterna i England hade dom kostat 42 pund styck, det blir cirka 550 spänn. Ett säsongskort kostar nästan 10 000 kronor.
fortsättning i del 2 här.
