Lagbanner

Läktarkultur, förr och nu

Söderst@dions flitige forumskribent Charlie levererade den andra, så omtalade, bortplockade gästkrönikan.

Redan när vi var på väg till Söderstadion den kvällen kände vi att det var något speciellt med denna match. Mitt Hammarby, vårt Hammarby, skulle möta IFK Göteborg, ett av de lagen vi hatade allra mest. Det här tilldrog sig på den tiden då IFK Göteborg fortfarande var ett lag som sög till sig gräddan av svensk fotbollselit tack vare sin medverkan i Champions League och alla de miljoner man fick där. Hammarby var på väg att åka ur, och en seger var ett måste. Samtidigt var en del andra matchers resultat viktiga för Hammarbys vidare existens i Allsvenskan. Både Norrköping och Öster var tvungna att förlora; gjorde de det skulle vi ha en chans på kvalplats. "Vi" säger jag, för det var VI mot alla andra, det var i alla fall så man kände när vi gick mot Söderstadion den där halvkyliga oktoberkvällen nittonhundranittiofem.

IFK Göteborg gör både 1-0 och 2-0, Håkan Mild var skarprättare. Med en seger i den här matchen skulle IFK Göteborg säkra seriesegern, och därmed guld. Då IFK gjorde 2-0 började Änglarna sjunga om SM-guld. Fullt förståeligt, för ingenting i Hammarbys spel pekade ens mot att vi skulle kunna reducera. Men i den 81:a matchminuten reducerar succémannen Dan Sahlin. Hoppet spirade och bengaler tändes. Det var i alla fall så det kändes. Det här var på den tiden då vi fortfarande hade ett gediget gjutjärnsstaket framför Norra, och vi kände att hoppet fanns där. "Hata! Hata! Hata Göteborg!!" ekade om vartannat med Bajenramsor. Vi kände ett sånt hat mot de kaxiga Göteborgarna som genom en seger mot oss inte bara skickar ner oss i ettan, utan även med det tar ett SM-guld. Det var liksom bara för mycket.

Så i den nittionde minuten händer det som gör fotbollen så stor. Bollen letar sig ut på vänsterkanten där Leffe Strandh, tror jag att det var, får på ett inlägg som Magnus Lefvert av alla människor går upp på. En bra träff på bollen som letar sig in i det Tomas Ravellis vänstra hörn och 2-2 är ett faktum. I glädjen, stöket, vid målet dras vi ned mot staketet framför Norra. "HAMMARBY!! HAMMARBY!! HAMMARBY!!" ekar, och hoppet levde för en fortsatt existens i Allsvenskan. Hammarby, arbetarlaget från Söder, har tillfälligt stoppat Giganten IFK. Det var värt nästan lika mycket som den fortsatta chansen på allsvenskt spel. Matchen blåses av, och den stämning som blåsts upp i andra halvlek mot Änglarna hänger fortfarande tung över det fuktiga Söderstadion. "Ni kan börja springa!"

Vi letar oss ut utanför Norra, och söker oss runt till höger mot Globen. Det går rykten om att det redan har börjat kastats sten mellan Änglar och Bajare, och adrenalinstinna som vi var letar vi oss bort mot Globen. Vi, och flera hundra, det kändes som flera tusen, inte bara en "liten klick", det var ett uppbåd, letar oss runt Globen för att möta Änglarna bakom densamma. När vi rundar Globen har de av oss som har huvor redan fällt upp dessa. En del plockar bort halsdukar och knyter runt magen under tröjorna för att inte kunna ses för enkelt. Stenar plockas upp i bråten bakom Globen, och alla börjar halvjogga. Jag och kompisen var med nästan längst fram. Uppe vid krönet till området bakom Hovet ser vi en folkmassa komma emot oss. Adrenalinet sjöng i öronen när ett avgrundsvrål kom upp ur våra strupar, och vi sprang för att mötas i ett regelrätt slag som skulle ha gjort Mel Gibson avundsjuk. Men när vi kommer närmare märker vi att en del av dom har Bajenattiraljer. Var är Änglarna?

