Bengaler - att bränna, eller att inte bränna?
Det kom ett bidrag i bengalfrågan från Charlie.
Idag på onsdagen levererades en gästkrönika av en Elfsborgsskribent rörande bengalfrågan. Jag kastar mig huvudstupa in i frågan.
Råsunda, 31:a augusti 1995. 25 stycken bengaler eller mer tänds då spelarnaäntrar planen inför första halvlek. Trots att Råsunda då byggdes ut skapade Bajen Fans som vanligt en "sydländsk" stämning. Detta är något som de allra flesta supportrar till Hammarby vill se på Bajens matcher. Vi är ju uppväxta med det. Anno 2004 ser det dock annorlunda ut.
Idag är bengaler i princip förbjudna på samtliga fotbollsmatcher som sanktioneras av Svenska Fotbollsförbunder. Det gäller framförallt seriespelet, men också Svenska Cupen. I praktiken är det även ett bengalförbud på samtliga serielags träningsmatcher, även om klubbarna i vissa fall verkar se mellan fingrarna. Jag säger "i princip förbjudna", eftersom undantag ges vid ansökning. Vilka är det då som ger dispens till bengalbränning?
Följande går att läsa i SvFFs tävlingsbestämmelser för 2004:
1.7 Användande av pyroteknik
Förening som önskar genomföra arrangemang med pyroteknik vid sina hemmamatcher ska ansöka härom hos TU. Tillstånd får förenas med de villkor TU finner erforderliga. Fullständig ansökan ska ha inkommit till TU senast två veckor före speldag för den match, i vilken pyroteknik önskas genomföras.
TU:s beslut kan överklagas av berörd part till Förbundsstyrelsen.
TU är SvFFs tävlingsutskott. Det denna paragraf säger i praktiken är att enansökan ska komma in senast två veckor innan match. Påföljder om detta inte följs kan bli böter (den känner vi igen) eller i värsta fall poängavdrag. Men det finns en annan sida på myntet. Den brandsäkerhetsmässiga. Det är också oftast den som förbund och klubbar hänvisar till då frågan kommer upp.
Sista beslutande organ är nämligen brandmyndigheten. Det betyder att även om en klubb kommer in med en ansökan i tid, och får den godkänd, kan brandmyndigheten fortfarande underkänna användandet av bengaler, på en säkerhetsmässig grund. Brandmyndigheten kan man ju förstå; en bengal har en värmeutveckling på flera tusen grader vilket kan leda till brand i kläder och egendom (läktare). Idag arbetar också klubbarna mycket närmare polisen och brandmyndigheten, då det är dessa två organ som beslutar om en match ska få genomföras överhuvudtaget.
Problemet med SvFFs ansökningsförfarande är att det går stick i stäv med vad många supportrar i Sverige förknippar coreografia med; nämligen spontanitet. Det är dock enbart en inställningsfråga från våran sida, vill jag hävda. Om coreografia ska vara spontan skulle vi aldrig se mer än viftande halsdukar och möjligtvis en och annan bengal. Nej, i praktiken planeras självklart coreografia innan matcher. Speciellt den typ jag gillar, med ett vasst budskap till motståndarlaget och/eller deras supportrar. Jag tycker alltså att vi kan rannsaka oss själva i den här frågan. Att ansöka om ett tillstånd senast två veckor innan match kan inte vara ett stort problem bara man tar tag i saken.
Däremot behöver vi supportrar få hjälp av klubben att föra en dialog med SvFF och myndigheterna i hur detta ska lösas rent praktiskt. Ett förslag kan vara arbetsgrupper som sätts ihop med klubben och supportrerföreningar till klubben. På så sätt kan man få ett forum där en gemensam lösning kan arbetas fram. Jag tror inte att flaggor med budskapet "Fuck SVFF" kommer lösa någonting. Därför tycker jag att det skulle kännas skönt om alla parter kan gå in i den här frågan med en inställning att vi ska kunna bränna bengaler på arenor i framtiden. Kanske är även detta en fråga för vår nya, utmärkta Bajen Fans-styrelse?
