En Bajare blir inte arg...
... utan genuint ledsen! Lejongkungen ger oss här ett läsvärt bidrag i supporterdebatten
Hammarbys supporters har länge ansetts vara Sveriges mest hängivna och oftast bästa. I med- och motgång, framförallt motgång, har vi oförtrutet stött de våra. Vi har varit charmiga och genom vår totala stöttning av de egna utan att håna motståndarna, i allt för hög grad, har vi vunnit respekt även utanför Södermalm.
Devisen en Bajare blir inte arg utan genuint ledsen speglar en Hammarbyare på ett bra sätt. Arga och förbannade med ofta stor skadegörelse som följd är något Solnalagen och Nordtyskar och Sillstrypare blir och ägnar sig åt. Vi har aldrig brytt oss om vad andra säger eller sysslar med utan kört vårt eget race fullt ut. Det är oftast de andra lagens supportrar som tar efter oss och där tycker jag fortfarande vi är ledande. Beslutet om att göra Kentas låt: "Just idag är jag stark" till en låt att sjunga till inför viktiga matcher likt Celtics "You´ll never walk alone" kommer att göra andra lag gröna av avund. De kommer naturligtvis att ta efter oss och hitta egna låtar som de tror betyder något för dem, men de kommer aldrig att lyckas lika bra som vi gjort, och vi var dessutom först.
På senare år har det börjat knorra i Bajenleden en aning och en sund debatt om fortsatt utveckling har rasat, främsta skälet är att vi inte längre är bäst på tifo, där har ett antal lag gått om. Dessutom har vi helt plötsligt börjat bry oss om vad andra tycker. Trummornas vara eller icke vara har debatterats, mycket på grund av att Skansens Solna-Blå supporters tycker att trummor är fusk. Att de har en högtalaranläggning som får böneutroparna i de muslimska länderna att blekna tycker de är okey, och vi bryr oss inte om vad de gör. Jag tycker vi ska ha dånande trummor på våra matcher. Ser man på tyska bundesligamatcher dånar trummorna på läktarna och höjer kvalitén på ramsor och sång. Vår Bajengospel skulle aldrig fungera utan trummor som håller takten till den svåra sången som när den sitter är grym. Jag tycker dock vi ska skippa I-F och gå tillbaks till OH! AH! för att få det bästa trycket.
De olika supporterfalangernas framväxt inom Bajen har också orsakat viss debatt. Många tycker att ett stort enat Bajen Fans vore bättre än många små falanger. Jag tycker att det är okey med olika falanger så länge de har en inriktning inom Bajen Fans. Söderbröder står för trummor och sydländska inslag, Bara Bajare sköter tifo-insamlingar och engagerar och andra grupper har andra inriktningar etc. Problemet som kan uppstå är om en falang sätter sitt eget bästa före Bajerns bästa eller börjar konkurrera med Bajen Fans.
Utan att vara allt för insatt tycker jag nästan att så verkar vara fallet med Ultra Boys. Det är en stark och mycket bra falang inom Bajen, högljudda och ganska välorganiserade. De har mycket egna attiraljer i form av flaggor, tvåpinsflaggor och halsdukar mm. Dock tycker jag ibland de verkar som om deras självändamål är att själva synas, på deras hemsida påpekas mycket stolt hur Christer Furst står med en Ultra Boys-halsduk, inte en Bajen halsduk av något slag, utan just en UB-halsduk. Min förhoppning är även att de inte är på väg att växa fram en ny mer aggressivare Bajenanda, där man blir arg vid förlust och inte ledsen. Framtiden lär utvisa hur det blir och eftersom det är Bajen, kommer det bara att bli bättre, det har det alltid blivit.
-Vi é Bajen, och vi älskar oss!