Ett rykte sprids att de har letts ner i Globengaraget av snuten för deras egen säkerhet. Vi rör oss tillbaka runt Globen för att hitta en ingång, och vi kommer till ingångarna till garaget mot tunnelbanan och nuvarande tvärbanan. Men det enda vi ser är en massa poliser, som står i en mänsklig mur framför ingångarna. Sten börjar kastas uppifrån bron, och några glasrutor på polisbilar krossas. Hatet mot Änglarna vrids till en aggression mot polismakten. Fler polispatruller anländer, och med sig har dom hundar. De förhatliga schäfrar, som biter och hugger mot allt som rör sig. Folkmassan rör sig ner till en av trapporna som går upp förbi nuvarande McDonalds, samtidigt som vi hör andra försök att bryta igenom polislinjen. Vi kommer upp till krönet av trappan, där ett tjugotal poliser står i ett dubbelt led en 20 meter från trappan. Med sig har dom hundarna. "Dom släpper hundarna!" hör jag någon bakom mig säga, men ingenting händer. Vi rör oss närmare, och då släpps bestarna lös.

Efter det sprids folk ut och börjar gå hemåt, och den stämning som uppstod den kvällen har jag aldrig känt igen. Fotbollen har förändrats. Inte bara spelet, för Fotboll är så mycket mer än det. Fotboll är tusentals människor som har svårt att sova efter en förlust, och känner ångest för att möta antagonisterna på jobbet eller i plugget dagen efter. Fotboll är känslor, ilska, hat, och kärlek. Fotboll är gemenskap med de egna och en förståelse för supportrar till andra lag.

I matchen mot Malmö FF nu senast var det en klick på östra som febrilt försökte få till någonting med de tillresta malmöiterna. Munhuggning uppstod, och även en del kastande av ölbägare, snusdosor, mynt, med mera. Efteråt var det stenkastning, men inte på samma sätt som oktoberkvällen 1995. Det var inte ett unisont hat mot det andra lagets supportrar. Vi är i en ny tid nu, och det märks. Våldet har på ett sätt blivit mer extremt, men de större slagsmål som var i samband med Nackas Minne i början av nittiotalet, hockeyderbyna på åttiotalet, derbyna i Råsunda och på Söderstadion 1993, bortaresorna i Degerfors, Norrköping, och Göteborg, har försvunnit helt. Idag är det en liten klick som fortsätter slåss med likasinnade från de största lagen.

Fotbollsförbundet försöker idag styra publiken mot att bli lite mer som den svenska hockeypubliken. Som publiken i Premier League, där man blir tillsagd om man på sittplats ställer sig upp och skriker någonting. Fotbollen ska vara underhållning, och vi supportrar blir konsumenter, ungefär som biobesökare. På samma sätt som du inte kan uppträda hotfullt i en biosalong ska du nu heller inte bete dig på en fotbollsarena. Alkohol och fylla undanbedes, och pyroteknik är inte att tala om. Förresten, ska du inte ha en korv för 29 spänn och en folköl för 35 till det? Nejnej, starköl får du inte dricka, då kan du ju bli påverkad och göra någonting dumt, som att ställa dig upp och sjunga!

Den gamla tiden är antagligen förevigt borta, och det är bra. Utvecklingen mellan klubbarna och förbundet riskerar dock att kväva supporterkulturen på sikt. Att ha regler är bra för att styra upp ett arrangemang, men överlåt till oss hur vi vill stödja vårt lag. Sitter jag på sittplats kommer jag alltid att ställa mig upp om en domslut går emot Bajen, eller om någon av våra spelare gör någonting extra. För mig är fotbollen att leva.

"Fotbollen är inte viktigare än livet. Det är större än så!"

Charlie2004-04-25 16:59:00

Fler artiklar om Hammarby

Utvärdering och nästa steg för den sportsliga strategin!
Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö