Örebro tur och retur
Nyss hemkommen från Örebro så ska jag göra ett försök att samla några tankar från dagen på pränt innan bingen lockar.
Stockholm bjöd på strålande väder denna 2:a maj. Som brukligt för mig på söndagsmorgnarna inleddes även denna med att följa mitt fiktiva fotbollslags så viktiga match. Är helt såld på ett fotbollsspel som heter Hattrick, ni som redan spelar vet vad jag menar, ni som inte upptäckt denna guldgruva: ansök om lag! Pernillas krigare mötte serieledarna och lyckades på hemmaplan vinna med 2-1. Ett resultat som kändes löjligt orättvist, men ändå så rätt. 2-1, ett gångbart resultat denna dag skulle det ju komma att visa sig.
Rena sommarvärmen slog emot mig när jag gick ut och när jag susade över västerbron på väg bort mot Årsta kom jag på mig själv med ett fånigt leende på läpparna. Det här skulle bli en bra dag, jag kände det på mig. Dagen till ära skulle jag och min bästa väninna åka buss till Örebro med Bajen Fans. Vi hade fått tips om att boka plats på bajenklanens buss. Sagt å gjort, det gjorde vi. Detta visade sig vara ett klokt beslut.
Jag slås över hur mycket otroligt sympatiska hammarbyare det finns. Vår buss var fullsatt. Vi hade eminenta bussvärdar som verkligen bjöd på sig själva. I bussen fanns även Roger. Roger underhöll oss med sin säckpipa. Det ni! Att få åka buss till Örebro, laddad till tänderna inför match, och få höra säckpipa! Roger ska ha en stor eloge för det han bidrog med. Otroligt häftigt. Tack även till Sara som verkligen förgyllde min dag med alla sina allsångsövningar.
Väl på plats i Örebro tog polisen, efter ett trevligt förmaningstal om uppförande, hand om guidningen. Vi blev avsläppta inne i stan och hann med en sväng på krogen innan det var dags att dra sig ner mot arenan. Jag undrar lite hur det känns som restaurangägare när 50 personer dundrar in, ledda av säckpipa och sjungandes: "Mera öl, mera öl, mera öl"..
Jag är en tidsfascist av guds nåde och vill helst vara inne på arenan en hel timme före matchstart. Jag är sur, tvär och nästan ilsk innan Hammarby ska spela boll. Jag är helt enkelt väldigt tacksam för att folk i min närhet ens står ut med mig. För mig är det en plåga att komma in sent, att inte ha koll på vilka som spelar, att inte få välja bästa platsen på läktaren. Att stressa är helt enkelt det värsta jag vet. Idag kom vi inte in i tid. Det berodde dels på kötid till grillen, men även den långa kön till insläppet. Det var många grönvita hjältar på plats!
Under uppvärmningen gick tydligen Petur Marteinsson sönder, i alla fall sades det så på läktaren. Detta ledde som bekant till att Max fick chansen i mittförsvaret. Annars var väl startelvan rätt väntad. Matchen ja, vad ska man säga? Första tio minuterna var jag oerhört nojig. Örebro tog tag i spelet och visade att man var intresserad av alla tre poängen. Ju längre halvleken led, desto mer Hammarby blev det. Petter Andersson frälste ju oss med två vackra mål. Det första målet var verkligen underbart. Som vanligt när jag är på Eyravallen ramlar målen in i målet längst bort. Jag har ännu inte sett några repriser på Petters mål så jag har något att se fram emot i morgon. 2-0 kommer strax innan paus och var vackert det med.
I andra halvlek kändes det som att vårt spel föll ihop. Jag har faktiskt ingen riktigt förklaring till varför det blev så. Det ska bli spännande att läsa Anders Linderoths kommentarer. Det kändes som att vi slarvade i vårt passningsspel, framför allt våra uppspel. Stundtals kändes det nästan nonchalant i försvarslinjen. Flera uppspel var under all kritik. Vårt kantspel försvann samt att Karl-Oskar, återigen, togs bort effektivt av motståndarna. Mikkel verkade lite hämmad från den smäll han drog på sig över knäet i första halvlek. Dessutom saknas det spets framåt. Örebros Lars Larsen fick dominera mittfältet och Petter Furuseth-Olsen och Ricardo Costa skapade oreda i vårt försvar. Örebros mål kom på en fast situation. Känns som att den där Larsen väljer att storspela mot just oss. Minns med fasa hans granna mål förra året.
Andra halvlek var ren och skär ångest för mig. Det är så ofantligt otäckt att stå där på läktaren och inte kunna påverka något alls. Personligen hade jag gärna sett Björn Runström kvar på planen och låtit honom och Marinho bilda anfallspar. Micke såg tröttkörd ut redan i början på andra halvlek. Bästa hammarbyare idag var Ante Covic. Ännu en stormatch av honom och det känns verkligen tryggt med honom som sista utpost. Jag ser gärna en förlängning av hans kontrakt.
När så slutsignalen gick sjönk jag bara ihop av lättnad. Så otroligt sköna tre poäng, i mina ögon inte helt rättvist, men det struntar jag gladeligen i.
En av hjältarna i bussen hade hittat ett par nycklar i Örebro. Dessa nycklar hade tydlig hammarbyanknytning och finns att hämta mot beskrivning i Bajen Fans-lokalen.
Bussresan hem var ett enda stort leende. Återigen fick jag bevis för att världen är i minsta laget. Stockholm är stort som en skokartong, och där sitter man och inser att man har många gemensamma bekanta. Det sjöngs, det skålades och det var glädje. Jag vill verkligen tacka Bajen Fans för deras insats idag med att få alla fraktioner att åka under "samma flagg". Mer sånt tack! Sedan tycker jag att det är tragiskt att möta upp en hel casualbuss. En buss där inga bär klubbfärger. En buss med resenärer där adrenalinet hos vissa pumpar så hårt att man till och med hamnar i gruff med andra bajare på en öde parkeringsplats efter en segermatch.
När så nu den här dagen lider mot sitt slut känner jag lättnad, glädje och tacksamhet. Dessa tre poäng satt oerhört skönt. Tack alla trevliga bajare som gjorde min dag så bra. Tack Bajenklanen. Tack busschauffören, som frälste oss alla när han så till sist föll till föga och körde det där extra varvet i rondellen som vi tjatat om hela vägen både dit och hem. Tack alla fantastiska medresenärer, jag träffade idel trevliga människor idag. Det blir garanterat fler resor med klanen, om jag är välkommen det vill säga. Sist men inte minst: Tack Petter Andersson och tack Ante Covic.
Ska avslutningsvis bara förtydliga att detta inte är en matchrapport. Detta är mina högst personliga natt-timme-sena funderingar kring dagens äventyr....
