Två B-lagsmatcher, två skilda världar
Signaturen "Ojan" reflekterar lite, i denna gästkrönika, över skillnaden mellan då och nu.
Jag såg B-laget igår mot Djurgården på Hjorthagen. Under de senaste sju-åtta åren har jag försökt se så mycket som möjligt av Hammarby; B-lag, U-lag, Pröpa, junior- och pojkallsvenskan samt en hel del Sanktan.
Det är något speciellt att följa spelarna och se dem utvecklas genom åren. Tyvärr har det sällan räckt ända fram till en A-lagsplats. Men nu ser det ut som om vi är där.
Under matchen igår kom jag att tänka på en annan B-lagsmatch för ganska exakt två år sen. 10 maj 2002 spelade vi mot AIK på Söderstadion i Utvecklingsserien mellersta. Matchen slutade 0-0, och jag kommer ihåg att officiella i sin matchrapport skrev något om att Hammarby dominerade utan att kunna göra mål. Referatet går inte att få fram i arkivet men däremot laguppställningen som innehöll bl.a. Max, Stoor, Holm, Ahmet, Junegard, Dolk och Ejerholm. AIK ställde upp med ett rent juniorlag, jag kommer ihåg Mutumba, Ünal, Petersjö och Petrovic?
Och visst kunde man säga att Bajen var närmare segern genom att skapa några chanser, som man grovt sumpade, med hjälp av sin större tyngd. Man det som gjorde att jag satt och led på läktaren var att småttingarna i AIK friskt snurrade med våra spelare. AIK: snabba fötter, god teknik, stor rörlighet, en- och två-tutch. HIF: stelt, missade passningar, skott på hörnflaggan, tappade bollar. Jag mins hur frustrerad jag kände mig.
Så nu B-lagsmatch igen efter två år med "nya" Hammarby. Vilken lycka att i praktiken se vad vår nya policy under Linderoth har lyckats med under bara två år. Stundtals lysande spel med mycket fart och bra kontroll. Tekniskt högtstående nummer av ett antal ungdomar som utvecklats i vår egen "akademi". Har man följt t.ex. Haris sen han kom till oss från Spåret och inte platsade i pojkallsvenskan och fick komma in som avbytare i Sanktan blir man närmast varm i hjärttrakten. Det ser ut som nästan vem som helst ur gårdagens uppställning kan gå in i allsvenskan och göra bra ifrån sig.
Sen gäller det naturligtvis att börja omsätta spelet i bollar i motståndarmålet också, men det kommer säkert.
Vad hände då med AIK:s lovande junisar? Ja, ingen av dem är med i A-truppen i år. I stället har man skaffat in ett antal uppskrivna och mer eller mindre misslyckade förvärv utifrån. Jag är säker på att vi inte gör samma misstag. Det som var frapperande igår var att man kunde se att våra killar tog matchen på allvar, de vet att de kommer att få chansen i första uppställningen när de är mogna.
Två efterspel till matchen:
När det var slut råkade Linderoth passera på lite avstånd. Lycklig som jag var över spelet slängde jag ur mig ett skämtsamt "När skall A-laget börja spela så här bra?". Det visar vilken press tränarna lever under när han tog detta som kritik och inte beröm (det är ju han som tillsammans med våra övriga tränare utvecklat vårt spel).
I gårkvällens dialog på vårt och Djurgårdens forum framställer ett antal Djurgårdare en B-lagsmatch som något man inte bryr sig i. Och visst, vinst eller förlust i går är inte viktigaste. Men att följa utvecklingen av talanger på nära håll är i alla fall för mig en av de största tjusningarna i att vara supporter.
