En stillsam acceptans av den nya tiden
Signaturen Hugins har skrivit en gästkrönika med flera kloka tankar kring den diskussion som förts på Söderstadions forum de senaste dagarna.
Hammarby Fotboll AB har vuxit ur sin kostym. Med kostym menar jag att från att under den större delen av 1900-talet ha varit en småklubb med en stark lokalpatriotisk förankring till att nu (från och med 2000-talet) gått in i en fas där Hammarby FF omvandlats till Hammarby Fotboll AB. Ledningen har gått från eldsjäl och amatörism till eldsjäl och professionalism. Klubbens underdogsmentaliteten har ersatts med ett vinnarhuvud. Klubbens målsättning har ändrats från att hålla sig kvar i ligan till att lira ute i Europa varje år. Listan kan göras betydligt längre. Kort sagt tiderna förändras.
Men, hur har vi fans ställt oss till dessa förändringar? Och hur ska vi samla ihop våra styrkor?
För det första sker inga förändringar utan stridigheter, antingen inre eller yttre eller snarare såväl inre som yttre stridigheter. Hammarbys förvandling började med Lennart Nymans bortgång, fortsatte med Paulssons avgång, accelererade i o m AEG:s intåg, och gick in i en ny fas när det första guldet säkrades 21 oktober 2001. Nu är det Uefacuper, landslagsaktuella spelare, internationellt motstånd av klass under försäsongen och höga målsättningar som genomsyrar föreningen och dess supporters.
Samtidigt har vi fans tappat lite av vår orientering. Jag tror att det är ett resultat av att föreningens underdogsstämpel börjat vittra sönder. Visserligen kunde man senast i måndagens Expressen läsa om föreningen som inte kan vinna. Maken till faktafel i den meningen är frapperande, men ett resultat av fotbollslagets, hockeylagets och bandylagets historia av att aldrig stått högst upp (i modern tid). Fast numer förväntar vi fans oss att lira final på studenternas, att AEG satsningen inom hockeyn ska betala sig med en elitserieplats, att vi i fotbollen ska hyvla till såväl skåningar som Solna socknens fotbollsklubbar och stå överst första veckan i november samt att minst två av våra fotbollsspelare ska in i EM-truppen. Men samtidigt slösar vi fans vår energi på det oundvikliga, vilket är att supporterskaran växer - och den växer troligen som snabbast utanför den geografiska zonen som Södermalm utgör.
Varför detta motstånd! Allt för ofta har man hört diskussioner kring vem som anser sig vara den "bästa" eller "trognaste" supportern, mest har man kanske hört vem som är den geografiskt rätta supportern. När detta har nått klimax, så spetsas det med att fans som stödjer sin klubb ekonomiskt med souvenirköp klassificeras av de egna som julgranar eller att man inte är ett riktigt fan för att man missat eller inte sett SM-finalerna 1982, Hertzöga-, Karlstad- och Örgrytematchen. Den stora faran med ovan tänkta är att vi fans inte växer med klubben i dess nya kostym. Ska vi alla fans inom Bajenfamiljens alla supporterförgreningar gå skilda vägar eller ska vi stillsamt acceptera den nya tiden, då nya fans ansluter sig från landets alla hörn.
Vad blir det för skillnad? Enligt mitt förmenande blir den avgörande skillnaden väldigt konkret. Nämligen, ett icke-fullsatt Söderstadion och i förlängningen (hårddraget) ingen ny arena och att den speciella atmosfären på läktarna riskerar att försvinna, om alla kör sitt eget race. Ett annat scenario är att våra huvudsakliga motståndarsupporters går förbi oss i antal och engagemang.
Istället för att acceptera alla dem skillnader som alltid funnits mellan oss fans, geografiska, antal bevittnade träningar, antal sedda matcher etc. Att det starka kitt som håller oss samman är kärleken och därmed livsstilen Hammarby IF. Så har istället en viss "jag vet bäst för att.och därmed vet jag vad jag talar om till skillnad från dig" och andra nedklankande kommentarer eller krönikor smugit sig in och rört om våra känslor.
Faktum är att om ska vi fortsatta vara Sveriges ledande och största supporterskara, så måste en mentalitetsförändring ske. Vi som hejar på vårt kära södergäng Hammarby är alla fans till samma familj oavsett supporterhistoria i form av sedda matcher, eller om man kommer från Gällivare eller Simrishamn.
En stillsam acceptans av den nya tiden med allt vad den innebär på gott och ont.
