Supportrarna vet bäst
Dagens gästskribent "Lejonkungen" anser att det aldrig får bli bekvämt att gå på fotboll.
Det är alltid fest att få se Bajen spela fotboll. Som inbiten Bajare tycker jag självklart att festen och stämningen är som bäst på Söderstadion och premiären med nya östra förstärkte bara intrycket av fotbollsfest. Jag har några teorier om varför stämningen på Söderstadion betraktas som unik inom Fotbollssverige. Det får aldrig bli "fint" att gå på fotboll, eller ett bättre ord kanske är bekvämt. Det ska vara lite kallt, lite regnigt, lite ruffigt, lite trångt och en härlig stämning. Ser man på t.ex. England där fotbollen helt klart har vänt de trogna supporterskarorna ryggen genom höjda biljettpriser och avskaffandet av ståplatsläktare är resultatet nedslående för oss fotbollsälskare. Chelsea som kanske är det mest avskräckande exemplet har genom utbyggnad av Stamfordbridge, loger och allmän komfort höjt sina biljettpriser rejält. Resultatet har blivit att supporterklubben Headhunters bara åker på bortamatcher och att societeten i Londons innerstad går på hemmamatcherna. De i sin tur sitter bara i fina rader rakt upp och ner och tar del av underhållningen, på sin höjd kan de applådera när det verkar som alla andra applåderar och det kan ha hänt något bra. De upptäcker efter halva matchen att det verkar som man eventuellt till och med ska skrika lite när det blå laget erövrar bollen.
Ett annat avskräckande exempel är Manchester United. Deras trogna supportrar, Red Army, är sedan länge utkonkurrerade av influgna Japaner och andra fotbollsturister och stöder numera B-laget. Phil Neville sa för något år sedan att det var klart roligast att spela hemmamatch på en vardag för då var trycket lite mer som förr, eftersom underhållningssökarna inte var där i lika stor utsträckning som på helgerna. Fotboll har i de sämsta av fallen blivit underhållning och inte idrott.
Ett exempel på supportrar som lever upp för sitt lag och som ännu inte blivit utkonkurrerade av kapitalstarkare operafolk är Olympique de Marseille. Le Stade Velodrome är långt ifrån glamorös, den saknar tak och betongintrycket är stort, de hängivna supportrarna tillåts att stå och elda bengaler efter eget tycke, trycket och stämningen är massivt och arenan anses allmänt som en fasa att spela på av motståndare. Här är det inte fint eller bekvämt att gå på fotboll, här går man inte för att få underhållning, här går man för att hjälpa fram sina hjältar i det krig som kallas fotboll.
Min poäng är att Hammarby gör helt rätt som håller kvar vid ståplatssektioner, inte för det fanns något rimligt alternativ för tillfället, men ändå. Det känns som det finns en risk att svenskfotboll rider på det ökade publikintresset och främst ser sin chans att tjäna pengar, vilket är lite konstigt, möjligen undantaget Hammarby och Allmänna Norrland. Biljettpriserna kan nog inte ökas så mycket till. Än håller Söderstadion måttet som en arena för riktiga fotbollssupportrar och hoppas att Hammarby tackar sin lyckliga stjärna och vårdar de trogna och inbitna supportrarna i de framtida vägskäl som väntar. De har lyckats väldigt bra hittills.
Avslutningsvis vill jag beklaga att framför allt förbundet men även i viss mån klubbarna själva hämmar och försvårar supporterkulturen. Den paniska skräcken för pyroteknik är patetisk. Frånsett en raket som den engelska klubben Wolverhampton Wonderers avfyrade från mittcirkel med en lätt skada som följd har jag inte hört att det inträffat några olyckor. Jag saknar de bengaliska eldarna som brann på Söderstadion i början på 90-talet, särskilt en sen höstmatch mot MiFFo som Leffe Strandh avgjorde med sina båda mål, 2-0 till Bajen, jag minns inte vilket år men det var magiskt. Vidare tycker jag att klubbarna kan sluta bry sig om vilka symboler som supportrar använder, så länge det inte är emot civilrätten, dvs. diskriminering, rasism eller politik osv. De nedre kortsidorna där klackarna står på derbymatcherna på Råttsunda kunde göras onumrerade, och då skulle det gå att klämma in några tusen till, vilket skulle göra klackarna tätare och stämningen högre.
Snälla Hammarby välj Marseilles linje och låt supportrarna själva avgöra hur den bästa stämningen uppnås. Det är nämligen de som vet bäst.
- Vi é Bajen, och vi älskar oss!
