Innerst inne
Signaturen "hammarbyadam" leverera här sina innersta funderingar. Det tackar vi för!
Längtan. Sådan grym längtan. En ruggigt elak blandning av längtan och oro. Vet inte vad som är värst; att det är så nära eller att det är så långt borta. Men innerst inne vet jag. Innerst inne vill jag stå där på Söderstadion och känna doften av gräs när Kenta strömmar ur högtalarna. Innerst vill jag se spelarna komma inmarscherande till ljudet av en otroligt mäktig läktarsång. Innerst inne vill jag höra laguppställningen ropas ut, med ett jubel som följd efter varje grönvit kämpes namn. Innerst inne vill jag ha avspark, nu!
För det är tungt nu, riktigt tungt. Efter att som Bajare fått reda på att Mikkel Jensen troligtvis är indisponibel för spel, att Marinhos papper kanske inte hinner bli klara samt att herr T Wernerson tippat oss som etta och SM-guldvinnare så är det inte långtifrån en psykisk kollaps. Nu är jag inte den typen som brukar oroa mig flera dagar före avspark. Brukar oftast "bara" vara på själva matchdagen som jag känner ett litet pirr av att några timmar senare få stå och skrika fram mina grönvita hjältar. Men detta. Detta är obeskrivbart.
Vet inte om jag blivit mer och mer Bajare med åren (hur man nu blir det?), eller om jag kanske dragits med av den otroliga hypen som inträffade när djurgården uppfann spelet fotboll, men såhär nervös och orolig har jag aldrig varit. Därför undrar jag om det "är såhär att vara nervös när man är liten, hur är det då att vara nervös när man är stor"?
Efter Rosenborgmatchen kändes allting så bra. Klackens trummande satt taktfast kvar i bakhuvudet liksom Petter Anderssons härligt respektlösa och mogna spel.
- Fan nu ska vi visa skåningarna hur fotboll ska spelas, tänkte jag då.
En vecka samt ett antal negativa tecken i skyn senare är situationen totalt omvänd - "bara vi inte förlorar"!
Nej nu ska jag inte få er andra att må dåligt av mitt oerhört optimistiska tänkande. Vi har faktiskt allt att vinna. Hur kan någon ens kräva att vi ska ta poäng på tisdag när vi förlorade med tennissiffror i senaste mötet? Motståndarna är praktiskt taget Real Madrid, och hur ofta vinner David mot Goliat? Det är nog lika bra att lägga ner, vi lär ju tjäna på en W.O.
Istället så uppmanar jag alla att sjunga för fulla muggar på tisdag. Trots att vi blir överkörda på planen ska inte gröthalsarna på läktarplats få ut ett enda skorrande "r" i luften. De ska önska att de aldrig satte sig i bussen som tog dem till huvudstaden och världens mäktigaste plats. På vägen hem ska de vara så förbryllade och så bekymrade över att de inte fick tyst på den där mäktiga klacken som överröstade allt och alla, fastän deras lag vann med utklassningssiffror.
Och trots att allt egentligen är kört på planen så har jag självklart en önskan innerst inne. Den önskan håller jag dock för mig själv och jag lägger istället ner all energi och koncentration på att göra mitt ifrån läktaren. För den tolfte spelaren kanske gör så att siffrorna stannar vid bara 0-5. Den tolfte spelaren kanske gör så att nervvraket i IffIff inte ens vågar äntra planen (vilket kanske inte är en alltför stor bedrift). Den tolfte spelaren kanske är skillnaden mellan segeröl och gravöl. Vem vet?
Jag vet.
- Innerst inne.
PS! Vi ska ta dom jävlarna - Hammarby! DS!
