FOTBOLLSDRÖMMEN
I natt drömde jag att jag var en fotboll.
I natt drömde jag att jag var en fotboll.
Jag låg på mittpunkten och kollade upp när Lasse Eriksson och någon (för mig) okänd spelare ifrån Västerås övervakade domarens slantsingling. Anders Frisk kastade upp myntet och slanten roterad majestätiskt i den kalla vinterkylan. Kronan reflekterade i solskenet. Det var så vackert!
Fast samtidigt var det dubbla känslor, för jag fasade för de kommande hårda sparkarna och alla de vidriga studsarna jag skulle utsättas för i det stenhårda gruset på Stadshagen. Trots detta var jag beredd att göra mitt
yttersta för att vara en så duktig fotboll som möjligt och se till att Hammarby gick segrade ur denna batalj. Då vaknade jag med ens och det stod klart för mig att jag faktiskt var LåN.
Men nu är jag lite osäker:
- För nu vet jag inte om jag är LåN som drömde att jag var en fotboll, eller om jag i själva verket är en fotboll som drömmer att den är LåN.
Fast det spelar egentligen ingen roll. Oavsett vem jag är så kommer jag vara uppe på Stadshagen på lördag och bevittna matchen som förhoppningsvis i framtiden kommer att betecknas som vändpunkten. Dagen då allt vände. Dagen då all den skit vi i Hammarbyare blivit tvungna att ta (och med sorg bevittna) förbyttes till framtidstro och optimism.
Är vi tillräckligt många och samtidigt inställda på att göra den här dagen till en fest. Då tror jag att vi alla kommer att bära med oss det resten av säsongen. Både spelare och supportrar.
Missa inte det!
